Unga aktivister förhindrar barnäktenskap: glädje och solidaritet
I oktober reste Finska Missionssällskapets nya landschef i Nepal, Lotta Gammelin, till Jajarkot i landets västra delar. Där främjar Missionssällskapet klimatresiliens och livsmedelssäkerhet i samarbete med den lokala organisationen Sahas Nepal.
Över 80 procent av Nepals befolkning försörjer sig genom jordbruk. Klimatförändringarna påverkar skördarna och människors försörjning. Det regnar antingen för mycket eller för lite, och det är svårt att förutse när regnet kommer. Många jordbrukarfamiljers mat räcker bara för några månader per år.
“I vårt projekt har vi lärt oss klimatsmarta odlingsmetoder. Familjernas skördar har ökat, och nya sorter har gjort kosten mer mångsidig. Det var en glädje att se blomstrande köksträdgårdar och kvinnor som var stolta över sitt arbete”, beskriver Gammelin.
Klimatförändringarna förvärrar också olika sociala problem. Barnäktenskap är exempel på en tradition som Missionssällskapet och andra organisationer har arbetat mot i decennier. När en familjs försörjning är svag är tröskeln lägre att gifta bort en minderårig dotter, för att ha en mun mindre att mätta. Ju yngre dottern är, desto lägre blir också hemgiften som traditionellt betalas av brudens familj. Barnäktenskap förekommer speciellt på landsbygden även om lagstiftningen förbjuder dem.
Sahas Nepal utbildar också samhällen om flickors rättigheter. Lokala sakkunniga har bildat flickgrupper inom ramen för Missionssällskapets utvecklingssamarbete. Flickorna får lära sig om mänskliga rättigheter, menstruation, självförsvar, hygien och vikten av utbildning.
“Att möta dessa flickor var höjdpunkten för mig i höst. Flickor på landsbygden är ofta tysta och blyga, men dessa aktivistflickor i Jajarkot sprudlade av glädje och mod. De berättade stolt och entusiastiskt om vad gruppens arbete hade åstadkommit: de hade redan förhindrat sex barnäktenskap i området.”
Flickorna hade tillsammans talat med vuxna och sagt att detta inte är rätt, att flickor hör hemma i skolan, inte i äktenskap.
“I vissa fall räckte det med diskussion och övertalning, i andra fall var bröllopsförberedelserna redan långt gångna, och de påhittiga flickorna kontaktade polisen. Den solidaritet och glädje de visade bor kvar i mitt hjärta”, säger Gammelin.
Företagsamhet ger mening och drivkraft i flyktingläger
Anna Suoheimo har tidigare bott två år i Tanzania och därefter fem år i Etiopien. I juli flyttade hon återigen till Etiopien, denna gång som landchef för Finska Missionssällskapet. Strax efter sin ankomst fick Suoheimo möjlighet att besöka flyktingbosättningen i Gambella, en plats som organisationens medarbetare inte hade kunnat besöka på tre år på grund av oroligheter.
– Antalet flyktingar som Gambella har tagit emot överstiger regionens ursprungliga befolkningsmängd. Konflikter har uppstått mellan lokalbefolkningen och flyktingarna, som till största delen kommer från Sydsudan. Det uppskattas att över 380 000 flyktingar har kommit till området. Maten räcker inte till och det är svårt att försörja sig.
I samarbete med Lutherska världsförbundet bedriver Missionssällskapet utvecklingsarbete i området. Suoheimo imponerades särskilt av en brikettfabrik som upprättats i flyktinglägret. Fabriken samlar in gräs från omgivningen, som annars inte används, och pressar det till briketter, komprimerade block som används som bränsle för uppvärmning och matlagning. Eftersom det inte finns el i lägret lagar man mat över öppen eld, vilket bidrar till skogsskövling.
– Briketterna är klimatvänliga eftersom de brinner i åtta timmar och räcker för att laga mat hela dagen. Dessutom växer gräset snabbt tillbaka, förklarar Suoheimo.
