Hoppa till huvudinnehåll Hoppa till sidfot

Kyrkan i Tanzania tar hand om utvecklingsstörda

Mormor Khatija Suleiman, 57 sitter på sängen i sitt lilla hem med famnen full av barnbarn. Sofia, Hussein och Mariam har just kommit hem från den lutherska kyrkans dagis och bytt skoluniformerna till vardagskläder.

”Sofia föddes som CP-skadad. Först stack pappan. Det är vanligt om det är något fel med barnet. Sedan hittade min dotter en annan man och försvann ur bilden” berättar Khatija.

”I början tog vi Sofia till fysioterapeuten, men sedan dog min man i dysenteri. Nu har jag helt enkelt inte råd att gå till sjukhuset. Jag måste arbeta varje dag och ta hand om de här barnbarnen”.

För ett år sedan kunde inte femåriga Sofia stå på benen, men Hussein, 6, släpade sin lilla kusin till dagis. Flickans ben började småningom bära henne, fast det är vingligt att ta sig fram. Men Sofia är seg. Varje dag fungerar hennes spastiska hand lite bättre och hon kan göra pussel och skriva bokstäver och siffror.

Mormor Khatija vaknar varje morgon klockan 6, dricker en kopp te, skickar barnbarnen till dagis och går sedan och söker jobb hos grannarna. Hon gräftar på majsfälten för ett par euros dagslön. Familjen bor i ett rum och hushållssysslorna sköts utomhus.

 

Praktisk kärlek i Regnbågsskolan

Ingen vet hur många handikappade barn det finns i Tanzania. Enligt WHO är tio procent av världens befolkning handikappad. Fortfarande gömmer familjer utvecklingshämmade i hemmen och fähusen. Många anser att det är en skam att ha ett handikappat barn. Barnet är ett straff för någon synd som familjen eller släkten gjort sig skyldig till.

Tanzanias lutherska kyrkas Regnbågsskola i Lushoto är ett strålande exempel på vad man kan åstadkomma med god vilja och planering. Skolan grundades år 2005 och är den enda i sitt slag på ett område där det bor över en halv miljon mänskor.

I skolan lär sig 29 utvecklingshämmade och autistiska barn viktiga färdigheter för livet: snickarkonst, att sköta getter och grönsaksland, bokstäver siffror och lekar. Många kan sjunga, fast de inte kan tala.

Framför allt får Regnbågsskoland barn känna att de är accepterade och älskade. De får sitta i famnen, deras arbete uppskattas. Alla har en egen mapp dit de samlar teckningar och uppgifter som de gjort i skolan. Föräldrarna är överraskade över hur mycket ett handikappat barn kan lära sig.

Regnbågsskolans personal gör varje vecka besök till kringliggande byar och uppmuntrar föräldrarna att komma fram med barnen så att de kan få hjälp och stöd. På detta sätt går budet vidare och föräldrarna vet att de inte är ensamma.

Denna höst går intäkterna från Finska Missionssällskapets Utjämningsinsamling ”Lika delas lyckans gåvor- afrikanskt ordspråk 2020” till att förbättra handikappade barns situation i Tanzania och Etiopien. Ett av målen är Regnbågsskolan.

 

Ann-Christine Marttinen