”För mig är påskmorgonens gudstjänst på Oljeberget strax innan solen går upp en mäktig upplevelse”, berättar diakon Sari-Johanna Kuittilo i Jerusalem. Hon är sakkunnig inom diakoni och psykosocialt arbete vid evangelisk-lutherska kyrkan i Jordanien och det Heliga landet, och Missionssällskapets utsända.
Sari-Johanna förbereder för närvarande verksamhetsplanen för diakonin tillsammans med den lokala diakoniarbetaren, och planerar att inleda olika utbildningar och stödgrupper. Hon fungerar också som handledare. Sari-Johanna jobbar i Israel sedan 2005.
Coronan hindrar människor från att mötas
Även påskmorgonens gudstjänst i Missionssällskapets Felm-center är en tradition. Centret ligger på promenadavstånd från gamla staden i Jerusalem. På grund av det rådande coronaläget kan gudstjänsten inte hållas på vanligt sätt. Många kyrkor strömmar sina gudstjänster på webben, även mässan vid Trädgårdsgraven sänds virtuellt. Påskfirandet är inte inställt och glädjen är inte släckt.
Under normalår besöks Jerusalem vid påsktiden av ett stort antal judar och kristna. Trots att en stor del av befolkningen i Israel redan vaccinerats fortsätter strikta restriktioner att gälla. Endast landets egna medborgare och de utlänningar som kan visa upp ett negativt testresultat släpps direkt in i landet. Resten måste vara 10–14 dagar i hotellkarantän.
Hemmet rengörs grundligt
Ibland infaller den kristna och den judiska påsken samtidigt, men i år firar judarna lite tidigare, från lördagen den 27 mars till lördagen den 3 april. Skolbarnen har påsklov, och föräldrarna tar också ofta ledigt.
Judarna inleder sina påskförberedelser i god tid före helgen. Hemmet rengörs grundligt från all jäst och allt syrligt. Besticken och kärlen tvättas separat på särskilda platser. I matbutiker täcker man över alla hyllor med varor som innehåller jäst.
Under sedermåltiden sjunger man och leker tillsammans
Judarna förrättar sedermåltiden under första eller andra påskkvällen. Måltiden består av ingredienser och örter, där alla har en given symbolisk betydelse. Festmiddagen avslutas med en fisk- eller hönsrätt. Under måltiden levandegör man judarnas befrielse från den egyptiska fångenskapen. Festmålet tar hela kvällen och man sjunger och leker tillsammans. I Hagada, handboken för sedermåltiden, ingår många sånger och lekar.
”Även Jesus deltog i sedermåltiden då han tog brödet, bröt, tackade och gav av det åt sina lärjungar, liksom tog vinet, tackade och gav åt lärjungarna”, påminner Sari-Johanna. ”Judarna hade befriats från träldomen i Egypten och Jesus kom för att befria mänskligheten från syndens slaveri.”
Glädje över Jesu uppståndelse i internationellt sällskap
I det kristna påskfirandet i Jerusalem syns skillnaderna mellan de västliga och östliga festtraditionerna. Då tiderna är normala firar de olika kyrkosamfunden och församlingarna påskmorgonens mässa vid Trädgårdsgraven.
Två särskilt gripande påskminnen har bevarats i Sari-Johannas minne. Det första minnet är från hennes tidigare arbetsplats, den lutherska församlingen Immanuel i Tel Aviv-Jaffo.
”På långfredagen hade kyrkan avklätts alla symboler, endast en svart duk fanns på altaret. Strax före påskdagens gudstjänst kom en ung kvinna springande från sakristian och ropade i sin glädje: ”Han har uppstått från de döda, han har uppstått från de döda!” Samtidigt började musiken i bakgrunden spela och in kom människor på led sjungandes: ”Hallejuja! Han är en levande Gud och en blivande kung”
Kristus förenar på ett förunderligt sätt
”Redan vid dörren där jag välkomnade gudstjänstfirare konstaterade jag vilken fantastisk brokig skara människor som kommit till den gemensamma festen”, berättar Sari-Johanna.
”Där fanns lokala judar, araber och utlänningar. Varje världsdel hade någon representant, människor från olika livssituationer och bakgrund firade tillsammans.”
”När musiken och sången ljöd berördes jag av hur sant Jesus förenar människor. Påskens glädjebudskap lyfter blicken mot den levande kärleken. Vi blir inbjudna att betrakta vår omgivning med kärlek såsom vår Frälsare lärde oss i ord och handling. Han har vunnit över dödens bojor.”
En vän ville lära sig om uppståndelsen
Sari-Johanna har ett levande minne från några år tillbaka i Jerusalem.
”Under påskmorgonen då jag stod vid trädgårdsgraven fick jag ett samtal från en vän som frågade om jag kunde göra henne sällskap till en gudstjänst i en kyrka. Hon var jude och hon kände sig inte bekväm med att gå dit ensam.”
”Det var en knapp timme tills gudstjänsten skulle börja. Vi kom överens om att träffas i kyrkan. När jag kom fram försökte jag hitta min vän i trängseln. Kyrkan var fullsatt. Jag funderade hur jag skulle hitta henne i hopen, så såg jag henne vifta till mig i främsta bänkraden. Hon hade blivit anvisad en plats där eftersom de enda lediga sittplatserna fanns längst fram.”
”Efter gudstjänsten hade min vän många frågor om Jesu uppståndelse. Vi gick igenom dem punkt för punkt.”
Vi upplevde en väldigt fin kontakt
För samma kväll hade Sari-Johanna också fått en inbjudan att delta i en sedermåltid hemma hos en troende ortodoxjudisk vän. Det året sammanföll den judiska och kristna påsken.
”Vi gick igenom sedermåltidens betydelse och symbolik. Under huvudmåltiden bad min vän mig berätta om den kristna påsken. Om dess mening och hur den firas. Vi fick en väldigt fin kontakt under kvällen.
Påsken är en av de kristna fester som lokalbefolkningen är intresserad av och som de vill bekanta sig med.
Hunden Poju kom med oväntad glädje
I vår har Sari-Johanna hittat en ny anledning till glädje, hittehunden Poju, som fick flytta hem till henne från ett skyddshem för hundar. Poju hade gått igenom mycket. Någon hade till och med kastat gift på honom.
”Det var kärlek vid första ögonkastet. Poju mötte mig glatt, vi gick på en promenad och han följde mig genast som en dresserad hund. Det har varit berörande att se hur vänligt den bemöter alla som möter oss, också andra hundar. Via Poju har jag också blivit bekant med nya människor.”
Text Pirre Saario
