កុមារចាប់ផ្តើមសាលារៀននៅអាយុ 6 ឆ្នាំជាភាសាដែលនាងមិននិយាយ។ វាត្រូវចំណាយពេលយ៉ាងតិចប្រាំឆ្នាំដើម្បីយល់ភាសាបរទេសឱ្យស៊ីជម្រៅបន្ថែមទៀត ហើយដូច្នេះរៀនអ្វីថ្មីៗ។ តើ ក្មេង អាយុ ប៉ុន្មាន ទើប ចាប់ ផ្ដើម រៀន នៅ សាលា?
Klarar du av den här enkla räkneuppgiften? Troligen inte, om du inte förstår vad som sägs i texten.
Här kommer samma på svenska:
Ett barn börjar skolan som 6-åring på ett främmande språk. För djupare språkförståelse och inlärning av nya saker krävs det minst fem år. Vid vilken ålder kan barnet dra full nytta av skolundervisningen?
Exemplet visar hur svårt det är att förstå också något alldeles enkelt när det framställs på ett främmande språk. Problemet är globalt och berör hundratals miljoner barn runtom i världen. En del barn lyckas klättra över språkmuren men största delen av eleverna avbryter skolgången redan i ett tidigt skede.
Realiseringen av rätten till utbildning kan främjas genom flerspråkig undervisning. Då inleds undervisningen på barnens eget modersmål och majoritetsspråket tas i bruk först senare, steg för steg. Missionssällskapet stöder flerspråkig skolundervisning i Colombia, Senegal, Myanmar, Thailand och Kambodja. Tack vare detta arbete har tusentals barn som tillhör språkminoriteterna fått bättre utgångspunkter för skolgången.
Behovet av utbildning ökar
I Kambodja lever flera ursprungsfolk som har sina egna språk och kulturer. Inalles är det fråga om nästan en halv miljon människor. Provinsen Ratanakiri är en av de fattigaste i landet och största delen av invånarna där hör till ursprungsfolk i en mycket svag samhällsställning.
De här folken har av tradition levt i små, avsides belägna byar i bergen och vid åarna, men under de två senaste decennierna har de varit tvungna att omforma sina levnadsvanor på grund av förändringarna i miljön. Ursprungsfolkens näringsfång håller på att långsamt glida över från självförsörjning genom jordbruk mot kommersiell odling och helt nya utkomstmöjligheter. Samtidigt har behovet av utbildning ökat.
Förändringen försvåras av att största delen av ursprungsinvånarna inte förstår landets officiella språk, som heter khmer. Därför har minoritetsfolken under tidernas lopp kommit att stå utanför den riksomfattande undervisningen och deras läskunnighet och övriga utbildning håller särskilt låg nivå.
Finska Missionssällskapet och den kambodjanska organisationen ICC arbetar för att främja den flerspråkiga undervisningen i provinsen Ratanakiri. Arbetet omfattar tre sektorer: förskolorna, grundskolorna och de informella läskunnighetsklasser som möjliggör studier i avsides belägna trakter där det inte finns några skolor.
Många av projektets sakkunniga tillhör själva någon språkminoritet. Till exempel Pich Yek hör till tampuan-folket och har personlig erfarenhet av den flerspråkiga undervisningens betydelse. Under sitt första skolår lärde han sig ingenting eftersom han inte förstod språket och inte kunde kommunicera med läraren. Han avbröt skolgången. Till sist kom en vän till hans hjälp.
”Min vän, som kunde lite khmer, lärde mig alfabetet så att jag sedan kunde återvända till skolan. Av erfarenhet vet jag att det är mycket utmanande att gå i skola på ett främmande språk. Därför är jag väldigt glad över att kunna jobba för att underlätta skolgången för ursprungsfolkens barn”, säger Yek, som arbetar som projektets chef.
Statsledningen ger erkänsla
Framstegen i fråga om realiserandet av minoritetsfolkens språkliga rättigheter är resultatet av ett långsiktigt påverkansarbete. I Kambodja går rötterna för läskunnighetsfrämjandet tillbaka till 1970-talet. Beslutsfattarna har noterat nyttan av flerspråkig undervisning, och på 2000-talet har språkfrämjandet inte begränsat sig till informella läskunnighetsklasser utan småningom tagits i bruk också i de statliga skolorna.
I dag tas utbildningen av ursprungsfolkens medlemmar på allvar även i den högsta statsledningen. Undervisningsministern Hang Chuon Naron har i sina anföranden betonat, att den flerspråkiga undervisningen främjar inkludering och jämställdhet och därför har en central roll i arbetet för den hållbara utvecklingens mål i Kambodja. Satsningarna på utbildningen har renderat landet internationell erkänsla: UNESCO har utnämnt Kambodja, jämsides med Filippinerna, till det mest framstegsvänliga landet i fråga om realiserandet av flerspråkig utbildning.
