Besviken ung colombian: ”Här är inget organiserat förutom brottsligheten”

Det är fredagskväll och regnet smattrar mot plåttaket. Vi är i ett litet mötesutrymme i en förort i Medellin. Det är en vecka kvar till kongressvalen i Colombia och en grupp människor i olika åldrar har samlats på Cafe Lutero för att diskutera politik i två dagar. Koordinatorn för projektet Fredens hus som stöds av Missionssällskapet, Monica Fernández, har ordnat en utbildning i medborgarengagemang för den som önskar delta. Målet är att deltagarna ska lära sig att förstå bättre politiken och de kommande valen i Colombia. Röstningsaktiviteten i de senaste valen var klart under 50 procent och nu vill man förändra landets framtid i enlighet med folkets, inte politikers, önskemål.

En grupp tonåringar är på plats, liksom unga vuxna och representanter för äldre generationer.  Alla väntar de med var sin kopp kaffe på att utbildningen ska börja. Casa de paz, eller Fredens hus är ett projekt där man stöder invånarna i det ökända bostadsområdet Comuna 13. I caféet Lutero lärs ut olika metoder inom påverkans- och fredsarbete med syftet att lösa konflikter.

Kvällen inleds med en diskussion om politiken, demokratin och medborgarengagemangens betydelse i samhället – varför ska vi kristna rösta? Till en början lyssnar jag lite förvånat på den grundliga genomgången av demokratins grunder och utmaningen att fundera på politikens betydelse i vardagen. Mina egna utgångspunkter får mig att undra lite naivt om inte denna typ av kunskap lärs ut i skolorna.

Ingen alkoholförsäljning före valet

På lördagen har det slutat regna. Verónica Tabares Muñoz från organisationen Mission de Observal Electoral (MOE) inleder andra utbildningsdagen. Organisationen övervakar, utbildar och kontrollerar röstningspraxis i Colombia. Vi går grundligt igenom vad som bestäms i valen – så småningom börjar jag förstå utbildningens betydelse.  Muñoz berättar att de flesta colombianer inte vet var och hur de ska rösta. I skolan går man inte heller igenom vad ett demokratiskt samhälle betyder eller vad det innebär att delta i en demokrati.

För att en colombian ska kunna rösta måste hen ha ett identitetsbevis. ID behövs för att registrera sig som röstberättigad på en särskild plats för registrering. Sedan måste man ta reda på var vallokalen ligger. När man har lyckats ta sig till valurnan, återstår ännu att bestämma sig för vilket parti och vilken kandidat man vill lägga sin röst på och vem man vill se som sin representant i senaten.

För första gången under Colombias historia väljs även särskilda fredsrepresentanter från de områden som lidit mest av de allvarliga problem som uppstått till följd av inbördeskriget. Slutligen måste man ännu provrösta på kommande presidentkandidater. De riktiga presidentvalen hålls officiellt i maj-juni i år. Hela rötningsprocessen är manuell. När man beaktar allt det som den enskilda röstaren måste ta reda på och förstå börjar jag långsamt förstå varför röstningsivern är låg.

Människorna borde förstå riskerna med korruption, men också återfinna tron på demokratin.

Med en styrka på 240 000 anställda säkerställer myndigheterna samtliga 12 000 vallokalers säkerhet runt om i landet. Därtill strävar man efter att höja röstningsaktiviteten och öka valfreden genom en lag, ley seca, som förbjuder försäljning, köp och förtäring av alkohol överallt från kvällen före valet till morgonen efter valdagen. Muñoz tror ändå att det allra bästa sättet att öka röstningsaktiviteten är genom ökad kunskap och framför allt större insikt bland colombianerna. Enligt Muñoz borde människorna förstå riskerna med korruptionen, men också återfinna tron på demokratin liksom förstå vad det innebär att rösta ansvarsfullt.

Coronan ledde till högre arbetslöshet och fler oroligheter

Colombia är ett motsättningarnas land som lidit av inbördeskrig, korruption och ekonomisk ojämlikhet i över 60 år. Det är svårt att uppskatta antalet flyktingar: de är flest i världen. Dessutom är det utmanande att förena afroamerikaner, ursprungsfolk, landsbygdsbor, stadsbor och väpnade gruppers behov och krav särskilt när de flesta anser att staten är passiv och förstörd av korruption. Många colombianer skiljs åt av så besvärliga geografiska förbindelser att redan de fysiska avstånden sinkar utvecklingen.

Därtill drabbades Colombias ekonomi hårt av den globala pandemin och arbetslösheten ökade från 9 till 16 procent mellan åren 2020 och 2021. President Ivan Duques regering svarade på pandemins effekter med en skattereform som sedan drogs tillbaka efter flera månader långa protester som svepte över hela landet. Våldsamma sammandrabbningar mellan ordningsmakter och tiotusentals demonstranter skapade en ännu djupare misstro mellan staten och colombianerna.

Röstningsaktiviteten för dem som bor i de mest avlägsna områdena har sjunkit ställvis så lågt som till 25 procent.

Liksom i många andra latinamerikanska stater har korruptionen rotat sig djupt i den colombianska kulturen. Människorna har knappt någon tilltro till politiker vilket gör att det känns ännu mer frustrerande att rösta. Man vet aldrig exakt hur rösterna fördelar sig i verkligheten: röster köps, förfalskas, de försvinner, det ges partisk information i vallokalerna eller så tittar man bort medan valfusk pågår. Röstningsaktiviteten för dem som bor i de mest avlägsna områdena har sjunkit ställvis så lågt som till 25 procent. I de fattigaste områdena råder det brist på allt och man är rädd för våld vilket påverkar ytterligare människors vilja att delta i politik.