Hon berättar att det var fantastiskt att få träffa människorna som arbetar med projektet. Trots spänningarna i området gick besöket bra, och det var inspirerande att se hur lägrets invånare tillverkar briketter och förbättrar sin egen försörjning.
– Människorna var tydligt stolta över vad de gör och vilken nytta briketterna ger, säger hon.
Suoheimo, som själv har en bakgrund som företagare, betonar vikten av att stödja entreprenörskap.
– Genom entreprenörskap kan vi förändra människornas tillvaro. När människor får ett startkapital, som i detta fall verktyg för att tillverka briketter, leder det till hållbar utveckling. De kan bli självständiga och klara sig utan hjälp, avslutar hon.
Upplysning om funktionsnedsättningar i Kambodja med hjälp av konst och kultur
I Kambodja stöder Finska Missionssällskapets samarbetspartner varandra. Sara Latvus, expert på projektadministration och bosatt i Phnom Penh, gläds åt att Missionssällskapet i år har kunnat samla dem för gemensamt lärande.
Missionssällskapets samarbetspartner har utbildat varandra i bland annat barnskydd i katastrofsituationer. Under hösten har organisationen Epic Arts Cambodia besökt alla Missionssällskapets partnerorganisationer i landet. Organisationen har genom konst och kultur spridit information om bemötande av personer med funktionsnedsättning och vikten av inkluderande arbete.
Rous Sinuon, koordinator för familjerådgivning i den lutherska kyrkan i Kambodja, reflekterar kring utbildningen:
– Ett särskilt tack till Epic Arts som uppmuntrar deltagarna att visa respekt och värde för människor med funktionsnedsättning, som Gud har skapat unika.
Sara Latvus berättar att Missionssällskapets team i Kambodja under hösten flera gånger fått ta del av hur partnerorganisationerna stöder varandra i arbetet.
– Detta är resultatet av mycket arbete, och nu ser vi att det bär frukt. Partnerskap handlar om gemenskap och delande, betonar Latvus.
Underjordiska växthus i Bolivias bergstrakter: “Jag är stolt över förändringarna”
I byn Cololo, belägen på svindlande 5 700 meters höjd i Bolivia, bor cirka 300 människor. Livet i trakten är hårt och möjligheterna till försörjning är få. Byborna är beroende av alpackauppfödning.
Marjo Paavola, expert på partnerskap, berättar hur hon blivit imponerad av de förändringar som skett i liknande små samhällen i Bolivia. Förändringarna har avsevärt förbättrat familjernas tillgång på livsmedel.
Tidigare bestod Cololos invånares kost huvudsakligen av alpackakött. Genom Finska Missionssällskapets kyrkliga arbete har walipinis – underjordiska växthus – bidragit till ökad matsäkerhet. Familjerna odlar nu egna grönsaker som potatis, sallad, tomater, blomkål och ärtor. På lång sikt minskar en varierad kost förekomsten av sjukdomar i det lilla samhället.
I en annan boliviansk by, Umala, har liknande arbete gjorts för att förbättra matsäkerheten. Denna by ligger på 3 800 meters höjd, och där har växthus byggts tolv hushåll, varav åtta inkluderar personer med funktionsnedsättning.
De underjordiska växthusen förbättrar inte bara matsäkerheten utan också försörjningsmöjligheterna. Överskottsproduktionen kan säljas på lokala marknader, vilket ger extra inkomst.
– Det här arbetet förbättrar verkligen livet för de allra mest utsatta, de som tidigare hade en mycket begränsad kost. Jag är stolt över förändringarna. Den evangelisk-lutherska kyrkan i Bolivia och de lokala samhällena har arbetat hårt för detta projekt, och nu belönas det hårda arbetet, gläds Marjo Paavola.
