Trumvirvlarna ekar i hela Blanquita-Murri-dalen i den colombianska bergsbygden då över 500 personer tågar till invigningen av det nya fredshuset Casa Madre. Människor i alla åldrar vandrar med spänning igenom den av byväktarna bildade porten och sätter sig ner runt ceremonialtaret.
Invigningen har lockat besökare från alla de olika samhällena i kommunen Frontino. Från alla håll i landet, också längre bortifrån, har det kommit människorättskämpar för att fira den viktiga historiska händelsen – nu har stunden kommit att visa hela Colombia att det är möjligt att skapa fred, särskilt som förändringen härrör från landets egna samhällen och grupperingar.
Områdets olika etniska grupper har redan i några år arbetat för ett gemensamt mål, fredsbyggandet. Nu har alla tillsammans med stöd av Missionssällskapet kunnat bygga en plats för humanitärt bistånd och fredsarbete, Casa Madre, dit alla som vill främja freden och de mänskliga rättigheterna är välkomna.
Departementet Antioquia hör till Colombias stora oroshärdar. Bergen skapar isolation, vilket gjort det möjligt för den väpnade konfliktens olika parter att fortsätta sin krigföring.
Bysamhällena, av vilka en del ligger flera dagsresor från närmaste stad eller annan civilisation, har i praktiken lämnats helt ensamma mitt i sammandrabbningarna. Detta tar sig uttryck i rädsla, tvångsvärvningar, flykt och frihetsförlust. Eftersom områdena är så isolerade är det oerhört svårt för den colombianska regeringen att ingripa och lugna ner läget.
Under presidentvalet förra våren var situationen ytterst spänd i hela Colombia. Två ungdomar, som deltog i ett projekt som Missionssällskapet stödde, dog i en väpnad strid i en by i kommunen Frontino.
Projektarbetarnas besök i området inhiberades för en tid av flera månader och invånarna var åter en gång utlämnade åt sig själva. Därför är åsynen av hundra och åter hundra skrattande människor, som utstrålar lättnad och hopp, en mycket berörande upplevelse.
Konflikten skapar samarbetsvilja och hopp
“Den här platsen lär oss, på samma sätt som våra mödrar, hur vi ska leva i samförstånd och harmoni och lyssna på varandra. Det här är en helig plats för oss, liksom våra mödrar också är heliga för oss”, berättar Blanca Bailarin, ledare för ursprungsbefolkningen embera i kommunen Frontino.
Bailarin berättar att invånarna i Blanquita-Murri är offer för den väpnade konflikten och i praktiken står helt ensamma mitt i striderna. Hon säger att fredsbyggandet inte endast innebär att man lägger ned vapnen utan också att man skapar ett liv där människorna får bo i sin hembygd, gå i skola och omfattas av hälsovården.
Så sent som strax före 2018 fanns det i det här området inte en enda icke-statlig organisation, inte ett enda kyrkosamfund och ingen officiell instans som skulle ha givit invånarna stöd. En sakkunnig vid FN föreslog, att lutherska kyrkan i Colombia skulle utreda vilka möjligheter det finns att bistå området.
Särskilt i departementet Antioquia skedde det många tvångsvärvningar efter undertecknandet av fredsfördraget 2016 och en stor mängd gerillasoldater och paramilitära grupper, som vägrade gå med på fred, slog sig ned där. Området stod ensamt mitt i konflikten.
I kommunen Frontino började man, med hjälp av ett projekt som Missionssällskapet understödde, bygga upp en ny samarbetsform där olika etniska grupper – till exempel emberafolken, afroamerikanerna och mestiserna eller jordbrukarna – deltog. Bara sex månader efter projektstarten hade man fått igång Fredsforum, som verkar för invånarnas rättigheter i hela Blanquita-Murriområdet.
“Vi har insett, att vi trots våra olikheter alla har samma behov, samma rätt att leva vårt liv i fredliga förhållanden”, säger Oscar Arenas, en av områdets jordbrukare.
Arenas är uppenbart belåten med Fredsforums största bedrift, huset Casa Madre, och han upplever att människorna äntligen kommit samman för att arbeta för samma mål.
“Vad Gud har givit oss ska vi också dela med oss av”, konstaterar Arenas, som tillsammans med sin familj donerade marken för Casa Madre. Meningen är att senare bland annat röja odlingsjord, bygga fiskodlingsdammar och inrätta övernattningsställen för internflyktingar.
Internationellt stöd har lugnande inverkan i området
Invigningen av fredshuset besöktes också av Missionssällskapets blivande verksamhetsledare Pauliina Parhiala och säkerhetschefen Lasse Lampinen. Bägge imponerades av det samhällsbaserade fredsarbetet.
“Det var väldigt intressant att resa till ett område där invånarna var mycket engagerade i arbetet för den egna tryggheten och freden. Bysamhällenas deltagande och invånarnas egna problemlösningar skapade framtidstro. Såvitt jag förstår är det möjligt att göra upp framtidsplaner för det här området, och särskilt de glada skolbarn som vi såg under vår resa var en synlig bekräftelse på det”, berättar Lampinen, som var på sitt första besök i Latinamerika.
