Marian kämpar för ursprungsfolkens rätt till utbildning på eget modersmål i Colombia
Den evangelisk-lutherska kyrkan blivit en nyckelaktör i kampen för ursprungsfolkens rätt till utbildning i Colombias bergstrakter. Tillsammans med Finska Missionssällskapet har kyrkan utvecklat en modell där undervisningen sker på eget modersmål. Nu har staten erkänt verksamheten, som bidrar till att stärka kvinnornas ställning och ge barnen bättre framtidsutsikter.
Förmiddagens solstrålar letar sig in genom träden i regionen Santa Marta. Byborna sitter i en ring och väntar på att Marian ska anlända. Det är en varm dag och Marian har vandrat sju timmar uppför Sierra Nevadas sluttningar.
Marian är koordinator för ett projekt som fokuserar på ursprungsfolkens rätt till utbildning på sitt eget modersmål. Projektet drivs av Colombias evangelisk-lutherska kyrka (IELCO), som en del av diakoniarbetet.
Marian är utbildad lärare. I tre års tid har hon färdats, ofta till fots, mellan byarna i nordöstra Colombia för att utveckla en utbildningsmodell tillsammans med ursprungsfolkens egna lärare. Undervisningen utgår från ursprungsfolkens språk och kultur.
– Ingen annan stöder de här människorna. Det är svårt för den colombianska staten att ta sig till dessa områden. Däremot har Colombias evangelisk-lutherska kyrka möjligheter att nå fram.
Marian berörs djupt när hon tänker tillbaka på ett av besöken hos ursprungsfolket kogi.
– Det var en mycket varm dag. Jag reste tillsammans med ett team från Finska Missionssällskapet för att delta i invigningen av en ny samlingsplats och dela ut undervisningsmaterial på folkets eget språk. När jag kom fram till byn såg jag den nya samlingsplatsen – en slags hydda, maloca, som kvinnorna byggt med stor möda. Jag fick tala inför gruppen och kände hur samhällets traditionella ledare, mamos, godkände mitt arbete. Det var ett stort ögonblick – att känna mig accepterad som en del av samhället och se att vårt gemensamma projekt hade gett konkreta resultat.
Marian berättar att mötet med kogifolket ledde till en intressant diskussion om utbildning utifrån deras egna livsvillkor och erfarenheter.
– Vi har mycket att lära av kogifolket. De lär oss att ta hand om miljön. De bjuder in oss till en mer miljömedveten utbildningsmodell.
Nu vågar kvinnorna föra sin talan
Marian kommer speciellt ihåg mötet vid kvinnornas hydda i byn.
– Kvinnorna har haft en mer tillbakadragen roll och är inte vana att föra sin egen talan i samhället. En av dem gav mig en ananas, en annan ett äpple, och en tredje hade vävt ett armband där det stod IELCO.
Kvinnorna berättade om hur läskunnigheten förändrat familjernas liv.
– Jag kände att allt hårt arbete verkligen lönar sig och att resurserna används på rätt sätt. Så här sa de: ”Tack vare er kan vi studera. Tack vare er kan jag gå till läkaren och säga var mina barn har ont. Nu kan jag skriva under dokument och förstå vad som står i dem. Nu har jag en mobiltelefon. Jag kan matematik. När jag byter matvaror blir jag inte längre lurad eller betalar mer än jag borde”.
Marian poängterar att flickor nu börjar skolan vid samma ålder som pojkar, vilket stärker jämlikheten i samhället. Utbildningen motverkar också barnäktenskap. Barnen får näringsrik mat i samband med undervisningen.
Undervisning med bergskedjan som klassrum
Marian berättar att kvinnorna nu vill ta på sig ledande roller, till exempel som lärare i sina samhällen.
– De vet bäst vad som fungerar och vad familjerna behöver. Tillsammans har vi utvecklat en undervisningsmodell där hela berget är ett klassrum: barnen lär sig genom odling och matlagning, genom att bygga hus och gillra fällor för att fånga djur.
Hon betonar att barnen har mycket lättare att lära sig när undervisningen omsätts i praktiken.
– Man lär sig bättre när man får använda kroppen. Vi övar matematik – som är ett västerländskt koncept – genom att integrera undervisningen i barnens vardag. Barnen delar upp odlingsytor och räknar ut hur många växter som får plats. På så sätt blir matematik en naturlig del av deras liv.
Kogifolkets samhällsorganisation bygger på samarbete och gemenskap.
– Om ett tak rasar, hjälper alla till att reparera det. Alla arbetar tillsammans för att uppnå ett gott liv. Jag tror att vi alla söker gemenskap och stödnätverk i vardagen. Här kan vi verkligen lära oss mycket av ursprungsfolken, som har en stark uthållighet i kristider.
Marian är född och uppvuxen i huvudstaden Bogota. Hon kommer från en jordbrukarfamilj och har tillbringat sina skollov på landet.
– Min kärlek till landsbygden kommer från min morfar, som var lärare och ville att min mamma skulle studera. Hon var den enda i syskonskaran som fick utbildning. Min mamma hjälpte i sin tur andra bybor att lära sig saker.
