År 2015 var ett händelserikt år för Christina Harald. Under våren gick hon kursen Min Mission i Nykarleby med sikte på att få åka ut som volontär via Finska Missionssällskapet. Bara några månader senare landade hon i Taiwan, beredd att inleda en tre månaders praktikperiod.
”Jag har alltid varit intresserad av mission och biståndsarbete. Orättvisor och fattigdom i världen är någonting som verkligen griper tag i mig”, berättar Christina.
Efter tjugo år i Sverige och England, en praktik i Colombia via Ungdom med Uppgift och ett projektbesök i Nairobi är Christina van vid att vistas utomlands.
”Jag valde Taiwan främst för att Carola Salo-Back och Lars Back var där. De var min församlings missionärer, så jag hade träffat dem tidigare. Dessutom tyckte jag att Taiwan lät som ett intressant land”, förklarar hon.
Undervisade engelska
Det var även Carola som blev Christinas handledare under praktiken.
”Det var en förmån att få ha Carola som handledare, eftersom hon har en så gedigen erfarenhet av missionsarbete. I vardagen jobbade jag ändå mest med den lokala prästen Selma. Det var mycket givande och gav mig en inblick i den taiwanesiska kulturen”, berättar Christina.
Praktikuppgifterna var av varierande slag. En kort tid innan Christina anlände hade Selma grundat engelskagrupper i kyrkan i byn Mantzhou, och var mycket tacksam över att få hjälp med undervisningen.
”Alla läser engelska i Taiwan, men speciellt ute på landsbygden har föräldrarna sällan de kunskaper som behövs för att hjälpa barnen med hemläxorna”, förklarar Christina.
Engelskalektionerna för fem till nio-åringar hörde till hennes största upplevelser i Taiwan. Selma insåg värdet av undervisning och ville att kyrkan skulle göra en skillnad i byn. Hon såg det som kyrkans uppgift att både predika evangelium och på andra sätt vara till välsignelse för byborna, berättar Christina.
Kyrkan – en livlina
Christina fick även möjlighet att delta i arbetet som kyrkan gör bland filippinska kvinnor som gift sig i Taiwan.
”Den filippinska gruppen ger kvinnorna möjlighet att träffas, prata sitt eget språk med varandra, uppmuntra varandra och dela sin tro. De är oftast kristna, medan deras män är taiwanesiska buddhister. Jag förstod att gruppen verkligen var en livlina för de här kvinnorna.”
I Finland har Christina främst jobbat med funktionshindrade människor och hon fick även möjligheten att göra detta i Taiwan. Hon besökte bland annat en grupp i församlingen Shr Chuan i storstaden Kaoshiung.
”Gruppen bildades för 20 år sedan i Shr Chuan och var då den enda församlingen i miljonstaden som satsade på personer med funktionshinder. De körde runt och hämtade upp funktionshindrade med en anpassad bil. I andra kyrkor kände de sig inte välkomna. Situationen har förbättrats mycket sedan dess, och personer med funktionshinder är numera också välkomna till andra kyrkor”, berättar Christina.
Väl hemkommen är Christina fortfarande inspirerad av sin praktikupplevelse, och kan även tänka sig att åka ut som missionär i framtiden.
”Det positiva var att jag fick se med egna ögon hur det går till i praktiken, och att missionärer är helt vanliga människor med både styrkor och svagheter. Jag skulle absolut rekommendera praktiken åt andra”, avslutar Christina.
Text: Charlotte Steffansson
Christina Harald
Bor i Nykarleby
Utbildad socialarbetare, jobbar på Social- och hälsovårdsverket i Jakobstad
På praktik i Taiwan oktober 2015-januari 2016