Lampinen upplever att det internationella stödet för fredsarbetet är av betydelse emedan det har en lugnande verkan i konfliktområdena och signalerar till resten av världen att fredsarbetet är viktigt och understöds av ett omfattande nätverk.
Parhiala åter är glad över att det arbete i Colombia som stöds av Missionssällskapet sker enligt principen för trippelnexus, dvs. genom samverkan mellan utvecklingssamarbete, humanitärt bistånd och fredsarbete. Även de religiösa samfunden har en viktig roll som samhällsbyggare. I centrum för allt står emellertid den fredsvilja och de arbetssätt som kommer från invånarna själva.
“Det samhällsbaserade fredsarbetet är särskilt betydelsefullt tack vare sin hållbarhet. Det bärs av invånarnas gemensamma ansträngningar att bygga upp en trygg och fredlig livsmiljö: de behärskar sin fred. Initiativet kommer inte ’utifrån’ eller från internationella aktörer utan från dem själva, och freden skapas på invånargruppernas egna villkor. Missionssällskapets och de andra samarbetspartnernas roll är att vara reskamrater”, påminner Parhiala.
Missionssällskapets närvaro vid invigningen och dialogen med biståndstagarna stärkte uppfattningen att allas insatser behövs vid fredsbygget, konstaterar hon också.
“Fostran till fred, arbetet för jämlikhet och strävandena att stärka utkomstmöjligheterna är i en nyckelroll. Det räcker inte att bara närsamhällenas ledare deltar; det krävs engagemang i alla samhällsgrupper.”
Colombianska samarbetspartnerna viktiga informationsförmedlare
Samhällsgruppernas fredsarbete stöds av olika organisationer och får även internationellt bistånd. I byggandet av Casa Madre och koordineringen av arbetet har bland annat Storbritanniens ambassad, FN:s avdelning för mänskliga rättigheter och EU:s delegation i Colombia deltagit.
Missionssällskapets colombianska samarbetspartner har ofta rollen som informationsförmedlare: de delar med sig av sin kunskap om och sina erfarenheter av landets trygghetssituation och sociala kontexter, som kan förändras mycket snabbt. Detta är viktigt emedan det är svårt att få fram information om läget i de isolerade områdena till riksmedierna.
”Fredsarbetet är svårt och framskrider långsamt, speciellt i Colombia där läget kännetecknas av flerskiktat våld. För att främja freden och sämjan krävs envetet påverkansarbete och nätverksbyggen med andra fredsaktörer, nationella och internationella organisationer. Det är mycket glädjande att Finlands ambassad i Colombia aktivt deltar i fredsprocessen och också gör Missionssällskapets arbete mer synligt”, säger chefen för arbetet i Latinamerika Arja Koskinen.
I maj inbjöd ambassadören representanter för Missionssällskapet och dess samarbetspartner, lutherska kyrkan i Colombia och Lutherska världsförbundet, till en arbetslunch för att diskutera fredsarbetets aktuella läge och presentera sina respektive verksamheter. Ett av syftena var att lyfta fram de berörda samhällsgruppernas egna synpunkter. Även FN:s avdelning för människorättsfrågor samt EU var företrädda, och Koskinen med kollegor hade tillfälle att med representanterna analysera det aktuella läget och möjligheterna till gemensamt påverkansarbete.
Lutherska kyrkan främjar konkret fred
Mitt i naturnära Casa Madre dansar områdets alla väktare som skyddar bysamhällena med hjälp av fredlig dialog. De med band dekorerade käpparna symboliserar avsaknaden av vapen – att avstå från vapen är ett av bevisen på invånarnas vilja att skapa en hållbar fred och likabehandling av alla.
I Blanquita-Murriområdet bor också tidigare gerillakrigare som undertecknade fredsavtalet år 2016. Också de var med om att inbjuda lutherska kyrkan i Colombia till stödjande partner i områdets fredsarbete.
Projektkoordinatorn Edwin Mosquera berättar, att den lutherska kyrkan tas väl emot i konfliktområdena emedan den är känd för att på ett neutralt sätt främja en fred som tar sig konkreta uttryck och för att efterleva evangeliet genom praktiska handlingar och radikal kärlek till nästan.
“För hela vårt land är det här projektet ett konkret exempel på att fred är möjlig – men endast och uttryckligen om allas rättigheter och grundläggande behov beaktas vid fredsbyggandet. Freden ska utgå från människorna själva, det räcker inte med att bara underteckna avtal”, konstaterar Mosquera.
Mosquera hoppas, att man efter tio år kommer att minnas Blanquita-Murriområdet som ett exempel och som den plats där en human fred i Colombia, en fred som berör alla, fick sin början.
Även Henry Restrepo, en av fredsavtalets undertecknare, fortsätter på samma linje:
“Jag är så stolt över det samarbete vi har nått fram till. Tillsammans klarar vi vad som helst. Jag hoppas att det kommer folk från alla delar av landet för att se vad vi har fått till stånd och att den här glädjen och gemenskapsandan smittar av sig på alla och breder ut sig överallt i Colombia!”
***Med understöd av Finlands anslag för utvecklingssamarbete.***
Text och bild: Anna Lundén