Marian berättar att hennes mamma arbetade som sjuksköterska och att de tillsammans besökte Bogotas fattiga förorter för att vaccinera och hjälpa äldre människor.
– Viljan att hjälpa kommer från henne.
Utbildning för alla
Den nya utbildningsmodellen har visat sig vara både effektiv och uppskattad. Under de kommande åren flyttas fokuset från undervisning av barn till vuxnas läs- och skrivkunnighet.
Samtidigt ska arbetet expandera till fler språkgrupper genom kyrkans expertstöd. Utbildningen stärker även fredsdialogen i landet och ursprungsfolkens rättigheter förverkligas.
– Vi har stöttat både lärare och elever samt utvecklat läroplaner för skolorna. Fokus ligger nu på vuxenutbildning, särskilt för kvinnor som blivit mödrar i ung ålder. De ska få lära sig läsa och skriva på eget modersmål.
Kogisamhället har även tidigare fått stöd av kyrkor och missionärer som arbetat med undervisningsmaterial.
– Vi har distribuerat befintligt material och tagit fram nya texter för förskolan och de första skolåren, med uppdaterade förslag. Vi har redan färdigställt skolböcker från årskurs ett till fem, som även kan användas i vuxenutbildningen.
Flexibla lösningar för utmaningarna på landsbygden
Kvinnorna deltar i undervisningen tillsammans med sina barn, som samtidigt drar nytta av undervisningen.
– En ansvarsperson tar hand om matlagningen så kvinnorna kan fokusera på inlärningen. Det är en flexibel modell som gör det möjligt att studera, ibland på kvällar, ibland på helger.
Livet på landsbygden i Santa Marta är utmanande. Vissa skolor har solpaneler, internet och elektricitet, men många invånare saknar allt detta.
– Därför håller vi fysiska möten med alla involverade åtminstone en gång i månaden. Under en period hölls undervisningen vid Universidad del Magdalena, på grund av den osäkra situationen i Santa Marta.
Staten tar modell
Urfolkens egna utbildningssystem (SEIP) har blivit godkänt av staten och är nu en del av den offentliga förvaltningen i Colombia. Vägen dit har varit lång: trettio år av påverkansarbete har äntligen gett resultat.
– Vi har kontakt med rektorer och lärare från ursprungsfolken kogi, embera eyabida, arhuaco och wiwa. Som kyrka stärker vi dem så att de själva kan ta ledningen och komma i kontakt med olika statliga institutioner och bygga upp sina egna utbildningssystem.
Alla urfolkssamhällen förväntas nu själva administrera sin utbildning på ett pedagogiskt sätt, både i linje med förfädernas kultur och i enlighet med utbildningsministeriets krav.
– Denna nya lagstiftning trädde i kraft i april. Enligt den har varje ursprungsfolk rätt till att organisera utbildningen i sina egna samhällen. Målet är att alla urfolk ska göra ett eget dokument för sin utbildning. Det finns 115 ursprungsfolk i Colombia och alla har samma behov av utbildning på eget språk, säger Marian.
Flera folkgrupper har redan kontaktat IELCO och bett om att få stöd i den här processen. De kommande fyra åren ska Marian verka i en rådgivande roll och se till att utbildningen förverkligas i andra regioner.
Initiativet kom från kogifolket
Samarbetet mellan kyrkan och kogifolket har djupa rötter. Marian, som har verkat inom IELCO i tolv år, minns hur initiativet till språkarbetet ursprungligen kom från kogifolket själva.
– En del av kogifolket är kristna. När de konverterade till kristendomen 1987 fördrevs de av väpnade grupper och blev internflyktingar. De vände sig till den lutherska kyrkan, som hjälpte dem att hitta en ny boplats.
Kyrkan har stöttat kogifolket sedan dess. Marian berättar att utbildningsprojektet kom till genom frivilligverksamhet i regionen.
– Vi organiserade volontärarbete med ungdomar för att hjälpa till att bygga hus. Virgilio Gil, professor vid Universidad del Magdalena och dåvarande utbildningssekterare för kogifolket, reste sig vid ett möte och sa: ”Låt oss prata om utbildning”. Jag anslöt mig eftersom jag är lärare. Vi började mycket enkelt, en lärare undervisade en grupp med barn från årskurs ett till fem.
Marian arbetade vidare med kogifolket som oberoende forskare i många år medan hon koordinerade kyrkans verksamhet.
– Jag har aldrig tappat kontakten med det pedagogiska och interkulturella arbetet. Jag studerade ett magisterprogram i interkulturalitet och utarbetade undervisningsmaterial, till exempel i kemi, där vi integrerade ursprungsfolkens begrepp. Som kyrka respekterar vi människornas arbetssätt och har samarbetat med de lokala sakkunniga så att kunskapen kommer från gräsrötterna.
