Kvinnans ställning är svår i den ensliga del av västra Nepal som gränsar till Indien. Barnäktenskap och familjevåld är vanliga i området. Finska Missionssällskapets utvecklingssamarbete ger kvinnor en beredskap att bygga fred i sina egna byar och göra sin röst hörd.
Nirmala Bishwakarma, 38, är van vid att lösa olika typer av konflikter i sin hemby Janaki. För ett par veckor sedan var det ett fall som hade anknytning till familjevåld, som så många andra av tvisterna i trakten.
Det var fråga om ett äkta par där mannen hade begett sig över gränsen till Indien på säsongsarbete för att dryga ut inkomsterna. När han kom tillbaka hem på semester söp han och slog sin hustru.
– Mannen slog sin fru med en bambukäpp. Han hotade också muntligen med att döda henne, berättar Nirmala.
– Jag var så arg. Kvinnan i familjen sliter hemma och sköter allt hushållsarbete då mannen är borta, ändå slår han henne.
Nirmala kom ändå över sin ilska och beslöt att ingripa i situationen tillsammans med kvinnogruppen som startats i byn. Flera kvinnor gick tillsammans för att tala med mannen.
– Vi sa till honom att vi inte längre tolererar familjevåld, säger Nirmala.
Att kvinnorna vågade möta en våldsam man var i sig en stor förändring, menar hon. Det fanns kraft i kvinnogruppen och att bara stå tysta tillsammans framför huset väckte mannens uppmärksamhet. Situationen löstes slutligen på fredlig väg.
Problem vid indiska gränsen
Nirmala har fem barn. Hon sköter hemmet och tar hand om familjens husdjur och odlingar.
– Det är ett svårt liv. Jag arbetar på fältet och tar hand om boskapen. Här är det sällan tal om hur viktigt det är för barn, också flickor, att få gå i skola.
Nirmala hör till en kvinnogrupp som Finska Missionssällskapets partnerorganisation Sasthagat Bikas Sanjal har grundat. Gruppen har varit verksam i sju år.
I början koncentrerade sig gruppen på att fylla kvinnornas grundbehov, som att förbättra hygienen och mammornas hälsa. Men i det konfliktfyllda byasamhället har man nu istället ägnat sig åt fredsbyggande på gräsrotsnivå. Målet är att kvinnorna ska få sin röst hörd och kunna lösa konflikter i byn.
Det är viktigt att hitta fredliga sätt att lösa konflikterna på. I området lever olika etniska minoriteter och människor från olika trossamfund vilket kan skapa friktion inom gemenskapen. Det är kvinnorna som lider mest av konflikterna eftersom det i västra Nepal är vanligt att det är kvinnorna som blir föremål för diskriminering och våld.
Nirmala har levt hela sitt liv i Kailalidistriktet, invid den indiska gränsen. Den öppna gränsen har gjort att framförallt unga män i trakten söker sig till Indien som gästarbetare. De indiska arbetsförhållandena är ofta karga för nepaleser och många återvänder med krossade drömmar. Det leder till alkohol- och drogproblem.
Frustrationen får sitt utlopp i våld som ofta riktas mot kvinnorna i familjen. Den öppna gränsen gör det också lätt att bedriva droghandel.
Dialog biter på granntvist
Nirmala ger flera exempel på vilka olika typer av konkreta konfliktsituationer som kvinnogruppens medlemmar har löst i området. Ifjol grälade till exempel två familjer om en värdefull mobiltelefon som hade försvunnit. Den ena familjen anklagade grannfamiljen för att ha tagit telefonen.
Läget blev ohållbart och männen i familjerna var färdiga att börja slåss. Nirmala råkade vara på besök hos familjen då en grupp berusade män kom över för att mucka gräl. Nirmala lyckades lugna ner situationen och förhindra att tvisten eskalerade. Man beslöt diskutera saken nästa dag.
– Vi förde ett samtal med familjerna då ingen var berusad. Då höll alla en helt annan ton, förklarar hon.
Man tog även med byäldsten som via samarbetsprojektet också har fått utbildning i konfliktlösning. Mobiltelefonen hittades aldrig men man fick ändå en fredlig lösning till stånd.
– Båda parter bad varandra om förlåtelse för att de hade anklagat varandra och för missförståndet som hade uppstått, berättar Nirmala.
– En av mammorna tackade mig efteråt för att jag hade lugnat ner situationen som hade kunnat förvärras.
Som fredsbyggare i byagemenskapen har Nirmala också engagerat sig i att motverka barnäktenskap, som tyvärr fortfarande är vanliga i Nepal.
Kvinnorna möts inom nätverk för fred
Man tror lätt att en konflikt är någonting större, som uppstår mellan stater eller etniska grupper. I Nepal där personer av olika religion och etniskt ursprung lever sida vid sida behövs konfliktlösningen i vanliga vardagssituationer.
2018 arbetade sammanlagt 130 kvinnogrupper med fredsbyggande i västra Nepal, liksom 41 motsvarande klubbar för barn och ungdom.
Varje år strävar man till att skicka en representant från varje kvinnogrupp till fredsnätverkets möte som ordnas tre gånger i året. Det finns tre olika fredsnätverk.
Nirmala är också medlem i ett av dessa nätverk. Tanken är att få traktens kvinnor att gå samman, dela med sig av sina erfarenheter och föra fram aktuella frågor tillsammans.
– Vi ordnar program tillsammans, till exempel kampanjer mot familjevåld, förklarar hon.
Via projektet som stöds av Finska Missionssällskapet har Nirmala och andra kvinnor fått undervisning i att bygga fred. Hon har haft möjlighet att resa till huvudstaden Kathmandu för att ta del av utbildningen och lära sig fredlig interaktion.
Vad har hon då lärt sig under utbildningen?
– Till en början märkte jag en förändring i mig själv och i mitt eget beteende. Jag lärde mig till och med att diskutera bättre med min man.
Nirmala säger att hon har lärt sig att se på saker ur den andra partens synvinkel. Nu noterar hon diskriminerande uttryck, utvecklar sin emotionella intelligens, lyssnar på andra och koncentrerar sig på att kommunicera effektivt och tydligt.
– I utbildningen spelade vi ett spel där vi lärde oss att uttrycka våra känslor konstruktivt.
Med drömmarna i sikte
Under 2018 hade sammanlagt 3550 människor direkt nytta av projektet, majoriteten av dem var kvinnor och ungdomar.
Också Nirmala har via kvinnogruppen fått modet att förverkliga sina drömmar. I senaste kommunalval var hon uppställd som kandidat. Hon fick många röster men blev inte invald. Ändå låter hon sig inte nedslås av valresultatet.
– Jag vill att kastsystemet avskaffas. Det är fortfarande så att de övre kasten inte vill stiga in i de lägre kastens hus, säger Nirmala. Hon är själv dalit och räknas till det lägre kastet.
Vilka förändringar skulle Nirmala ännu vilja se i sin by?
– Att männen inte skulle dricka alkohol och att människor skulle leva i harmoni med varandra.
Text och bild: Mimosa Hedberg, översättning: Monica Slotte
