Så här berättar en mamma om situationen i Etiopien: “Jag heter Zehara Amer, jag är 30 år och ensamstående mamma till två barn. För elva år sedan föddes min dotter Sualiha. På grund av en lång och utdragen förlossning som varade i tre dagar fick hon en funktionsnedsättning. Min man lämnade mig och vår familj, eftersom han ansåg att ett barn med funktionshinder är en skam. Livet har varit svårt, eftersom jag inte kan lämna Sualiha ensam. Våra grannar har sina egna bekymmer och kan inte hjälpa oss. Jag har inte kunnat arbeta och skaffa inkomster till vår familj. Vi har varit mycket fattiga.
Fysioterapi och försörjning
Rehabiliteringscentret för barn med funktionshinder i Dessie har utgjort ett stort stöd för oss. Tack vare centret har jag kunnat börja sälja eteriska oljor på torget. Detta har gett oss en liten inkomst, men devalveringen har drivit upp priserna och jag har inga besparingar.
Många har flytt kriget, men jag kan inte lämna staden. Jag har inget arbete annanstans och jag har två barn, varav ett med funktionshinder. Skottlossningarna och våldet omkring oss har traumatiserat både mig och mina barn. Livet har ofta känts mörkt, men min dotter har varit ljuset som hållit hoppet levande.
Sualiha är en livlig och glad flicka. Hon har många vänner på rehabiliteringscentret och hon har gjort enorma framsteg. Tidigare låg hon bara hemma i sängen, nu kryper hon och är social. Fysioterapin har hjälpt henne mycket. Vi bor tio kilometer från centret, men tack vare ekonomiskt stöd kan vi använda kollektivtrafik för att ta oss dit.
Sualiha är en gåva från Gud. Jag drömmer om att min flicka en dag ska kunna stå och gå på egen hand. Bara tanken får mig att gråta, men samtidigt inger den mig hopp. Trots att situationen är svår är jag tacksam för all hjälp vi har fått. Vår största utmaning är de höga matpriserna och bristen på mat. Vi måste vara tålmodiga och tro på framtiden. Jag är tacksam för allt som Gud har gett oss.”
Familjer får stöd genom hembesök
I regionen Amhara är skolvägarna inte är trygga att färdas på. Den väpnade konflikten pågår utanför städerna, där även merparten av skolorna är belägna. Flickorna löper risk att utsättas för sexuellt våld, medan pojkarna kan bli kidnappade och rekryterade till väpnade grupper.
De yrkesinriktade aktivitetscentren som stöds av Finska Missionssällskapet har lyckats hålla i gång verksamheten trots konflikten. Centren ligger inne i städerna och har inte omvandlats till militärbaser.
Nahom Kassahun, 23 år, har fått stöd för sin skolgång under många år. Nu går han i gymnasiet och besöker aktivitetscentret i Kombolcha på helgerna. Tack vare detta har han trots konflikten kunnat fortsätta sin utbildning. På centret har Nahom lärt sig att arbeta med trä och metall.
Personalen vid Finska Missionssällskapets samarbetspartner i Etiopien gör också hembesök hos utsatta familjer och uppmuntrar barnen att gå i skola. De ber tillsammans med familjerna och håller hoppet om en bättre framtid vid liv.
Text: Linda Juntunen
Barnen lider störst nöd i krigsdrabbade Etiopien
- Befolkningen i Etiopien plågas av en utdragen väpnad konflikt. Städerna Dessie, Kombolcha och Woldya i regionen Amhara har varit i centrum för sammandrabbningarna mellan den etiopiska armén och Fano-milisen.
- Enligt den etiopiska Mekane Yesus-kyrkans utvecklings- och socialavdelning går för närvarande endast 2,5 miljoner av regionens 7 miljoner barn i skolan. Många skolor i området har omvandlats till militärbaser.
- I Amhara stöder Finska Missionssällskapet välmående och utbildning för ekonomiskt utsatta och funktionshindrade barn. Dessa barn är speciellt sårbara på grund av kriget och fattigdomen. I slutet av 2024 gjordes en devalvering av den etiopiska valutan birr, vilket försatte befolkningen i en mycket svår situation. Matpriserna har skjutit i höjden och många familjer kämpar för sin överlevnad varje dag.
- Sedan augusti 2024 har Missionssällskapet varje vecka fått rapporter om drönarattacker, explosioner och kidnappningar i Amhara. Under en lång tid har det varit omöjligt att besöka området. I december 2024 lugnade sig situationen tillfälligt och Anna Suoheimo, Missionssällskapets landchef i Etiopien, Jembere Berhanu, sakkunnig i projektförvaltning, och Linda Juntunen, regional kommunikatör, kunde efter flera års uppehåll besöka städerna Dessie och Kombolcha. Gatubilden dominerades av militära lastbilar som transporterade tungt beväpnade soldater genom staden. Fattigdomen var påtaglig: människor tiggde på gatorna och i trafiken rörde sig hungriga och skadade djur.
Artikeln har publicerats i Tidningen Mission nr.1/2025. Beställ tidningen kostnadsfritt här.
