Det har skett en historisk förskjutning bland de kristna i världen, eftersom majoriteten av de kristna numera bor i Afrika och Asien. Den tynande kristenheten i Europa kan få uppleva en förnyelse tack vare invandrarna, konstaterades det på ett seminarium där docent Risto A. Ahonens bok ”Maailmanlähetys tienhaarassa” (Världsmissionen vid ett vägskäl) gavs ut.
“I världen råder som bäst ett exceptionellt och i många avseenden historiskt brytningsskede”, inledde Risto Ahonen sitt föredrag i Missionskyrkan den 26 september.
Enligt Ahonen är i synnerhet de förändringar som skett i kristendomens ställning unika: den så kallade tyngdpunkten i kristenheten har förskjutits från Europa till Afrika, där de kristna är fler i antal än på de traditionellt kristna områdena. Afrikas kyrkor har vuxit i synnerhet sedan de afrikanska staterna brutit sig loss från kolonialväldet.
– Det var som om en propp dragits ur kristendomens tillväxt när kolonialtiden upphörde, konstaterar Ahonen.
Han ser två skäl till tillväxten: å ena sidan minskade den västerländska kontrollen sedan kolonisationen upphörde, å andra sidan har de afrikanska kyrkorna varit oberoende av maktsystemet till skillnad från i västländerna. En dynamisk kristenhet full av ”urkraft” går fram där det för hundra år sedan inte fanns just några kristna alls.
Nya religiösa centrum
Vissa religiösa centrum och kärnområden har skiftat under den kristna kyrkans tvåtusenåriga historia. Övergången till dessa har många gånger varit förknippad med dramatiska skeenden och strömningar bland folken.
– Bytet av kärnområden kan betraktas som positivt, eftersom ingen kultur ensam kan äga den kristna tron. Förändringen kan också ses som en uppskattning av kulturerna, eftersom varje kultur och språk är lämpliga som nytt centrum för kristendomen.
Man tänker ofta att förändringar i det religiösa läget i Europa förebådar den religiösa utvecklingen även i de övriga världsdelarna. Enligt Ahonen är de tynande europeiska kyrkorna med sitt sviktande medlemsantal inte lämpliga som modeller för kyrkorna i den övriga världen.
– Det finns fortfarande många kristna i Europa, men på grund av att tron privatiserats stannar en stor del av andligheten i privatlivet.
Den västerländska kulturen är enligt Ahonen fortfarande stark, men har gjort den ofullkomliga människan till utgångspunkt för all bedömning.
– Den har blivit döv för den levande Gudens tilltal, den varken vill eller orkar längre höra någonting om Kristus.
Risto Ahonen påtalar kyrkans behov av förändring. Majoriteten av de invandrare som kommit till Europa är kristna, och har mycket att ge även det kyrkliga livet.
Delaktighet i missionsarbete ett privilegium
Trots tillbakagången kommer de europeiska kyrkorna att ha en viktig uppgift i världen, om de kan anpassa sig till de stora förändringarna.
– Jag har i min bok understrukit att missionsarbete hör till kyrkans väsen och en kristens identitet. Ingen kyrka eller kristen fritas från denna kallelse. Denna uppgift är inte så mycket en skyldighet som ett stort privilegium. Vi har fortfarande vår plats och kallelse i missionen. Vi får i ännu högre grad än tidigare satsa våra krafter på den.
– Vi ska vara glada över den senaste utvecklingen i kristendomen, men samtidigt lära oss ödmjukhet. I det ingår att ge en ärlig, sanningsenlig bild av nuläget i världsmissionen. Personer som arbetar med rekrytering, information, medelanskaffning, nätverkande och internationellt samarbete i missionsorganisationer gör väl i att ägna sig åt grundliga studier.
– Allt detta gäller inte endast ett enskilt område i missionsarbetet utan hela kyrkan. Här är det fråga om kyrkans existens och framtid.
Kyrkornas världsråd tar en ledande roll i missionsarbetet
Sällskapets direktor Seppo Rissanen berättade i sitt föredrag om den nya inriktningen på missionsarbetet i Kyrkornas världsråd. Dess centralkommitté godkände i september ett nytt missionsdokument som behandlas vid generalförsamlingen i Korea nästa år. Även missionsorganisationernas ställning förändras, då de har möjlighet att bli medlemmar i kommissionen för världsmission och evangelisation.
– Missionsarbetet kommer på ett nytt sätt fram i alla kyrkors verksamhet till följd av att Kyrkornas världsråd har velat ta ledningen i missionsarbetet på ett nytt sätt, konstaterade Rissanen.
Rissanen tror också att skillnaderna i synsätt mellan kyrkorna på södra och norra halvklotet minskar, då verksamheten inriktas på dem som lever utanför församlingslivet.
– Genom det Jesus sade ledde han oss till platser där människorna lever diskriminerade och övergivna av andra. Dessa diskriminerade grupper är i själva verket mycket missionerande.
– Att förkunna evangelium och missionera bland dem som inte känner Kristus, styr in vår uppmärksamhet på rätta saker. Det väntar sig Kristus av oss.
Docent Risto A. Ahonens bok kan beställas från Finska Missionssällskapets Basar http://basaari.m
Text: Paula Laajalahti
Översättning: Ann-Marie Wikström
