Kyrkans centralförvaltning behöver ett eget organ, som i framtiden svarar för Finlands evangelisk-lutherska kyrkas mission, såväl teologiskt, ekonomiskt som funktionellt. Detta konstaterar Finska Missionssällskapets direktor, Seppo Rissanen, i sin avvikande åsikt till det betänkande, som kommittén för kyrkans mission avlämnat. Betänkandet är ett resultat av ett fyraårigt arbete, under ledning av biskop Jorma Laulaja.
Rissanen anser att det är nödvändigt att strukturellt förändra det sätt på vilket den lutherska kyrkan bedriver mission, så att det motsvarar den globala missionens behov. Det traditionella missionsarbetet, som bedrivits av de västliga missionsorganisationerna, har övertagits av lokala kyrkor. Dessa hävdar i allt högre grad att mission är kyrkornas gemensamma uppgift. De vill samarbeta med kyrkor, inte organisationer.
Rissanen konstaterar i sin avvikande åsikt att den lösning, som kommittén presenterar, inte på något sätt motsvarar de behov, som Finska Missionssällskapets samarbetskyrkor har gett uttryck för. Betänkandet motsvarar inte heller de krav på förändringar, som församlingarna i Finland har framfört.
Finska Missionssällskapet är den lutherska kyrkans största och äldsta missionsorganisation, som samarbetar med närmare 20 utländska kyrkor i fem världsdelar.
Församlingarna i Finland och kyrkorna utomlands yrkar på förändringar
Den av kyrkostyrelsen tillsatta kommittén hade som uppgift att utveckla samarbetet mellan kyrkan, dess missionsorganisationer och Kyrkans utlandshjälp, samt att ge förslag till hur administrationen för mission och internationell diakoni kunde organiseras.
Församlingarna har yrkat på förändringar redan i tio års tid. De har gjort kyrkan uppmärksam på de överlappningar som förekommer i missionsorganisationernas och Kyrkans utlandshjälps verksamhet. Kyrkostyrelsen tillsatte år 1995 en kommitté, som gav sitt utlåtande år 1998. Förslaget ledde emellertid inte till ett sådant samförstånd att kyrkostyrelsen skulle ha kunnat göra ett konkret beslut. Kyrkostyrelsen tillsatte en ny kommitté, nu under ledning av biskop Laulaja, och arbetet fortsatte.
Till kommittén kallades representanter för kyrkans sju missionsorganisationer och Kyrkans utlandshjälp, samt tre representanter för församlingarna.
Kommittén föreslår att man grundar en stiftelse för kyrkans mission och internationella diakoni. Stiftelsens centrala uppgift är att besluta om linjedragningar och strategier för mission och internationell diakoni. Dessutom är stiftelsen ansvarig för de gemensamma verksamhetsprinciperna, svarar för den gemensamma fostran, utbildningen och informationen. Stiftelsen koordinerar också medelanskaffningen. Organisationerna fortsätter att självständigt bedriva mission och internationell diakoni.
Ny tung organisation
Enligt betänkandet formulerar Kyrkostyrelsen tillsammans med missionsorganisationerna och kyrkans utlandshjälp ett bilateralt grundavtal, som definierar kyrkans och organisationernas samarbete. Kyrkostyrelsen, missionsorganisationerna och Kyrkans utlandshjälp grundar en stiftelse.
Enligt förslaget utnämner kyrkans utrikesråd 18 medlemmar till stiftelsens styrelse. Styrelsen består av representanter för kyrkan, församlingarna, missionsorganisationerna samt Kyrkans utlandshjälp. Representanterna för församlingarna är i majoritet. Det exekutiva organet är ett arbetsutskott på sju medlemmar, som väljs för två år och av vilka minst två representerar organisationerna.
Kyrkan och organisationerna svarar för var sin hälft av stiftelsens grundkapital. Kyrkans centralfond svarar för kostnaderna för stiftelsens grundläggande uppgifter, vilka är i samma storleksklass som kostnaderna för Kyrkans missionscentral i detta nu. Kyrkans missionscentral upplöses.
