Text och foto: Pirre Saario
Pastor Sim var bland de första kvinnorna som i april ifjol vigdes till präst i Thailands lutherska kyrka. Under prästskjortan klappar ett hjärta som rymmer många fattiga och utsatta barn. Pastor Sims arbete bland fattiga barn i Mukdahan är ett av målen för årets fasteinsamling.
Jag har kommit till Mukdahans lutherska kyrka i nordöstra Thailand. Med mig har jag Leena Helle och Kirsi Salmela. Leena har arbetat inom kyrkans diakoniarbete i 16 år. Hon är ansvarig för allt det kyrkliga arbete som Missionssällskapet bedriver i Sydostasien. Kirsi verkar inom fadder- och ungdomsarbetet.
Vid borden bak i kyrkan sitter skolelever och gör sina läxor. Sen väntar kvällsmat, som för många av barnen är den enda riktiga måltiden de får under dagen. På helgerna får barnen lunch då de kommer till kyrkan för att studera engelska och få stödundervisning. På söndagarna hålls gudstjänst i församlingen som har cirka 300 medlemmar.
Fiskardottern som blev präst
Pastor Sim (54) bjuder in oss i sitt arbetsrum. Sim heter egentligen Jongkolnee Sampachanyanon, men thailändarna använder ofta bara smeknamn på varandra. Sim berättar om sitt liv.
”Jag växte upp i en fattig, buddhistisk familj med tio barn. Min pappa var fiskare men han var nästan arbetsoförmögen. Han och mamma sålde fisk på torget. Många av mina syskon jobbade hårt. Jag tog hand om mina småsyskon.”
Sims skolbakgrund räckte inte för att bli sjukskötare. Lärarstudierna avbröt hon ganska snabbt. Sedan gifte hon sig med en man som studerade juridik.
År 1987 fick Sim kontakt med ett danskt missionärspar. ”De hjälpte barn på många olika sätt och detta gjorde ett starkt intryck på mig. Jag undrade varför utlänningar brydde sig så mycket om fattiga thailändare.”
”Missionärerna läste Bibeln varje dag och då började jag också läsa den. Den heliga anden berörde mig och Guds kärlek och frid fyllde mitt hjärta. År 1989 blev jag döpt. Jag lockade min man med till kyrkan och så blev även han kristen.”
Jobbar bland fattiga
År 1999 inledde Sim fyraåriga teologistudier vid teologiska seminariet i Bangkok. Hennes man stannade hemma för att sköta barnen. Under sitt praktikår jobbade Sim i Mukdahan.
”Jag ville förmedla evangeliet, men jag visste inte hur jag skulle närma mig människorna”, berättar Sim. I omgivningen bodde många fattiga barn och arbetslöshet och alkoholism var vanliga problem. Mukdahan var också ett av centren för människohandeln i området kring Mekong-floden.
Många av barnens föräldrar satt i fängelse, ofta på grund av droger. ”En gång träffade jag en 9-årig pojke på gatan. Jag frågade varför han inte var i skolan och han svarade att läraren slår honom. Hemma hade han ingen som kunde hjälpa honom med läxorna eftersom båda föräldrarna satt i fängelse.”
Barns välmående är ledstjärnan
Sim hjälpte barnen med läxorna, gav dem filtar och kläder och höll dem rena. Hon förde dem också till läkare och tog pengar ur egen plånbok för att kunna ge dem mat. Hon hälsade även på barnens föräldrar i fängelse.
”I början var människorna rädda för mig eftersom de trodde att jag skulle omvända dem. Genom mina handlingar ville jag ändå visa dem Guds kärlek och den frid i hjärtat som Han kan ge.”
Sims kallelse har också alltid varit att ge upplysning om barns rättigheter och hjälpa barn som utnyttjats. Hon kommer ännu ihåg en sexårig flicka som blivit våldtagen och som hon hjälpte att komma i trygghet.
Efter att ha slutfört sina studier år 2005 återvände Sim med sin familj till Mukdahan och fortsatte arbetet bland barnen.
”Jag trodde att kvinnor skulle kunna bli präster någon dag, men jag trodde inte det skulle hända under min levnadstid.”
I april 2018 blev Sim och en annan kvinna vigda till präster, som de första kvinnorna inom Thailands lutherska kyrka.
Skolan arbetar för jämlikhet
På eftermiddagen besöker vi Myangmai skola. Skolan har 125 elever, varav 10 får faderstöd via Finska Missionssällskapet. Rektor Kittipot Kotsupon berättar att det i området förekommer våld, alkoholism och utnyttjande.
En del av föräldrarna kommer från Laos och är papperslösa. Många föräldrar sitter i fängelse eller så har de lämnat barnen hos mor- och farföräldrar eller grannar och åkt iväg för att söka jobb på andra orter. Lärarna är glada över att kyrkan på eftermiddagarna erbjuder barnen stödundervisning och hjälp med läxläsningen.
Följande dag besöker vi också fängelset i Mukdahan. Med på resan följer Kati Häkkinen och Jenni Hietanen, som hör till föreningen FINWA – en förening för finländska kvinnor som bor i Thailand. FINWA stöder kyrkans diakoniarbete. Till fängelset hämtar vi med blöjor, mjölkpulver och annat.
Vi träffar den nya fängelsedirektören och Sim överräcker en fruktkorg och hälsar honom välkommen. Hon frågar också om hon får be om Guds välsignelse. ”Bön är alltid bra”, svarar fängelsedirektören. Han är buddhist, men har gått i en katolsk skola.
I det här fängelset finns 2900 fångar, varav 200 är kvinnor. På innergården sitter ca 60 kvinnor och väntar på oss. Pastor Sim talar om att vi alla är lika inför Gud, oberoende av om vi är fria eller fångar. Åhörarna ser ut att suga i sig varje ord. Sim ber också högt. I Thailand är tron en naturlig del av livet.
Då vi åker iväg funderar jag på pastor Sim. Hennes iver, humor och sunda självförtroende har gjort intryck på mig. Då jag intervjuade henne sa hon bland annat: ”I Romarbrevet talas det om kärlek, frid och rättfärdighet. Detta borde vi koncentrera oss på. Detta borde leda oss i allt vad vi gör.”
Delta i fasteinsamlingen
Du kan delta i fasteinsamlingen här. Pengarna används bland annat för thailändska kyrkans diakoniarbete, för att hjälpa barnen i Mukdahan och för att besöka fängelset där.
