Bolivias evangelisk-lutherska kyrka leds av pastor Emilio Aslla Flores. Kyrkopresidenten besökte Finska Missionssällskapet i slutet av augusti. Han berättar om ett land med många utmaningar och en liten men aktiv kyrka som lyfter upp de fattigaste.
Bolivias unga evangelisk-lutherska kyrka har etablerat sig på landsbygden. Cirka 70 procent av kyrkans 22 000 medlemmar bor på landet och 30 procent i städerna La Paz, Santa Cruz, Cochabamba och Cobija. Bolivia är ett av de fattigaste länderna i Sydamerika och har en hög koncentration av ursprungsbefolkning.
– Vi är en mångkulturell och mångspråkig kyrka. Våra medlemmar talar aymara, quechua, guaraní och spanska.
Emilio Aslla Flores är bosatt i El Alto. Hans fru Maritza är prästvigd och undervisar i en kristen skola. Tillsammans har de två döttrar. Aslla Flores talar spanska och aymara, ett av Bolivias ursprungsspråk.
– Jag är tacksam över att mina föräldrar lärt mig aymara. Mina egna barn behärskar inte språket länge. Men det viktigaste är trots allt att vi blir påminda om vår kultur, värderingar och rättigheter. Kampen för jämlikhet, rättvisa och enighet gör oss starka.
Når de allra fattigaste
Aslla Flores drömde ursprungligen om att bli advokat, men juridikstudierna fick vänta.
– Jag ville arbeta för rättvisa i samhället. Men tyvärr satte min familjs ekononomiska situation stopp för mina drömmar. Mina föräldrar var gruvarbetare och jag hade två bröder. Istället började jag så småningom studera byggnadsteknik.
Aslla Flores fick tidigt lära sig att klara sig på egen hand.
– Jag flyttade hemifrån för att fortsätta skolgången efter att ha gått ut femte klassen. Jag kom till en stad där vi inte hade några släktingar. Mina föräldrar i sin tur arbetade på en annan ort vid en gruva. Jag och min två år äldre bror bodde tillsammans på egen hand. Det var en svår tid.
Aslla Flores blev klar med sin skolgång 1983. Ett år senare dog hans far.
– Jag hann aldrig se honom personligen för att berätta om den goda nyheten. Jag hade tänkt bo tillsammans med min pappa efter att jag var klar med min utbildning, men jag hann aldrig visa honom mitt diplom. Jag blev besviken på Gud. Jag gick till kyrkan och sade, Du är Gud, du är på de fattigas sida, men nu har du tagit min pappa, med vem ska jag bo nu? Jag växte upp ensam och nu tog du min pappa. Det var svårt. Min mamma flyttade tillbaka till sin hemby efter min pappas död, jag till La Paz.
Kyrkan blev en trygg plats
– Senare har jag förstått att jag antagligen inte skulle ha arbetat så hårt om min pappa skulle ha levt längre. Nu förstår jag också de fattiga. Alla mina svåra upplevelser gör att jag förstår hur det är att kämpa hårt och leva ensam. Det jag varit med om har blivit en stor styrka.
Aslla Flores blev intresserad av den kristna tron när evangelister besökte hans hemby då han gick i grundskolan. Han blev medlem i den lutherska kyrkan 1975, och var aktiv inom flera församlingar under sin studietid. Efter att ha flyttat till La Paz blev han ombedd att undervisa i teologi vid ett ekumeniskt institut.
– Jag insåg att jag behövde studera teologi för att klara av min uppgift som lärare. Jag arbetade på dagarna och studerade på kvällarna.
Aslla Flores har verkat som kyrkopresident sedan april 2011.
