Vid panelsamtalet ”En gemensam jord” reflekterade deltagarna kring hur missionsarbetet berör människor idag, under ledning av Marika Björkgren-Thylin.
Tomas Kolkka, som arbetar med språk-och bibelöversättningsarbete tillsammans med luaminoriteten i norra Thailand, inledde med att besvara frågan ”varför behövs holistisk mission?
– Luorna är mycket fattiga och deras levnadsförhållanden är krävande. Det behövs både diakoni och förkunnelse i norra Thailand. Kyrkan är speciellt känd för sin diakoni och har planer på att starta ett diakonicenter. Förbön är mycket viktigt för luorna. Man ber hela tiden, nästan alla församlingsmedlemmar kommer till altaret för förbön när det hålls gudstjänst. Även buddistiska läkare och sjukskötare på det lokala sjukhuset ber den kristna kyrkans medarbetare och be för sjuka patienter. De har märkt att det sker helande och mirakel.
Christina Heikkilä, tidigare missionär i Colombia och Ryssland, har stött de lutherska kyrkorna i deras arbete. Hon kommer speciellt ihåg hur kyrkans personal i Colombia samlade ungdomar från gatan i fattiga områden och samtalade med dem. Hon lyfter upp hur kyrkans medarbetare funderar på hur de kan föra det kristna budskapet vidare och hjälpa människorna i närmiljön. Församlingarna satsar till exempel på workshopar där allt från bibelläsning och bön till kompisrelationer och hygien tas upp.
– Speciellt en kvinna, Yirlandi, blev ett starkt vittnesbörd för mig. Hon hade Bibeln med sig överallt. Yirlandi har själv fått stöd som ett fadderbarn, bett om förbön och leder nu ungdomsarbetet i en församling tillsammans med sin man. Genom förbön och genom att stöda varandra blir vi ett i vår värld.
Vidare funderade paneldeltagarna på om europacentreringen märks i församlings- och missionsarbetet.
Tomas poängterade att Thailand aldrig varit en koloni.
– Det leder till att den kristna tron har svårigheter att förankras lokalt. En vanlig föreställning är att om man är thailändare så är man buddist. Men den lutherska kyrkan har vissa fördelar här: den är mera kontextualiserad jämfört med thailändska frikyrkor som satsar på amerikansk andlig musik.
Hur syns det att Colombia varit en spansk koloni?
– När vi besökte ursprungsbefolkningen i Colombia sa vi gång på gång att vi bara kommer för att lyssna. Som missionärer från Europa måste vi vara försiktiga, lyssna och fråga var vi ska hjälpa. I Colombia var mötet med människan det viktigaste. De vi mötte önskade sig en gemenskap och ett möte i Kristus. Vi har fått uppdraget att gå ut i världen och när vi möts lär vi oss av varandra, säger Christina.
Mission behövs fortfarande i vår värld. Tomas underströk vikten av att fortsätta söka upp människor.
– Om vi stannar upp växer inte kyrkan och människorna kan inte höra det glada budskapet.
Rune Lindblom, kaplan i Korsholms svenska församling och Missionssällskapets tidigare missionär i Jerusalem, lyfte upp samarbete och den gemensamma färden som två viktiga nycklar i missionsarbetet.
– Som fd motorcykelmissionär vet jag att resan är en del av målet. En del kan fråga sig varför vi kör 80 kilometer för att dricka en kopp kaffe. Men när vi gör saker tillsammans med människor från andra kulturer och folk lär vi oss att samarbeta med varandra, speciellt då ingen befinner sig på hemmaplan. Samarbetet har ett mervärde: vi tar oss till himmelriket tillsammans.
Rune tillägger att vi fascineras av och kan relatera till andra människors berättelser.
– Vi behöver berättelser, därför är församlingens kontakt till Missionssällskapet viktig.
Hur väcker man hopp i världen?
– Kristi kärlek ger hopp. Jag kommer speciellt ihåg pojken Angel i utkanten av Bogota. Jag kan fortfarande se hans glada ansikte framför mig. Vi befann oss i ett litet mörkt församlingsrum i den fattiga förorten. Angel berättade att han bor med sin mormor och arbetar med att samla skräp på gatan i slummen. När jag frågade vad han drömmer om svarade han: ”Jag ska hjälpa min familj”. Han hade fått stöd via kyrkans fadderarbete och kunde nu se fram emot utbildning och en bättre framtid. Han strålade av glädje för att någon såg honom, säger Christina.
Tomas poängterar att många är oroliga över världsläget idag. Han säger att han fylls av hopp då han ser hur lokalbefolkningens liv förändrats i norra Thailand.
– Många har varit rädda för onda andar, men hela deras liv har förändrats av den kristna tron. De vill hjälpa sin nästa. De vet att bara Kristus kan hjälpa oss och ge det verkliga hoppet.
Har ni sett människor komma till tro?
– Ja, förändringen har varit stor bland luorna. Tidigare var som sagt rädslan för onda andar stark och befolkningen använde sig av amuletter för att skydda sig till exempel mot andar i träd. De blev trötta på det här. Det finns omkring 20 000 luor i norra Thailand och Laos och av dem är 1 800 kristna. De flesta som låtit döpa sig bor på den thailändska sidan, resten är animister i Laos. Luorna går ofta över den två kilometer höga bergskedjan till grannlandet och berättar om Kristus. De tar med sig böcker som vi översatt till lua, säger Tomas.
Christina säger att Guds mirakel hela tiden sker i människors liv.
– Om vi blir missmodiga kan vi påminna oss om att Gud gör under och mirakler sker även här. Vi ska inte glömma vilken stor välsignelse vi har att få träffas som kristna. Det är ingen självklarhet överallt i världen. I Colombia fick vi också uppleva hur vi blev burna av förbönen.
Tomas poängterar att den kristna kyrkan växer i Asien, Afrika och Sydamerika.
– Kriser gör att människor blir intresserade av tro. I Finland frågar vi oss kanske främst vad som händer efter döden? I Thailand vet alla att det övernaturliga finns, och människor frågar sig hur de ska hantera det svåra i livet och undvika olyckor. Varje kultur söker svar på frågor som är viktiga just för dem.
Hur syns kärleken som en bärande kraft i världen?
Christina säger att det är tron på Kristus som bär oss och räddar oss.
– Den kärleken ska vi gå ut med. Vi ska låta den skina genom oss.
Rune håller med:
– Som helgonet Franciskus av Assisi sa: ”predika alltid evangelium och vid behov, använd ord”. Om det vi säger och gör inte matchar varandra, har vi ingen trovärdighet.
Tomas poängterar att Guds väsen är kärlek. Det här får sig uttryck i treenigheten.
– Det här är också det viktigaste i vårt arbete när vi möter luorna och när de möter varandra.
Tomas säger också att många thailändare fått upp ögonen för kristendomen när de ser att de kristna hjälper andra människor, till skillnad från buddisterna som inte har någon utåtriktad diakoniverksamhet.
Vilka konkreta tips kan ni ge för missionsarbetet?
– Vi ska fortsätta mötas och se varandra och ibland gå ut ur vår bekvämlighetszon. Vi ska säga ja då Herren kallar och vara lyhörda för hans budskap, säger Christina.
Tomas tipsar om att lämna mobilen hemma en dag.
– Möt andra på riktigt. I Thailand är det här speciellt viktigt. Där skyndar folk mellan jobbet och hemmet och är upptagna av sina mobiler under arbetsvägen.
Text och foto: Joanna Lindén-Montes
