Text: Joanna Lindén-Montes
– Jag tycker jättemycket om det här arbetet. Jag får jobba med alla sektorer i församlingen, till exempel diakonin och verksamheten för barn och unga.
Piritta uppskattar det engagemang och den iver som finns i missionskommittén. Hon tar vara på fungerande koncept som församlingens frivilliga satsat på genom åren, och kommer med egna idéer som passar hennes målgrupper.
– När jag tog över efter tidigare missionssekreterare Martin Sandberg flyttades tyngdpunkten för arbetet till missionsfostran för barn och unga.
Piritta är född i Ilmajoki och bosatt i Vörå med sin man och fem barn. Hon är socionom till utbildningen och har arbetat tre år i den finska församlingen i Stockholm. Till Vasa svenska församling kom hon år 2008 som ungdomsarbetsledare.
Motiveras av människomöten
“Jag brinner för de teman som jag får prata om: klimatfrågor, rättvisa, fred.”
– Jag tycker om att möta människor! Det är också jätteviktigt med det mandat som den här tjänsten har i församlingsrådet, jag vet att jag gör ett viktigt jobb som uppskattas. Jag brinner också för de teman som jag får prata om: klimatfrågor, rättvisa, fred. Det är aktuella frågor för alla. Jag tycker om att ge konkreta exempel på hur Jesu kärlek syns i världen, att visa vad som händer inom missionsarbetet. Jag har märkt att en del människor har en föråldrad bild av missionsarbetet och jag vill visa vad mission är i praktiken. Jag är också jättetacksam för alla frivilliga som jobbat länge med de här frågorna – missionskretsarnas medlemmar är superduktiga. Samtidigt vill jag fostra en ny missionsintresserad generation.
Piritta minns speciellt en satsning i Sundom prästgård förra hösten i samband med Utjämningskampanjen.
– Tillsammans med årskurs två vid Sundom skola sådde vi olika frön som blir färdiga först ett år senare; palsternacka, vitlök, morot. Jag ville visa att det tar tid att förändra världen och låta barnen göra något konkret för missionen. Vi kommer att sälja skörden efter en gudstjänst för att samla pengar till missionsarbetet.
Vasa svenska församling understöder bland annat Finska Missionssällskapets missionär Anna-Lena Särs arbete i Senegal. Piritta vill göra missionsarbetet lättförståeligt och förankra det lokalt.
– När jag talar om Senegal brukar jag lyfta upp barnens skolgång, eftersom många barn där saknar möjlighet att gå i skola på eget modersmål. Jag brukar säga: ”tänk hur det skulle vara att börja skolan på ett annat språk.” Skoleleverna blir genast berörda av det. Skolbarnen här har en del kompisar som börjat skola på ett annat språk än sitt modersmål och kan knyta an till det.
Egna erfarenheter från Tanzania
Pirittas missionsintresse väcktes under studietiden.
– Jag har alltid tyckt om språk och att resa. Även om jag inte kommer från en kyrklig familj, kommer jag ihåg missionärernas skolbesök och att jag blev berörd av dem. Innan jag studerade till socionom hade jag ett mellanår då jag åkte till Tanzania med Kepa för att volontärjobba med funktionshindrade barn och ungdomar i Morogoro. Idag håller jag regelbundet mejlkontakt med Vasa svenska församlings vänförsamling på samma ort. Det är fint att få mejla dem! Jag drömmer om att få besöka Tanzania igen och gör som bäst upp planer för det. För mig är missionsintresset en naturlig del av att vara församlingsaktiv och att leva som kristen. Före jag blev missionsledare samarbetade jag en del med missionssekreteraren och samlade pengar till olika ändamål, till exempel genom julpyssel med frivillig avgift.
Varifrån kommer alla dina verksamhetsidéer?