Nu har landet utarbetat och godkänt ett officiellt standardspråk för inalles sex ursprungsspråk. Fem av dem talas i ICC:s verksamhetsområde i Ratanakiri. Biträdande direktören för provinsens undervisningsministerium Pa Sotha ser skolgången som viktig av många skäl.
”Utvecklandet av den flerspråkiga undervisningen är viktigt för det första för bevarandet av ursprungsfolkens värdefulla kultur. För det andra bidrar arbetet till att bygga en bro mellan det egna modersmålet och det officiella nationalspråket. Den flerspråkiga undervisningen minskar avbrotten i skolgången bland ursprungsfolkens barn och stärker elevernas självförtroende.”
Utbildning för lärare, barn och föräldrar
ICC har ordnat kurser i flerspråkig undervisning för lärarna vid grundskolorna, förskolorna och läskunnighetsklasserna i Ratanakiri. Under år 2024 fick inalles 40 lärare tilläggsutbildning.
Då lärarnas yrkeskunnighet ökar lär sig nu allt fler barn och unga läsa och skriva på sitt modersmål. I början av 2023 utökades verksamheten då programmet för flerspråkig undervisning togs i bruk i elva nya lågstadieskolor. Tack vare detta arbete undervisas nu nästan 2 500 barn från ursprungsfolken på sitt eget modersmål.
Inom ramen för flerspråkighetsprojektet har ICC på ursprungsfolkens modersmål producerat material där berättelserna utspelas i de här folkens egna livsmiljöer och därför är lätta för barnen att förstå och identifiera sig med.
“Jag är glad över att vi i vår klass har böcker på mitt modersmål kreung. I skolan har jag lärt mig läsa, och nu kan jag läsa böcker för mina icke-läskunniga föräldrar”, säger tioåriga Chiva.
Langhav Nangminh undervisar förstaklassare och berättar, att de skolböcker som anknyter till det egna språket och den egna kulturen inspirerar barnen till att lära sig.
”Förutom att jag undervisar i läsning brukar jag ta med lekar, eftersom de är ett roligt sätt att få barnen att lära sig. När vi till exempel lär oss räkna kan jag ta eleverna med ut för att samla löv från träden, och så räknar vi med hjälp av dem.”
Då utbildningsnivån bland de vuxna i ursprungsfolken är låg kan det vara svårt att stödja barnen i deras studier. Därför vill ICC också öka medvetenheten om skolgångens betydelse. År 2023 fick över 1 700 föräldrar och vårdnadshavare i Ratanakiriområdet information om barnens rätt till utbildning.
”När vi i vår skola började med undervisning på modersmålet undrade en del av föräldrarna varför barnen skulle lära sig på ett språk som de redan kunde. Nu förstår största delen av föräldrarna hur viktig den flerspråkiga undervisningen är”, säger Nangminh.
Undervisning i läskunnighet anordnas också för föräldrarna. Det ger dem som i skolåldern inte fick studera en andra chans.
”Läskunnigheten ökar deras möjligheter att få ett arbete och deras förmåga att stödja de egna barnens skolgång”, säger Pa Sotha från undervisningsministeriet.
Från byskolan till universitetet
Skolframgången följs upp och utvärderas regelbundet. Rapporteringen har visat att arbetet med undervisningsspråket helt klart inverkar på skolframgången för ursprungsfolkens barn och unga. Det har betydelse inte bara för de aktuella studieresultaten utan också för de framtida. Antalet unga som genomgått gymnasiet har ökat, liksom också antalet ungdomar som fortsätter studierna vid ett universitet.
Areung Sreyda är en ung student som håller på att slutföra sina studier i förvaltningsvetenskaper vid universitetet i Kratie. Hans historia har inspirerat såväl invånarna i den egna byn som ICC:s personal.
”Min far dog när jag gick i första klass. Mor och jag måste flytta till en avsides trakt där det inte fanns någon skolgångsmöjlighet. Min skolgång var sedan avbruten i mer än fem år”, berättar Sreyda. Vändpunkten kom då en läskunnighetsklass inrättades i Sreydas hemby år 2011. Sreyda var då 13 år.
”Jag klarade av läskunnighetsstudierna på två år, och sedan uppmuntrade läraren mig att fortsätta studierna i en statlig skola. Till en början kändes det svårt att byta studiespråk från modersmålet till nationalspråket, men till sist klarade jag mig bra i skolan och fick ett stipendium till universitetet.”
Sreyda tror inte att han haft möjlighet att studera utan undervisning på modersmålet:
”Det är viktigt att skapa en stark grund för studierna på modersmålet. Då går det lättare att fortsätta studierna på ett annat språk. Språkkunskap ge god vägkost för framtiden antingen man är ung eller gammal.”
Text: Anna Peltonen
Artikeln har publicerats i Lähetyssanomat nummer 2/2025
***Stöd med Finlands anslag för utvecklingssamarbete***