Urfolkens kunskap lever vidare
Stödet från Finska Missionssällskapet har betytt mycket för Marian. Hon berättar att det nuvarande projektet utformades år 2020 tillsammans med Missionssällskapets utsända sakkunniga i projekthantering Katja Tynkkynen, bosatt i La Paz, Bolivia, samt Ruth Santisteban vid Missionssällskapet i Helsingfors.
– Jag hade tänkt ut ett förslag som vi började utveckla tillsammans åren 2020–2021. Jag tror att projektet blivit en framgång eftersom idén kommer från urfolkens egna traditionella ledare, mamos, och bottnar i samhällets egen kunskap och egna tankar.
Ursprungsfolkens lärare har varit aktivt med i genomförandet.
– Vi har bevarat mycket av urfolkens kunskap, som annars skulle ha gått förlorad. Vi har till exempel bjudit in visa kvinnor och traditionella barnmorskor för att delta i undervisningen.
Kyrkan visar vägen och deltar i fredsarbetet
Marian berättar att hon redan utbildat 140 lärare från ursprungsfolken. Tillsammans har de gjort sex utbildningsplaner.
– Vi har träffat över 300 lokala ledare som har hjälpt till att ta fram dokumenten. På så sätt har vi kunnat bevara deras urkultur, kunskap och syn på livet och världen.
Många lärare har verkat som frivilliga men tack vare de nya statliga riktlinjerna och projektstödet har de fått en officiell roll och lön för sitt arbete.
– Både barn och vuxna använder nu det undervisningsmaterial som lärarna har tagit fram med stöd från projektet. Den colombianska staten hade inte utvecklat något program för vuxenutbildning på urfolkens modersmål tidigare. Vi har kunnat visa staten att det är möjligt att ta fram utbildningsplaner för ursprungsfolken tillsammans med lokala samhällen. Kyrkan visar vägen!
Utbildningen är även en viktig komponent i fredsarbetet i Colombia.
– Vi har många utmaningar i området, som präglas av den osäkerhet som orsakas av den interna väpnade konflikten. Men både den lutherska kyrkan och Finska Missionssällskapet är välkända i regionen och bidrar till tryggheten genom internationellt samarbete, vilket fungerar som ett skyddsprotokoll.
Arbetet finansieras både av donationer och med medel från Finlands utvecklingssamarbete.
Text: Joanna Lindén-Montes intervjuade Marian Coy.
FAKTA
Alla har rätt att lära sig på eget modersmål
Colombia har 115 ursprungsfolk. Två av landets 53 miljoner människor tillhör dessa urfolk, som talar 63 olika språk. Det är stora skillnader mellan språken och deras alfabeten. Speciellt kvinnor har blivit uteslutna ur utbildningen i många årtionden. De har inte haft möjlighet att gå i grundskola och saknar därför intyg på att de kan läsa och skriva.
Målet med projektet är att ursprungsfolkens läskunnighet ska få officiell status och erkännande i Colombia år 2029. Alla ska kunna läsa och skriva på sitt eget modersmål och på spanska. Genom utbildningen stärks fredsdialogen i landet och ursprungsfolkens rättigheter förverkligas.
Finska Missionssällskapet och den evangelisk-lutherska kyrkan i Colombia (IELCO) har tillsammans stött fyra ursprungsfolk – kogi (kogui), embera eyabida, arhuaco och wiwa – i deras rätt att få lära sig på sitt eget språk och utifrån sina egna rötter. Verksamheten bygger på ömsesidig respekt där deltagare och koordinatorer lär av varandra.
Projektet är aktivt i fyra områden i Sierra Nevada de Santa Marta samt i Frontino, Antioquia. Framöver kommer åtminstone 11 ursprungsfolk i Cauca, östra Colombia, att delta. Sex samhällen i Antioquia har också visat intresse för samarbete.
Bekanta dig med ursprungsfolket kogi i virtuell verklighet – klicka här (på finska)
Mariana i skolbänken. Flickorna börjar nu skolan vid samma ålder som pojkarna i regionen Santa Marta. Foto: Anna Lundén
Konkreta resultat – hjälpen når fram
- 220 vuxna från ursprungsfolken har lärt sig läsa och skriva. Cirka 90 procent av kogisamhällets 16 000 medlemmar har nåtts av projektet.
- 140 lärare från ursprungsfolken har utbildats i undervisningsmetoden.
- De första läroböckerna på de egna språken har publicerats.
- De första läs- och skrivkunnighetstesten för kvinnor från kogifolket ordnades år 2025.
- Utbildningsmyndigheterna i Colombia har erkänt ursprungsfolkens eget utbildningssystem (SEIP) som en godtagen utbildningsmodell. Sex ursprungsfolk har uppnått detta officiella erkännande i Colombia. Deras deltagande i samhället har stärkts.
- 300 ledare från ursprungsfolken deltar i verksamheten, med fokus på deras egen kultur. Därtill har nio lärare har utsetts till etnopedagoger.
- Läs- och skrivkunnighet tryggar urfolkens rätt till eget territorium. Språken och kulturen bevaras också genom folkens läs- och skrivkunnighetsundervisning.