Kommittén föreslår att man grundar en sekreterartjänst för internationella ärenden i alla stift. Kyrkan står för den ena hälften av kostnaderna, organisationerna för den andra hälften.
Ytterligare förvirring och kostnader
Enligt den avvikande åsikt, som Rissanen presenterar, kommer stiftelsen att öka förvirringen i kyrkan: det bildas en ny aktör utöver de redan existerande, som samlar in medel för mission. Församlingarna har önskat raka motsatsen: att antalet aktörer skulle minska. Dessutom ökar bildandet av en stiftelsen de administrativa kostnaderna, församlingarna önskade en minskning.
Samarbetsavtalen gällande mission görs i framtiden mellan kyrkor, inte organisationer, hävdar Rissanen. Från de utländska kyrkornas synvinkel är en dylik stiftelse ett vidunder. Den skapar missionsstrategi, men förverkligar den inte. Organisationerna är fortfarande aktörer. Enligt denna modell kan stiftelsen inte heller vara en part i mellankyrkliga underhandlingar och avtal. En gemensam strategi binder inte i praktiken organisationernas verksamhet. Fokusering på organisationer fortsätter i arbetet utomlands.
I det uttalande, som kyrkostyrelsen bad av Finska Missionssällskapets styrelse år 2002, konstaterar styrelsen att stiftelsemodellen är möjlig endast med den förutsättningen att organisationerna slutar bedriva självständig mission och överlåter uppgiften till stiftelsen. I övrigt avseende kunde organisationerna förbli självständiga.
Meningsskiljaktigheter hinder för gemensam strategi
I sin avvikande åsikt nämner Rissanen att kommitténs förslag förbiser grundläggande meningsskiljaktigheter gällande bl.a. förhållandet till kyrkan och kyrkans mission. I praktiken skulle dessa vara ett hinder för samarbetet och skapandet av en gemensam strategi för kyrkan. Sällskapet har orsak att tro att strategin skulle formas enligt ett majoritetsbeslut. En sådan strategi skulle förmodligen skilja sig till den grad från Finska Missionssällskapets verksamhetsprinciper att sällskapet inte längre kan bibehålla sin identitet.
Rissanen anser att lösningen också skulle behandla kyrkans väckelserörelser på ett olikvärdigt sätt. Endast de väckelserörelser, som organiserat sig till missionsorganisationer, skulle vara representerade i stiftelsen. De väckelserörelser, som kanaliserar sitt missionsunderstöd via Finska Missionssällskapet, skulle inte ha var sin representant i styrelsen.
Enligt den avvikande åsikten kommer kommitténs förslag att orsaka mera nya problem än ge svar på de gamla.
Finska Missionssällskapet föreslår nytt organ
Rissanen föreslår i sin avvikande åsikt att kyrkan skall grunda ett eget exekutivt organ, som bedriver missionsarbete, inte endast gör upp en strategi. Detta organ bör stå helt under kyrkans beslutanderätt och inte ledas av organisationspolitiska intressen.
Sällskapets direktor berättar att Finska Missionssällskapet är redo att underhandla med kyrkostyrelsen om en lösning, där sällskapet överlåter sin verksamhet, sin personal och sin egendom till ett nytt exekutivt organ. Sällskapet lägger då ned sin nuvarande organisation.
Rissanen säger att han i kommittén har föreslagit att ett dylikt organ bildas, men tanken fick inte understöd. Ifall man fortfarande vill utveckla kyrkans och organisationernas roll i mission, föreslår Rissanen att en utomstående, möjligen internationell part, gör en evaluering av organisationernas verksamhet, administration och ekonomi såväl gällande verksamheten i Finland som utomlands. På basen av denna evaluering kan man fortsätta arbetet.
Majoriteten godkänner kommitténs grundförslag.