– Valet kom som en överraskning eftersom jag inte strävade efter att bli president. Jag blev lekmannapastor 1989 medan jag studerade. Tio år senare blev jag prästvigd. Efter det verkade jag som pastor i församlingen Sinai i staden El Alto. Senare arbetade jag som sekreterare för Bolivias evangelisk-lutherska kyrkas styrelse och med kyrkans projekt för samhällsutveckling. Jag koordinerade också missionsarbetet åren 2003-2006. Efter det återvände jag till församlingen där jag tidigare tjänat och arbetade där i fyra år. Jag hann också studera juridik och arbeta ett år inom den branschen.
Ny konstitution utmanar
Bolivia har nyligen fått en ny konstitution som garanterar alla religionsfrihet.
– Vi upplever en ny era nu i Bolivia. Förr var den katolska kyrkan den officiella kyrkan i landet. Men nu har vi andra förutsättningar för vår verksamhet, men också nya utmaningar. Vi verkar för de mänskliga rättigheterna som kyrka, och vi kämpar mot orättvisa system. Vi förkunnar Guds rike och kärlek till alla oavsett samhällsklass och religion. Våra projekt hjälper samhällen att förbättra sin levnadsnivå och främjar fred på många olika nivåer.
Teologisk utbildning behövs
Aslla Flores säger att kyrkan i Bolivia arbetar med att stärka sin identitet på landsbygden, främst genom teologisk utbildning.
– Vår kyrka har 26 vigda präster. Därtill har vi 100 lekmän som verkar som pastorer, som kommer från församlingarnas närområden. Det här är en styrka, eftersom de känner till området. En stor del av del av våra medarbetare är frivilliga. Många lekmän ställer upp på kvällar och helger vid sidan om sina vanliga arbeten. I en del församlingar betalar kyrkan en liten lön. Det beror på området och antalet medlemmar i kyrkan.
Kyrkan satsar på missionsarbete i områdena kring Tarija och Santa Cruz samt i staden Trinidad.
– Det här är en utmaning i ett katolskt land. Vi är en liten minoritet, men behövs ändå. Vi vill visa att evangeliet är liv. Religionsfrihet handlar idag om hur vi ska leva tillsammans i fred. I vissa områden har man sagt att de vill återgå till sin ursprungsreligion och återgå till de traditioner som fanns före den katolska kyrkan etablerade sig. Men vi försöker förklara att religionsfrihet inte handlar om att någon religion ska lyftas upp eller trycka ner någon annan. Frågan är hur vi ska lära oss att leva i respekt, sida vid sida, oavsett etnisk härkomst och religion.
Vad kan vi lära oss av livet i Bolivia?
– Vi har ett uttryckt på aymara i Bolivia, ”suma qamaña” (det goda livet). Den här idén har politicerats de senaste åren, men vi inom kyrkan lyfter också fram den här idén – vi förmedlar det goda livet. I Bolivia är det viktigt att vara tillsammans och ta hand om varandra. Vi värderar relationer, vänner och familj högre än det materiella. Solidaritet är det viktigaste i Bolivia just nu. Solidaritet mellan olika folk, rättvisa och fred. Enhet. Kyrkan talar mycket om begreppet fred just nu. Vi lär också folket att man inte ska skada eller exploatera sin miljö.
Vad motiverar er i ert arbete?
– Som pastor och president motiveras jag av att tjäna min nästa. Jag vill vara till nytta. Jag anser att kyrkan finns till för att se till de mest svaga och hjälpbehövande.
Hur vill du att Bolivias lutherska kyrka ska se ut om 10 år?
– Jag vill att kyrkan ska vara mera självförsörjande och kan få egna inkomster genom till exempel medlemsavgifter. Jag vill se en stabil kyrka med en klar struktur, gott ledarskap och normer som växer i takt med samhället i Bolivia.
Bolivias luterska kyrka (IELB) uppstod 1938 som ett resultat av missionsarbete och blev självständig 1972. Kyrkan har 96 församlingar och 30 predikoplatser. Kyrkan satsar på ekumeniskt samarbete och är medlem bland annat i Kyrkornas världsråd, Lutherska världsförbundet och det latinamerikanska kyrkorådet CLAI.
Text: Joanna Lindén-Montes
