”Barnen är små bambuplantor. Vi måste vårda dem väl, så att de blir stora bambun, byggnadsmaterial för samhället, ”säger Lay Chanthy. Hon arbetar i Ros nr. 4, ett statligt hem för över 80 föräldralösa barn i Phnom Penh.
Många barn lever under extremt svåra förhållanden i Kambodja. Landets fattigdom och våldsamma historia trycker fortfarande sin prägel på befolkningen. Spår av det förflutna syns i människornas liv, traumatiska upplevelser är obehandlade och många är invalidiserade, både fysiskt och psykiskt. Hundratals människor per år blir offer för minolyckor, trots att man röjt minor i årtionden.
Aidssituationen i Kambodja är den allvarligaste i Asien, 2,6% av befolkningen är hiv-positiv. Över en tredjedel av befolkningen lever under existensminimum i landet, där hälften av befolkningen på 14 miljoner är under 18 år.
Finska Missionssällskapet har stött utvecklingsprojekt i Kambodja sedan 2001. Intäkterna från vårens utjämningsdag går till utbildning av personer, som arbetar bland utsatta barn, samt till läskunnighetsarbete bland minoritetsfolk.
Pol Pots skräckvälde
År 1863 blev Kambodja en del av Franska Indokina. Prins Norodom Sihanouk kröntes till kung som 18-åring år 1941 och spelade en viktig roll i landets självständighetsprocess. Självständigheten år 1953 ledde till en maktkamp. Den kommunistiska gerillarörelsens inverkan syntes redan på 1960-talet.
År 1970, medan Sihanouk var utomlands, skedde en statskupp. Kriget i Vietnam utvidgade sig till Kambodja, då amerikanska styrkor bombarderade nordvietnamesiska trupper, som utnyttjade kambodjanskt territorium. En halv miljon kambodjaner dog i de amerikanska bombardemangen. Förödelsen ökade kommunisternas inflytande. De av Pol Pot ledda extrema maoisterna, de Röda Khmererna intog Phon Penh år 1975 och etablerade en av de blodigaste kommunistregimer som någonsin existerat.
Pol Pots målsättning var att skapa ett klasslöst jordbrukssamhälle, där man varken skulle behöva pengar, skolor eller industri. Städernas befolkning förflyttades till landsbygden för att odla ris. Kontakterna med den övriga världen bröts, industrin och skolorna lades ned, familjerna upplöstes. Under Pol Pots tid försökte man också avskaffa religionen. Närmare två miljoner människor av den dåvarande befolkningen på sju miljoner, dog i hunger, sjukdomar och förföljelser. Kambodja förblev isolerat från den övriga världen fram till början av 1990-talet.
Dödsfälten utanför Phom Penh är massgravar, där man har begravt 17 000 offer för förföljelserna, – män, kvinnor och barn. Till deras minne har man byggt en stupa, som talar sitt tragiska språk. I den har man samlat huvudskallar, sorterade enligt ålder och kön.
God vilja och gedigen utbildning
Kambodja står inför många utmaningar. Landets regering, många internationella och nationella organisationer och framför allt kambodjanerna själva deltar aktivt i att bygga upp ett mera demokratiskt samhälle.
Finska Missionssällskapet stöder två kristna utvecklingsprojekt via ICC, (International Cooperation Cambodia), en samarbetsorganisation som grundats av fem kristna organisationer.
I huvudstadsregionen bor ca 30 000 barn på olika institutioner eller får stöd från olika organisationer. På området finns många organisationer, skolor och barnhem, vilkas personal inte har fått någon som helst utbildning i hur man uppfostrar barn, sköter handikappade eller ställer sig till det allt växande problemet hiv/aids.
”HOSEA-projektet (Helping Orphanages by Support, Education and Advice) erbjuder utbildning, bl.a. seminarier och workshops”, berättar projektledaren Sarah Chhin.
”Målgruppen är de som arbetar bland utsatta barn och barnen själva. Under aktivitetseftermiddagar samlar vi barn med liknande bakgrund, t.ex. hiv-positiva barn. Barnhemsbarn får lära sig färdigheter, som hjälper dem att förtjäna sitt uppehälle senare.”
På landsbygden söker sig många fattiga och föräldralösa barn till de buddhistiska klostren, där de får mat. HOSEA-projektets personal har kontaktat några kloster och inbjudit munkarna till olika utbildningstillfällen, 25 munkar deltog bl.a.i aidsutbildning.
Rättvisa bokstavligen
Byn Lo’ok ligger i Ratnanakiri län, som hör till de minst utvecklade områdena i nordöstra Kambodja.
”Jag studerar för att lära mig. Du studerar för att lära dig…” Entonig sång ljuder från ett litet, upplyst klassrum i den becksvarta kvällen. Läraren Yuen pekar på svarta tavlan. Eleverna upprepar: ”Jag studerar för att lära mig…”
Merparten av befolkningen hör till minoritetsfolk. De flesta kan inte tala majoritetspråket khmer, som också är undervisningsspråk i skolorna. De kan inte heller läsa på sitt eget modersmål. Läskunnighetsprocenten bland män är 20 procent, bland kvinnor två procent.
Ett av Finska Missionssällskapets projekt är litteratur- och läskunnighetsarbete. Arbetet är en del av ett större samhällsutvecklingsprojekt, RIDE (Ratanakiri Integrated Development and Education), som pågår i 20 byar bland krung-, brao-, tampuan- och kavetstammen. Finska Missionssällskapets har anställt Elaine och Ari Vitikainen för litteratur och läskunnighetsarbete bland krungstammen.
Målsättningen är att lära byborna läsa och skriva på sitt eget modersmål och på khmer. Som läskunniga kan folkgrupperna bibehålla sin egen kultur och har möjlighet att kommunicera med den övriga befolkningen. Byborna har själva byggt klassrummet, projektet har donerat studiematerial samt en liten solpanel, som ger energi för en lampa. Lektionerna hålls på kvällen, då folket har återvänt från sitt arbete på åkrarna.
Det är livsviktigt att kunna kommunicera med majoritetsbefolkningen: Byhövdingen i Lo’ok, Zomphej undrar vilka åtgärder han borde vidta, då statens tjänstemän har kommit till byn för att hugga ner skog.
Kirsi Elo och Ann-Christine Marttinen
Delta i utjämningsdagsinsamlingen och ge våra medmänniskor i Kambodja en möjlighet till en bättre framtid!