”Det cirkulerar mycket falsk information i Colombia, speciellt i sociala medier, och samtidigt vet inte människor ens hur eller på vem de ska rösta. Det är som om människorna skulle rösta baserat på en magkänsla”.

”Inget annat i vårt land är organiserat förutom brottsligheten”, konstaterar den unga företagaren Calista då jag frågar om landets situation. Enligt henne är att spela enligt de korrumperade reglerna det enda sättet att klara sig i Colombia, alternativet är att flytta sin verksamhet annanstans.  En taxichaufför i Medellin tror inte att Colombia ligger långt efter Venezuela i utvecklingen. En tre barns mamma från Bogota hade läst att de som ansvarar för det digitala röstningssystemet undanhåller data och hindrar kontroll av röstregistreringen. Merparten anser att korruptionen inte kan förhindras. En ung studerande från Medellin konstaterar: ”Det cirkulerar mycket falsk information i Colombia, speciellt i sociala medier, och samtidigt vet inte människor ens hur eller på vem de ska rösta. Det är som om människorna skulle rösta baserat på en magkänsla”.

Ett hus där man blir accepterad och hörd

På lördagskvällen börjar det åska, men innan regnet är över oss igen hinner jag intervjua några ungdomar på innergården. De har kommit till utbildningen som Fredens hus ordnar. Juliana och Juan Manuel är 16 år och går sista året i gymnasiet. Till min förvåning börjar de tala om det individcentrerade samhället i Colombia där alla bara bryr sig om sig själva och sin familj.

”Hur kan vi utgå ifrån att politikerna tar hand om oss, då vi inte själva tar hand om varandra?” frågar Julia. Ungdomarna anser att samhället präglas av en likgiltighet inför andras problem. Därför är de särskilt glada för den öppna atmosfären i Fredens hus där allas åsikter får utrymme och tron skapar förutsättningar för likabehandling. De upplever att man inte litar på ungdomar i Colombia och önskar att den likgiltighet som präglar kulturen skulle försvinna även från det politiska klimatet.

Dagens utbildning börjar lida mot sitt slut, men ännu hinner jag intervjua Esteban som varit volontär vid Fredens hus. Han tänker i liknande banor som ungdomarna och tror att Colombias våldsamma och konfliktfyllda historia bidragit till framväxten av en atmosfär av misstro. Han tackar de anställda vid Fredens hus och Missionssällskapet för att de främjat barn och kvinnors rättigheter på många sätt och lyssnat till dem. Han själv fick värdefull arbetserfarenhet vid Fredens hus som stöd för sina studier inom det sociala området.

”Den här kyrkan har en kärleksfull blick”, konstaterar Esteban då jag frågar hur han skulle beskriva verksamheten vid Fredens hus och i den lutherska kyrkan. Vem som helst kan komma med i verksamheten – oberoende av religionstillhörighet, politiska åsikter, sexuell läggning eller bakgrund.

Ett historiskt valresultat

En vecka efter utbildningen i Fredens hus är valen förbi och det är dags att försöka få någon reda i resultaten. Vissa siffror uppges av nästan alla större medier men det finns mycket information som endast förmedlas genom sociala medier, alternativa nyheter eller ryktesvägen. Jag bläddrar förbryllat genom nyhetsflödet under flera dagar men alla tycks vara säkra på att valet inte var korruptionsfritt. Europeiska unionens valdelegation deltog för första gången som valobservatörer i valen i Colombia. Enligt valdelegationen var valen ”transparenta” trots att det är uppenbart att röster köpts och att det finns tydliga ”oregelbundenheter” i kandidaternas röstetal. Enligt vissa nyheter gäller en av dessa oregelbundenheter försvinnande av tusentals röster.

John Hernandez som är sakkunnig inom fred och försoning vid Finska Missionssällskapet är nöjd med valresultatet. Fast röster skulle ha köpts eller förstörts är resultatet, enligt honom, ändå historiskt.

”Under årtionden har samma familjer och samma partier haft makten. Nu har partikoalitionen Pacto Historico som tydligt förespråkar fred fått flest röster för första gången och den har med tanke på situationen bäst förutsättningar att få fredsprocessen att gå framåt.” Enligt Hernandez behöver Colombia balans och det offentliga måste få mera syre för att kunna säkerställa allas mänskliga rättigheter.

 Startskottet till förändring kan vara en blygsam början, såsom verksamheten i Fredens hus påvisar. 

Det återstår att se vad som händer i vårens val och om Colombia lyckas få till stånd en helomvändning i sin politik, något som många tycks längta efter. För att det ska vara möjligt att skapa ett samhälle som respekterar fred och mänskliga rättigheter måste colombianerna först återfinna förtroendet för varandra och demokratin.

I utbildningen i Fredens hus jämfördes kyrkan med ett träd som till en början kan se litet ut men vars rötter, löv och helande kraft växer sig stadigt för att bli större än sin storlek – oberoende av väder eller rådande omständigheter. Startskottet till förändring kan vara en blygsam början, såsom verksamheten i Fredens hus påvisar.

 Text och foto: Anna Lundén, regional kommunikationsspecialist för Latinamerika