Med 22 000 församlingsmedlemmar står den evangeliska lutherska kyrkan i Japan inför många utmaningar. Kyrkans ledare, pastor Sumiyuki Watanabe, säger att antalet präster har minskat jämfört med för tio år sedan och att församlingarna har knappa ekonomiska tillgångar. Trots det är kyrkan aktiv inom missionen i Mekongområdet.
Watanabe besökte Finska Missionssällskapet den 2-6 februari för att bekanta sig med verksamheten. Han diskuterade också utvecklingen av framtida samarbetsmöjligheter för missionen i Mekongområdet, där den japanska lutherska kyrkan samt Finska Missionssällskapet har utsända missionärer.
Den japanska evangeliska lutherska kyrkan (JELC) är den största lutherska kyrka i Japan. Kyrkan grundades 1963 då flera mindre lutherska kyrkor slogs samman. Församlingarna i Japan är små men aktiva. En del består enbart av ett tiotal medlemmar.
– Idag finns det 123 församlingar inom den japanska evangeliska lutherska kyrkan, utbredda över hela landet. Av dessa är 60 församlingar självförsörjande. Kyrkan indelas i fem stift och huvudkontoret finns i Tokyo, säger pastor Watanabe.
”Japanerna positiva till kristendomen”
Idag är en procent av Japans befolkning kristen. Watanabe säger att den utbredda sekulariseringen syns i statistiken. Trots det anser han inte att problemet är specifikt japanskt.
– Idag värderar människorna i Japan sin fritid och har ett liv utanför arbetet. Problemet är snarare samma som i Finland: folk tar hellre en promenad eller motionerar på söndagarna än går i kyrkan. Man prioriterar bort religionen. Det är svåra tider också för den finländska kyrkan.
Japans kulturhistoria anknyts till ett mångsidigt religionsutövande. Nyfödda barn förs till shintotempel för att välsignas, de japanska familjerna deltar i buddhistiska begravningar och ordnar både kristna och shintoiska bröllop.
Watanabe poängterar att många japaner ändå har ett förhållande till kristendomen.
– Japanerna förhåller sig positivt till kristendomen trots att bara en procent av Japans befolkning är kristen, ett faktum som inte har förändrats på tio år. Man kan ändå inte säga att den resterande befolkningen inte har ett förhållande till kristendomen. Till exempel tio procent av människorna äger en Bibel som de ibland läser.
Diakonin en grundpelare
Den lutherska kyrkan satsar på diakoni och har varit en föregångare inom det sociala arbetet i Japan. Församlingarna driver skolor och social verksamhet för barn, åldringar och ensamstående mödrar. Det lutherska seminariet i Tokyo utbildar socialarbetare. Watanabe berättar att församlingarnas barnträdgårdar och förskolor uppskattas av japanerna.
– Dopet är ändå en av de största utmaningarna. Genom dopet lever församlingarna vidare, säger Watanabe och tillägger att dopet är en utmaning också inom hans familj.
Antalet lutherska präster har minskat de tio senaste åren, ett faktum som kraftigt begränsar möjligheterna till det kyrkliga arbetet.
– Det här beror delvis på att präster har gått i pension och att det inte funnits resurser att göra nyanställningar. Nya präster måste utbildas.
Aktivt missionsarbete i Mekongländerna
Den japanska luterska kyrkan är en aktiv medlem i Lutherska Världsförbundet. Eftersom Finska Missionssällskapet verkar i Mekongområdet har Japans evangeliska lutherska kyrka uttryckt förhoppningar på att man skulle kunna utveckla nya verksamhetsformer för missionen tillsammans.
Missionssällskapet samarbetar med den evangeliska lutherska kyrkan i Japan inom ramarna för Mekong Mission Forum (MMF). Samarbetsorganisationen omfattar flera lokala lutherska kyrkor och missionsorganisationer i Mekongområdet, det vill säga Myanmar, Kambodja, Singapore, Laos, Thailand och Vietnam.
Det lutherska missionsarbetet inleddes på 1890-talet i Japan genom amerikanska insatser. Finlands lutherska evangeliförening (Suomen Luterilainen Evankeliumiyhdistys) inledde sin verksamhet i Japan år 1900. Missionen fick ett lyft i Japan efter andra världskriget. På 1950- och 1960-talen inledde danska och tyska missionärer sin verksamhet i landet. På 1980-talet slöt sig också Sverige till missionen i Japan.
Text och foto: Joanna Lindén
