Berätta om era etniska mataftnar!
Tanken med verksamheten är att det ska vara enkelt att bjuda med någon, också någon som inte annars går i kyrkan eller som ens tillhör vår religion. Det är låg tröskel att komma när vi tillreder mat tillsammans och umgås kring maten. Att information om Finska Missionssällskapets arbete ingår i programmet har varit tydligt utsatt i annonseringen och att man kan bidra med en frivillig avgift.
Hittills har vi haft tre mataftnar med temaländerna Nepal, Senegal och Kina. Vi har bjudit in gäster som berättat om Finska Missionssällskapets arbete i länderna. Missionären Anna-Lena Särs talade om arbetet i Senegal. På kvällen med Kinatema gästade tidigare missionärerna Håkan och Judy Granberg oss, och under Nepalkvällen informerade koordinator Camilla Skrifvars-Koskinen om det som görs i Nepal.
Det har kommit folk i olika åldrar, vilket är roligt. Mataftnarna har ordnats på fredagskvällar, man har kunnat komma som familj och äta fredagsmiddag tillsammans med andra. Några har tagit med sina vänner eller sin familj. Någon gång har det varit övervägande finländare, vid något annat tillfälle kom det mest invandrare. För barnen har jag gjort i ordning en pysselhörna där de kunnat sitta och pyssla.
I medeltal har vi varit 20 personer per tillfälle. Vi har annonserat mataftnarna så att man kan delta på engelska. Vi har pratat engelska och svenska om vart annat. Det har gjort att det är lättare att ta med sig till exempel utländska studerande.
Vi har haft stor hjälp av människor från temakulturerna som kunnat instruera i matlagningen. Att hitta rätt ingredienser – speciellt för kinamaten – är en utmaning. Det är bra med någon som själv handlar i de etniska mataffärerna och känner till utbudet.
Det är roligt att bjuda in människor, det har uppskattats. Varje gång har det blivit mat över som deltagarna fått ta med sig hem. Vi har köpt påsar och plastlådor.
Har ni förhandsanmälan?
Ja. Det är nödvändigt för att kunna planera inköpen. Med tanke på de olika momenten i matlagningen är det viktigt att veta hur stora grupperna blir. I samband med anmälan frågar vi också deltagarna om deras allergier och dieter.
Får deltagarna recepten med sig hem?
Vi printar ut recepten för kvällens matlagning. Man får ta dem om man vill. Flera har blivit inspirerade och sagt att de kommer att göra maten hemma också. Vissa rätter är lite mer krävande, till exempel kinesiska dumplings, wontons, som ska vikas på ett särskilt sätt och fyllas. De var tidskrävande att tillreda för tjugo personer. Men under tiden kunde man samtala och då man lagar mat tillsammans uppstår en gemenskap. Därför är det så roligt att ordna sådana här tillställningar!
Hur marknadsför ni kvällarna?
Facebook är vår främsta marknadsföringskanal. I och med att jag jobbar som invandrararbetare i Vasa kyrkliga samfällighet så har jag en grupp på Facebook för vår engelskspråkiga församlingsgemenskap. Att skapa ett evenemang på Facebook och lägga till medarrangörer ökar synligheten. Mataftnarna har också synts i tidningarna och radion. Men personliga kontakter är ändå viktigast, en personlig inbjudan slår alla marknadsföringskanaler.
Har du andra tips du vill dela med dig av?
Det lönar sig att söka finansiering. Vi fick bidrag från Svenska Kulturfonden som täckte alla matkostnader. Församlingen behövde bara stå för personal och utrymmen.
Camilla Skrifvars-Koskinen har varit en värdefull kontakt – som inspiratör, sakkunnig och medarrangör.
Text: Ann-Kristin Åvall
Foto: Jessica Emaus och Camilla Skrifvars-Koskinen
Läs mera: Food for Hope; www.finskamissionssallskapet.fi/foodforhope
Artikeln har ingått i tidningen Mission, som är gratis och kan beställas här.
