Bolivias kyrkopresident besökte Finland 4-11 oktober för att diskutera ett nytt samarbetsavtal mellan Bolivias evangelisk-lutherska kyrka och Finska Missionssällskapet.
– Idag har jag klätt mig i vanlig skjorta. Ibland sätter jag på mig en indianponcho, ibland prästskjorta. Jag tar seden dit jag kommer helt enkelt.
Cristóbal Alejo är kyrkopresident, indianteolog och präst. Som ledare för den evangelisk-lutherska kyrkan i Bolivia har han valt att satsa på arbetet för Bolivias ungdomar. Cristóbal Alejo förklarar att passionen för ungdomsarbetet kommer från hans egen uppväxt.
– Mina föräldrar, fattiga aymaraindianer från landsbygden, lämnade mig och min fyra år gamla bror i La Paz när jag var sju år. De tänkte, som så många andra, att vi skulle få det bättre i storstaden.
Kyrkopresidenten berättar med inlevelse hur det gick till när han för första gången fick kontakt med kyrkan i hans hemkvarter, Villa Dolores i El Alto, La Paz.
– Jag var elva år gammal och spelade fotboll, alldeles ensam, utanför den lutherska kyrkan. En flicka kom ut genom dörren och bad mig komma in kyrkan för att delta i gudstjänsten. Jag fick sitta på första bänkraden, låna en Bibel och presentera mig inför alla. De bjöd mig på lunch och gav ett matpaket till min lillebror. Sedan den dagen har jag stannat kvar i kyrkan, där jag också träffade min fru.
Direktkontakt ute på stan
Cristóbal Alejo arbetade som präst i sin hemförsamling Bethel från 1990 fram till 2007 då han valdes till president för den bolivianska kyrkan.
– Jag brukade sitta på torget i Villa Dolores och prata med ungdomarna, på deras eget språk. Jag lyssnade på dem. Jag har alltid tyckt att kyrkan ska vara där människorna är och verkligen se dem som de är, inte som de borde vara.
Bolivia är ett mångkulturellt land med 36 olika ursprungsfolk.
– Som utbildad sociolog ser jag det som en självklarhet att människorna ska få bevara sina ursprungliga kulturmönster inom kyrkan. Jag skulle själv aldrig kunna glömma min mina egna rötter i aymarakulturen.
Cristóbal Alejo säger att hans land drabbats av två kulturkrockar: först spanjorernas blodbad och kolonisering på 1500-talet, sedan de nordamerikanska missionärernas intåg på 1930-talet.
– När de första missionärerna anlände sa de att vi skulle rikta våra blickar till skyarna, att Gud finns där. Så är det ju inte, mitt folk har alltid varit mycket religiöst och levt i samklang med Gud, genom skapelsen, det vi kallar moder jord. Gud finns i varje människa, i nuet, här bland oss. Det är så här jag ser mötet mellan religioner i Bolivia: mission som en dialog där integrering och respekt är ledorden.
Lämnar ingen utanför
Som kyrkopresident reser Alejo så gott som varje helg. Resorna på den bolivianska högplatån är påfrestande med flera dagar på skumpiga vägar. Ibland företas resorna till fots på smala stigar i Andernas högland.
– Det kan ta fyra dagar att resa från La Paz till byn Cololo Lurata i provinsen Franz Tamayo. Finska Missionssällskapet stöder flera diakoniprojekt där uppe, på över fem tusen meters höjd över havet! Men det är viktigt att vi besöker också det mest avlägsna byarna regelbundet, ingen får lämnas ensam.
Fakta: sällskapets arbete i Bolivia
Finska Missionssällskapets har via Lutherska Världsförbundet samarbetat med Iglesia Evangélica Luterana Boliviana (IELB) sedan 2004. Största delen av IELBs 20 000 medlemmar tillhör landets ursprungsbefolkning, Aymara- och Quechuaindianer.
Tillsammans med den lutherska kyrkan arbetar sällskapet för samhällelig rättvisa och diakoni i Bolivia. De projekt som förverkligats i samarbetet har fokuserat på förstärkandet av kvinnornas position i samhället, minoritetsspråkens ställning, förbättrande av läskunnighet, hälsoupplysning och förbättring av jordbruket.
Finska Missionssällskapet kommer att inleda två nya projekt i samarbete med IELB för att förstärka kyrkans eget missionsarbete och förbättra flickors och kvinnors rättigheter.
Bolivias lutherska kyrkas vicepresident Bertha Uturunco gästar Missionsfesten i Björneborg 2011.
Text och foto: Joanna Lindén
