I utkanten av den colombianska huvudstaden Bogotá ligger Caracolín-distriktet som räknas som ett av de fattigaste i staden. Anspråkslösa hus av tegel och korrugerad plåt syns överallt. Många av bostäderna har byggts i ockuperade områden och därför riskerar invånarna ständigt att vräkas. Många av dem är internflyktingar, vilket betyder att de har varit tvungna att lämna sina hem tidigare, i många fall har de flytt från våld.
Den lilla orangemålade evangelisk-lutherska kyrkan är som en glimt av sol och värme mitt i Caracolín. Daneysa Álvarez, 22, pysslar vant på inne i kyrkan. Daneysa är en av Missionssällskapets före detta fadderelever, som nuförtiden jobbar i Colombias evangelisk-lutherska kyrka.
Ljus och liv-församlingen i Caracolín är liten och har ingen egen pastor. Daneysa är en sorts ledare för församlingen och har vant sig vid att ta tag i alla möjliga saker. Förut fanns det bara ett jordgolv i kyrkan, men nu visar Daneysa stolt upp ett nytt golv som är resultat av en nyligen genomförd renovering.
Tre årtionden av fadderabete i Colombia
Framtidsutsikterna för de unga i Caracolín är inte särskilt ljusa. Skolgången blir kort för många, arbetslöshet och tonårsgraviditeter är vanliga. ”Många unga börjar med droger och hamnar i en brottsspiral, säger Daneysa sorgset.
För Daneysa hade möjligheten att komma med i fadderprogrammet i början av gymnasiet en stor betydelse. ”Jag var väldigt lycklig när jag valdes till fadderelev.”
I Colombia har det i höst funnits orsak att fira, då det gått 30 år sedan Fundación Camino de Emaús, som driver Missionssällskapets fadderarbete i Colombia, började ge studiestöd till utsatta barn och unga. Man har också ökat medvetenheten om barns rättigheter.
Under de här 30 åren har ca tusen barn och unga fått bättre möjligheter till utbildning genom Missionssällskapets fadderstöd. ”Genom fadderprogrammet har man kunnat förbättra livskvaliteten för både faddereleverna och deras familjer, berättar Alexandra Nossa som koordinerar fadderprogrammet som fungerar under Colombias lutherska kyrka.
Förebild för andra unga i Caracolín
Efter gymnasiet sökte och antogs Daneysa till studier i småbarnspedagogik. Hon fick fortfarande fadderstöd. För ett år sedan fick hon sin examen klar. Hon började arbeta för kyrkan 2019, först som frivillig och från och med ifjol som en avlönad arbetare inom kyrkans diakoniprojekt. Hon fungerar också som fadderkontaktperson.
Nu försöker Daneysa genom sitt eget arbete stöda barn och unga i sin omgivning, så att de ska få bättre förutsättningar inför framtiden. ”Jag har själv fått hjälp och därför vill jag också stöda andra som behöver hjälp.
Daneysa bor ännu kvar i Caracolín tillsammans med sina föräldrar och sin storebror. Mamma Sandra är för tillfället arbetslös, men vid sidan av jobbsökandet tillverkar hon olika hantverk för att dryga ut inkomsterna till familjen. Pappa José blev nyligen pensionär från sitt jobb som vakt.
”Daneysa fungerar som en fin förebild för andra unga i Caracolín. Hon har visat att det är möjligt att ta sig vidare” säger Sandra stolt om sin dotter.
“Allt som jag är nu, har jag fått från kyrkan”
Den lutherska kyrkan har redan länge haft en viktig roll i Daneysas liv. I tiderna kom hon med i den lutherska kyrkans verksamhet genom en vän och hon kände att hon hade hittat sitt andliga hem.
”Utan kyrkan skulle jag inte vara här. Att jag nu får jobba i kyrkan och tjäna den gör mig väldigt lycklig. Allt det som jag är nu har jag fått från kyrkan, säger Daneysa rörd.
Daneysa drömmer om att kunna fortsätta i kyrkans tjänst också i framtiden och så drömmer hon om en egen lägenhet, som hon har börjat spara till.
”Jag tackar de finländska faddrarna för att ni har stött mig, och som i mig sett en människa som kan ta sig fram och tjäna sin omgivning. Tack vare er är jag nu en ledare i mitt samhälle och kan jobba med barn och unga och erbjuda dem verktyg, så att de kan se att det finns en framtid i utbildningen.”
Text och foton: Katja Tynkkynen
