Sedan förra året har Finska Missionssällskapet utbildat sina samarbetspartner i klimatförändringar och katastrofberedskap. Utbildningen har redan hållits i Zimbabwe och Kambodja och kommer att fortsätta under hösten i andra länder. Vi frågade katastrofexpert Miia Barrow vad utbildningen riktigt handlar om.
Varför gjorde Missionssällskapet ett sånt här kurspaket?
Det kom ett tydligt budskap från våra partner på arbetsfälten om att klimatförändringar redan syns i arbete och vardag. De sa till exempel att ris har planterats vid en viss tidpunkt men nu måste riset planteras vid en annan tidpunkt. Vi ansåg att det fanns ett behov av en kurs om klimatförändringar och hur vi förbereder oss för deras följder och så frågade vi våra partner vad de hade för önskemål gällande innehållet.
Vad behandlas i kursen?
Kursen är tre dagar lång och av de dagarna är en halv dag reserverad för praktiska övningar. I utbildningen går man igenom klimatförändringarna i teorin, hur vi själv kan påverka och anpassa oss till klimatförändringarna och hur man kan förbereda sig inför katastrofer. Om man förbereder sig för t ex översvämningar så är förödelsen mindre och färre människor dör.
Vilka praktiska övningar gör man inom kursen?
Jag var själv i Kambodja och höll en undervisning för våra samarbetskyrkor och -organisationer i Kambodja, Thailand, Laos och Myanmar. Som en praktisk övning byggde vi ett droppbevattningssystem, en energisnål spis och en soltork för grönsaker och frukter.
Vad är ett droppbevattningssystem?
Med hjälp av ett droppbevattningssystem kan man spara på mängden bevattningsvatten på torra områden. Det är väldigt enkelt att göra. Det behövs bara en plastflaska, i vars kork man gör hål. Flaskan vänder man uppochner i jorden brevid plantan som ska vattnas eller så kan man också bygga en ställning till den av käppar. Genom att justera korken kan man påverka mängden luft och på så sätt hur mycket vatten som droppar genom hålet i korken. Man kan också göra ett förmånligt och fungerande bevattningssystem med ett ämbar eller en plastslang.
Och vad är energisnåla spisar och soltorkar?
Energisnåla spisar förbrukar mindre mängd ved. Till en spis behövs tre tegelstenar och lera. Leran formas som ett skydd runt teglen. Med en sådan här spis går mindre värme till spillo än med en öppen spis. Den förbättrar också luftkvaliteten och minskar samtidigt andnings- och ögonsjukdomar.
För att bygga en soltork behöver man ett bambugaller, på vilket man sätter de grönsker eller frukter som man vill torka. Ovanför det bygger man pelare av bambu, och så snurrar man en plastpressening ovanpå till ett tält. Det är som ett litet växthus. I Kambodja torkar man t ex fisk, mango och guava. Där torkar man ofta livsmedel utomhus under bar himmel vilket inte är så effektivt. Också sjukdomar sprids lättare när det kommer damm och flugor på maten. En soltork är svaret på de problemen och soltorken är snabbare än att torka under bar himmel.
Vilka teman har intresserat deltagarna mest?
I Kambodja pratade vi mycket om översvämningarna längs Mekongfloden. Vi diskuterade vilka växter som skulle vara bra att odla på översvämningsområden och hur man kan förbereda sig för översvämningar. Husen kan t ex byggas på högre mark eller på pålar. Matföråden, sädesföråden och åkrarna borde placeras längre bort från floden. Om man kan förhindra att matföråden förstörs minskar det också den förödelse som översvämningar förorsakar. Ett intressant sätt att skydda matproduktionen är att använda flytande trädgårdar. Man gör flottar av vattenhyasinter och ovanpå dem sätter man bambu och kogödsel eller kompostjord och i dem kan man sedan plantera t o m tomater. Översvämningsskador kan också förebyggas genom att bygga dammar i floder.
Vi diskuterade också hur man kan odla olika växter mellan träden. Med en sådan här odlingsmetod kan träd och växter få nytta av varandra. Växterna förbättrar jordmånen och träden ger skugga åt växterna som då behöver mindre vatten.
I Zimbabwe intresserade biodling våra samarbetspartner och t ex på Gwan området har grupper av mor- och farmödrar som jobbar med barnskydd börjat med biodling. Binas pollinering behövs för områdets växter och matproduktion. Honungen ger ett näringsrikt tillskott i kosten och även tilläggsinkomster vid behov. Mångsidighet är alltid en tillgång: om en skörd misslyckas kan en annan garantera matsäkerheten.
Text: Minna Havunen, foton: Miia Barrow
Genom Miljöbanken stöds klimat- och miljöarbete runt om i världen!
Stödet används bland annat till miljökurser i Nepal.