Stöd till socialarbetare i det Heliga landet mitt i kriget
Sari-Johanna Kuittilo har under flera år fungerat som handledare för personalen vid Missionssällskapets fadderprojekt i det Heliga landet, särskilt för socialarbetare. Hon påbörjar snart sitt 20:e arbetsår vid Finska Missionssällskapet.
I år har hon blivit särskilt berörd av handledningen och stödet till socialarbetarna samt de stödgrupper de deltar i.
– På Västbanken arbetar socialarbetarna ofta ensamma i skolorna. De har mycket att göra och måste hela tiden hantera stora utmaningar, särskilt sedan kriget började. När jag hörde deras önskemål ville jag förstärka och möjliggöra deras handledningsmöten ännu mer. Som socialarbetare förväntas de alltid ge, men sällan får de något tillbaka. Kollegialt stöd ger dem styrka att orka i dessa svåra tider, berättar Kuittilo.
I början av sitt arbete träffade Kuittilo rektorerna för Missionssällskapets fadderskolor. Socialarbetarna i dessa skolor stödjer både personal och elever. Rektorerna har sett det stora behovet av att socialarbetarna får handledning och stöd, särskilt under krigets påfrestningar.
Krigets påverkan på barn och unga är tydlig: koncentrationssvårigheter, trötthet, isolering och tillbakadragenhet är vanligt förekommande.
– Socialarbetarna stöttar även lärare och familjer. Lärarna är ofta mycket trötta och spända. Socialarbetarna hjälper dem att hantera barn som genomgått trauman från kriget. Rädsla är väldigt utbrett bland barnen. De hör mycket om kriget och vissa har bevittnat fruktansvärda saker. Socialarbetarna är de som möter dessa situationer, förklarar Kuittilo.
Hennes arbete med socialarbetarna är konkret: hon håller enskilda samtal och organiserar handledande gruppmöten. Nätverkande är också en viktig del av arbetet.
– Jag vet och ser hur handledningen och stödgrupperna stärker både medarbetarna och arbetsgemenskaperna. Jag är verkligen engagerad i detta arbete. Jag tycker om det och ser det stora behovet, säger Kuittilo.
Klimatexperter från Etiopien, Tanzania och Zimbabwe knöt kontakt
Ruusa Gawaza, expert på klimatresiliens, är bosatt i Zimbabwe. Hon är speciellt entusiastisk över en satsning kring klimatarbete, en vecka med utbyte av erfarenheter tillsammans med 20 medarbetare från Missionssällskapets samarbetspartner. Deltagarna kom från bland annat Etiopien, Tanzania och Zimbabwe.
Under veckan besökte deltagarna två klimatresiliensprojekt i Zimbabwe. De fick även lära sig om de etiopiska och tanzaniska projekten genom foton och presentationer.
– Under veckan fick vi verkligen uppleva och se hur klimatförändringarna påverkar vardagen i Missionssällskapets olika arbetsländer, säger Gawaza.
Ett särskilt gripande ögonblick inträffade i Zvishavane, där en gemensam trädgård hade anlagts vid en stor flod för att dra nytta av bevattningsmöjligheter. Men tre år efter projektets start hade floden torkat ut. Nu hämtades vattnet för bevattning från flodens botten, hink för hink, ur sanden.
– Att stå vid den torra floden tillsammans med våra partner, inför en total klimatkatastrof, var en stark upplevelse för alla, säger Gawaza.
Även om länderna är olika och klimatförändringarnas effekter varierar, finns många lösningar som kan tillämpas i olika sammanhang.
– Under veckan upptäckte vi att flera metoder för klimatresiliens var användbara och utbytte erfarenheter om deras implementering i olika miljöer, berättar Gawaza.
Trots de stora arrangemangen bakom veckan kände Gawaza att det var värt all ansträngning.
– Det var fantastiskt att se hur våra afrikanska samarbetspartner, som tidigare inte kände varandra, möttes och lärde sig av varandra. Nya vänskaper uppstod, och samarbetet kommer att fortsätta på många sätt även efter denna vecka, avslutar hon.
