Zimbabwe. När den lutherska kyrkans mor- och farmödrar upptäckte föräldralösa barn i byn skred de till verket. Finska Missionssällskapet har understött mor- och farmödrarnas arbete. Nu tindrar barnens ögon igen.
Fru Dziva, pensionerad lärare, lade märke till många ensamma barn som saknade vårdnadshavare, pengar till skolavgiften och hade det illa ställt med maten. Dziva och hennes vänner slog sina kloka huvuden ihop och började ta hand om de här barnen.
När projektet startade var hiv/aids den vanligaste orsaken till att föräldrarna saknades. Idag har kunskapen om sjukdomen ökat och medicinerna blivit mera lättillgängliga och effektivare, men det har dykt upp nya orsaker till att barnen lämnas ensamma. Det svåra ekonomiska läget tvingar föräldrarna att söka jobb på andra orter. Många åker till grannländerna Sydafrika och Botswana i jakt på arbete. Barnen lämnas hos far- och morföräldrarna, som ibland ansvarar för barnen i åratal, när föräldrarnas jakt på ett drägligare liv drar ut på tiden.
Mor- och farmödrarnas tro och förtröstan är imponerande. De är aktiva i den lutherska kyrkan tack vare svenska missionärers insatser. De lever som de lär. De tar hand om barnen och är stolta över att barnen mår bra, att barnens hygien blivit bättre och att hemmen är rena och städade.
Hjälper 400 barn
Mor- och farmödrarna tar hand om cirka 400 barn som är föräldralösa eller på andra sätt utlämnade åt sitt öde. Det finns 12 grupper med mor- och farmödrar och varje grupp har ansvar för 18-40 barn.
Barnen får bo tryggt, oftast hemma hos mor- och farföräldrarna. De får psykosocialt stöd och andlig vägledning. Barnen får också skoltillbehör, stöd till skolavgifterna och skoluniformer som mor- och farmödrarna själva sytt. Uniformerna sys på talko och barnen är med och lär sig sy. Barnen lär sig också andra praktiska färdigheter, som till exempel att sticka. De får även lära sig odla grönsaker. De färdiga produkterna säljs eller används för eget bruk.
Barnen får lära sig att sköta sin personliga hygien och man lär sig laga mat tillsammans. På grund av torka har man de senaste åren fått ta emot mathjälp. De äldre barnen lär sig hur man ska vara i kontakt med myndigheter för att få olika intyg, och hur man ansöker om pengar för skolgång.
Barnen får också lära sig metall- och träslöjd. Barnen har bland annat svetsat ihop trebenta stöd som används då man kokar mat över öppen eld. Om kastrullerna står stadigt över elden stjälper de inte så lätt.
En farfar i byn, herr Chikuni, lär de äldre pojkarna grunderna i metallslöjd. Hans dröm är att pojkarna skall ha nytta av kunskaperna efter skolan, att de skall studera vidare och få en yrkesutbildning i dessa färdigheter. Om de blir kvar i byn kan de använda färdigheterna för att försörja sig själva.
Myndigheterna tackar
Robson Bulabula Shumba, som ansvarar för barnskyddet, är mor- och farmödrarnas kontakt till de lokala myndigheterna. Enligt honom har mor- och farmödrarnas insats fört med sig mycket gott i samhället: de har organiserat sig och planerar systematiskt olika förbättringar. Bulabula har lärt sig att alla har gemensamt ansvar för barnens framtid: ”varje barn är vårt”.
Bulabula är bekymrad över barnens sårbarhet och utsatthet. Nöden blir tydligast när barnen är hungriga och förtvivlade. Men om barnen får mat i magen och trygghet, behöver de inte ta till desperata handlingar.
Text: Saara Kalaluka
Matteus församling valde sångerna
De vackraste julsångerna sjungs för 44:e gången i år. Årets svenskspråkiga julsånger är valda av Anders Forsman, Daniela Strömsholm och Marianne Sundroos, i Matteus församling i Helsingfors.
Så här kan du hjälpa
Årets julinsamling stöder bortglömda och utsatta barn.
Ge en gåva till: FI38 8000 1400 1611 30
Märk donationen: JULEN16
Sänd ett textmeddelande med texten JUL5 (om du vill ge 5 €) eller med texten JUL10 (om du vill ge 10 €) till numret 16155.
