Ännu för några år sedan födde kvinnorna på landsbygden i Nepal barn i hemmet. Nu sker allt fler förlossningar i trygga förhållanden på hälsostationer.
Jag sitter i skuggan av ett enormt tempelfikonträd, ett heligt träd som kallas för pipal bland lokalbefolkningen. Det är fortfarande morgon i det kullriga landskapet i Dhading, Nepal, men redan olidligt varmt i solen. Vid horisonten syns Himalas snöklädda toppar.
Bredvid mig sitter Sabina Regmi. Hon arbetar för Missionssällskapets nepalesiska samarbetspartner Shanti Nepal. Tillsammans väntar vi på att mammagruppen i byn Khari Maidan ska samlas och mötet börja.
Sabina reser från by till by och instruerar kvinnogrupper bland annat i hygienfrågor, mångsidig kost och kvinnors och barns hälsa. Arbetet är inte lätt.
”Det här vägavsnittet är farligt, här har förekommit många rån och en människa dog i ett överfall för en tid sedan. Därför är området farligt också för oss som arbetar ute i byarna”, berättade Sabina då vi skumpade i jeepen på väg till byn.
Sabinas officiella titel är social mobilizer. Hon leder och koordinerar kvinnogrupper och andra lokala grupper i byarna. Hon är en av de anställda som arbetar på gräsrotsnivå med Missionssällskapets utvecklingssamarbete i lokalsamfunden i Nepal.
Hemförlossningar börjar vara historia
Tillsammans med sina kolleger ansvarar Sabina för 22 kvinnogruppers verksamhet. Hon jobbar för Finska Missionssällskapets samarbetsorganisation sedan cirka fem år. Sabina är välbekant med de utmaningar som kvinnorna, som lever av jordbruk i det fattiga Dhadinga, har.
”I den här regionen arbetar många män för militären. Detta betyder att kvinnorna och barnen ofta lämnas ensamma hemma i byarna och männen kommer hem på besök några gånger i året”, berättar Sabina.
En annan stor utmaning är arbetskraftsmigrationen. Männen åker iväg för att jobba som gästarbetare i städerna, Indien eller längre bort i Mellanöstern. Kvinnorna stannar i byarna och tar hand om barnen och odlingarna. Detta skapar nya utmaningar för kvinnorna, som har nog med utmaningar från tidigare, där de lever på den fattiga landsbygden hårt trängda av patriarkala traditioner och kastsystemet.
Sabina fokuserar i sitt arbete på kvinnors utveckling.
Ännu för några år sedan var det vanligt att kvinnorna i dessa byar födde barn i hemmet. Nu är hemmaföderskorna undantag: kvinnorna går på graviditetskontroller och föder på hälsostationerna”, berättar hon.
År 2019 ordnade Shanti Nepal åtta kurser i förlossningsförberedelser för mammagruppernas medlemmar och andra bybor. Mammorna lärde sig om moderskap och om trygga födslar. Besöken där graviditeterna följts upp har blivit fler liksom de övervakade födslarna.
Coronakrisen befaras omintetgöra en del positiva utvecklingseffekter som åstadkommits i Nepal och Dhading. Enligt en undersökning i den ansedda vetenskapliga tidskriften Lancet har antalet födslar på sjukhus halverats i Nepal under coronakrisen år 2020.
Mammorna är hårt trängda av traditionerna
Nyfikna kvinnor från mammagruppen börjar samlas runt oss. De är iklädda röda festkläder, färgglada saris, eftersom de vet att de får besök idag. Jag märker dock när jag ser på kvinnornas solbrända hud och händer som slitits av hårt arbete att de inte kommit lätt undan i livet.
Äntligen börjar gruppens möte. Mammorna berättar turvis vad gruppen åstadkommit och om de största utmaningarna de har. De 54 kvinnorna berättar att alkoholen är ett stort problem särskilt för männen i byn. Även barnäktenskap är fortfarande vanliga.
Dessutom utmanar de stora familjestorlekarna fattiga familjer, när det är ont om mat och det inte finns pengar för att skicka alla barnen till skolan.
”Jag har väldigt mycket att göra där hemma”, säger Jamuna Bogati, 40, medan hon håller sitt sjunde barn i famnen, en niomånads baby, Kirjan.
Familjen skulle egentligen inte ha råd med ett sjunde barn, men Jamuna hade inga alternativ. De sex första barnen är alla flickor och i Nepal vill familjerna ha åtminstone en son, eftersom pojkarna enlig tradition stannar hemma och tar hand om familjens försörjning och föräldrarna.
Familjen utövade påtryckning på Jamuna att skaffa barn tills det föds en pojke till familjen.
”Jag upplevde diskriminering inom familjen och samfundet för att jag inte hade några söner”.
Mikrolån stöder försörjningen
Sabina berättar att man i Shanti Nepal strävar efter att föra samman människor från olika kaster. Även daliter, människor från de lägsta kasten, tas med i verksamheten. Under 2020 fick 7201 personer nytta av projektets hälsoarbete. Av dem var 5415 kvinnor.
Denna mammagrupp samlas en gång i månaden. Under mötena samlar man 50 rupies (cirka 40 cent) per person till en gemensam sparkassa. Från denna kassa och från det startbidraget gruppen fick av Shanti Nepal beviljar gruppen små lån till medlemmarna.
Jamunas familj, liksom de flesta av mammorna, livnär sig på att odla. Ibland jobbar Jamuna också på andras åkrar, eftersom storfamiljen har svårt att tjäna ihop till sitt uppehälle.
”Vår egen skörd ger inte alltid tillräckligt med mat för vår familj. Det är en utmaning”, berättar Jamuna.
Under gruppmötena har hon lärt sig ge näringsrik föda åt barnen, sköta deras hälsa och hålla hemmet och dess omgivning rent.
”Jag har fått hjälp med bra kost under graviditeten. När det var dags att föda, kom gruppmedlemmarna till mig med mat.” Hon har också tagit ett lån på 7000 rupier (cirka 55 euro) för att kunna köpa mat till familjen.
Sabina stöder och lyssnar
Sabina lyssnar koncentrerat på kvinnornas berättelser. Från och till kommenterar hon och instruerar kvinnorna. Och kvinnorna tycks lita på Sabina – hon besöker byarna flitigt och ordnar utbildningar och hygienupplysning åt kvinnorna.
Tack vare Sabina och hennes kolleger som jobbar ute i byarna förändras livet för kvinnorna och barnen i Dhading till det bättre. Som ett resultat av projektet har antalet akuta infektioner i de övre luftvägarna hos barn under fem år minskat eftersom under ett år gamla bebisar allt oftare får vård.
Kvinnorna verkar vara mycket tacksamma för det enträgna arbetet som Shanti Nepal utför. Mammorna berättar hur gruppen gett dem bättre självförtroende.
”I gruppen har vi funnit vår inre styrka. Om någon blir sjuk, får hon stöd från de andra gruppmedlemmarna”, säger gruppens sekreterare Susila Khadka, 27.
.
Text och bilder: Mimosa Hedberg
***Stöds av Finlands utvecklingssamarbete.***