– Jag lyssnar på människor jag möter och inspireras av dem. I arbetet med ungdomar får man jobba i snabb takt, det går inte att vänta ett halvår med att förverkliga deras idéer. Jag försöker plocka upp deras önskemål i min årsplanering. När vi hade en filmkväll med Sagan om ringen kom vi på idén att kombinera filmkvällarna med en missionsandakt och äta pizza tillsammans. Vi tog upp en avgift till missionen. De unga är speciellt intresserade av hur missionärerna arbetar, vilka språk de använder och hur missionen verkar för klimatet, rättvisa och fred.
”Vi vill hjälpa så många som möjligt”
Piritta är van att rycka in där det behövs hjälp och vara flexibel i sin planering. När det är möjligt tar hon tillfället i akt att inspirera och samla in pengar för missionen.
– Det behövdes någon som hoppade in när Sundom kapellförsamling höll öppet hus för årskurs fem och sex. Jag passade på att berätta om missionsarbetet under dagarna. Mellanmålsavgiften, 2 euro, riktades till missionen. Vi fick ihop 80 euro under terminen och eleverna fick själva välja till vilket ändamål som pengarna skulle gå. De sade så fint att de vill att pengarna ska hjälpa så många som möjligt och valde Finska Missionssällskapets katastroffond.
Piritta har utnyttjat församlingens sociala medier aktivt under året. Hon har skrivit om olika kampanjer, delat nyheter och berättat om hur understödet når fram. Hennes direktsända samtal på Instagram har också varit omtyckta. Senast bjöd hon in Finska Missionssällskapets koordinator Camilla Skrifvars-Koskinen till sändningen.
“Också små bidrag hjälper”
Hur är inställningen till kyrkans internationella arbete i dag?
– I dag förstår de flesta finländare att vi inte är en ensam ö i världen. Vi behöver varandra och har betydelse för människor i andra länder. Vi har ett gemensamt ansvar för varandra och även om våra elräkningar är höga, kan vi här i Finland fortfarande hjälpa. Det finns en vilja att fördela resurserna så att vi kan hjälpa alla som behöver stöd. De summor som våra medmänniskor behöver för att klara sig på andra sidan världen är mycket mindre än de vardagliga utgifter vi har här. Också små bidrag hjälper. Ibland frågar ungdomarna hur femtio cent eller ett par euro kan hjälpa någon. Jag påminner då om att många små summor blir ganska mycket, när många bidrar.
Har du några nya verksamhetsidéer för inkommande år?
– Jag skulle vilja utveckla några gamla idéer, till exempel missionslunchen på lördagar. Vi tänkte beställa en viss mängd mat och sälja det som blir över i lunchboxar. Idén föddes när en deltagare frågade om hon fick köpa hem mat efter en av luncherna. Vi ska erbjuda studerande ett billigare pris. Jag får också vara med och medverka i Bön och lovsång som diakonin ordnar på lördagar en gång i månaden. Hjälpisarna och jag ansvarar för barnpassningen och samtidigt håller vi en missionssöndagsskola för barnen.
Matlagning och motion
Finska Missionssällskapet erbjuder färdiga aktivitetstips och inspirationsmaterial för den som vill engagera sig för missionsarbetet i församlingen, till exempel “Food for Hope” samt “Motion & mission”.
– Matlagningskvällarna Food for Hope med aktuellt från Finska Missionssällskapet har samlat många deltagare. Det är lätt att umgås när man gör nånting konkret tillsammans. Nu på våren kommer vi att laga mat från Tanzania och diskutera om Missionssällskapets arbete. Vi kommer också att prova på att ha Food for Hope för barn i lågstadieåldern två gånger under våren.
Den 11 mars blir det dags för en motionssatsning i församlingen.
– Vi ordnar en promenad för kropp och själ med start vid Sundom kyrka inom ramen för Motion & mission. Vi går på en promenad tillsammans, äter salladslunch och avslutar med en andakt i kyrkan. Om man vill kan man ge en frivillig avgift till missionen.
Artikeln publicerades i tidningen Mission nr. 1/2023.
