”Det är de kristnas privilegium och glädje att få sprida det hopp vi känner och att göra det med ödmjukhet och respekt.”
Med de här orden inleds det här årtusendets hittills mest omfattande ekumeniska dokument om kristet vittnesmål i en värld med många religioner. Det är Pontifikala rådet för interreligiös dialog, Kyrkans världsråd och Evangeliska Världsalliansen som har författat dokumentet. Skrivelsen uppmuntrar kyrkorna till gemensam vittnesbörd och ger etiska riktlinjer för uppgiften.
I evangelierna talas det ofta om hur stora skaror av människor sökte sig till Jesus för att höra hans förkunnelse och för att få hjälp. Utifrån de här berättelserna är det lätt att få missionsarbete att handla om siffror. Vi fascineras ofta av nyheterna om stora och snabbt växande kyrkor.
Evangelierna understryker ändå att det handlar om Jesu möten med enskilda människor. Det var de sjuka, skatteindrivarna som var utstötta på grund av sitt yrke, de moraliskt sett misslyckade och andra som man vanligen inte ägnade någon uppmärksamhet.
Att komma till tro handlade för de här människorna inte om att ta till sig lärosatser. De mötte en person, som sades vara Guds son och en blivande härskare, som såg dem, hjälpte dem och visade dem medmänsklig respekt. Deras tro tog sig uttryck i förtroende, tacksamhet och glädje.
Samtidigt som Jesus sökte sig till de utstötta, möjligen en aning provocerande, så gjorde han dem synliga för omvärlden. De här människorna hade man, medvetet eller omedvetet, uteslutit ur det samhälleliga och kyrkliga livet. Jesu uppmaning till bot och bättring riktade sig främst till de hårdhjärtade som inte ville öppna sin dörr för samhällets utstötta.
Missionssällskapet talar i sin strategi för en öppen kyrka. Kyrkan ska aktivt söka sig ut till dem som har stängts ute och se till att röja de hinder som stoppar dem från att vara en del av gemenskapen. Till uppdraget hör också att gå över gränsen till områden där diskriminering och hårda attityder har skapat nöd och hopplöshet.
Missionssällskapet ser som sitt specialuppdrag att påminna om människor som vi inte vill se. Principerna för en hållbar utveckling bygger på tanken att man inte lämnar någon i sticket. Det här är också en bra utgångspunkt för kyrkan.
Rolf Steffansson, verksamhetsledare för Finska Missionssällskapet
