Missionsarbetet var så viktigt för Mirja och Eino Kujansuu i Viiala, Birkaland, att de ville fortsätta stöda arbetet också efter sin död. Paret testamenterade sin förmögenhet till Finska Missionssällskapet.
”Eino talade alltid om Gud och om tro. När jag besökte dem läste vi alltid tillsammans bönen Fader Vår innan vi skiljdes åt. Det var Einos önskan”, berättar parets vän, företagaren Rauni Mokka.
”Jag var 12 år då min pappa dog, och 26 år vid mammas död. Mirja och Eino kom att bli viktiga äldre personer i mitt liv.”
Eino och Mirja Kujansuu deltog aktivt i hemförsamlingens verksamhet och var med om att grunda Missionsstugan i Viiala församling. Mirjas handarbeten, virkade borddukar och korsstyngsbroderier, såldes också i Missionsstugan.
Mirja fortsatte bo ensam i parets gemensamma höghuslägenhet efter Einos död. Han dog som 84-åring år 2012. Rauni hjälpte sin vän med många praktiska sysslor, trots att coronan gjorde det svårare att träffas under fjolåret.
”Jag höll henne i handen”
”Det var den viktigaste veckan i mitt liv.”
Så beskriver Rauni veckan hon tillbringade med 81-åriga Mirja i terminalvården på hälsovårdscentralens bäddavdelning. En svår sjukdom tvingade Mirja att lämna sitt hem och flytta in på sjukhuset.
När hennes krafter började tryta i september ringde vårdaren till Rauni som angetts som Mirjas närmaste anhörig. Hon fick komma till Mirja trots coronan.
”Jag höll henne i handen så hon inte behövde dö ensam. Minnet är inte smärtsamt”, säger Rauni.
September hade varit en bråd tid för Rauni, som höll på att sälja sitt företag inom disponentbranschen. Jobbet som disponent och att hålla koll på reparationsarbeten hade börjat kännas tungt, trots att husbolagens underbara invånare gav arbetsglädje.
”På sjukhuset behövde jag inte göra något annat än ligga intill Mirjas säng. Hon såg till att jag fick vila.”
Rauni tackar personalen på avdelningen, som tog hand om hennes kära vän och stödde även henne. Avdelningen verkar i nya, och enligt Rauni, fina utrymmen nära sjukhuset. Mirja dog den 10 september – på Raunis 64-årsdag.
”Jag miste en god vän, men möjligheten att hand om henne och den sista tiden på sjukhuset var en viktig lärdom också för mina tre vuxna barn. Jag är även mommo för sex barn.”
”Psykiskt tungt”
Testamentet till förmån för missionsarbetet var inte en överraskning för Rauni, eftersom hon på begäran av sina vänner hade hjälpt till att upprätta det. I testamentet, som förvarades i en byrå i sovrummet, fastställdes att parets egendom tillfaller Viiala församling och ska användas för att stöda missionsarbete. Efter att testamentet upprättades har Viiala och Akaa församlingar slagits ihop.
Efter begravningen började Rauni städa ur sina vänners hem. För henne kändes det viktigt att alla saker som hade en anknytning till Karelen såsom böcker, möbler, kärl, ryor och dylikt donerades på ett värdigt sätt eller gavs till återvinning.
”Jag ville göra allt själv. Det var nog mentalt tungt”, säger Rauni.
När parets hem hade sålts och bouppteckningen gjorts, förmedlade församlingen i Akaa 150 000 euro till Missionssällskapet.
Mirja begravdes i familjegraven i Viiala där Eino och hennes föräldrar redan vilade. Så tog det jordiska livet slut för Eino och Mirja Kujansuu som gjort sitt livsverk i Viiala andelshandel. Men missionsarbetet som låg dem så nära hjärtat fortsätter.
Text Marjatta Kosonen
Läs mer om testamentdonationer
