År 1920 markerades början på en ny era för missionen i Afrika – missionärerna i Ambolandet fick tillgång till sin första bil: en Hupmobile som Antti Perheentupa körde ner till Ambolandet.
Bilen, även kallad tukutuku på språket kuanjama, blev mer än bara ett färdmedel: den förbättrade möjligheterna till biståndsarbete. Nu var det möjligt att färdas den 500 km långa sträckan från Karibibi till Olukonda på endast tre dagar. Farten var hisnande i jämförelse med åsnekärrornas sakta lunk – bilarna klarade som bästa av 40 kilometer i timmen. Med åsnekärra skulle samma resa ha tagit fyra veckor. Så länge bränslet räckte slapp chauffören leta efter vattenhål för dragoxarna och spanade efter rovdjur. Men i stället kom nya problem: punkterade däck, trasig transmission och överhettade motorer. För att lösa dessa problem behövdes en helt ny yrkeskår – bilmekaniker.
Äventyr och vardag under Namibias sol
Utställningen Tukutuku – i hisnande fart över savannen, ger historiska glimtar från livet i Namibia. Fotografier, kartor, miniatyrer och en Land Rover från 1970-talet berättar om vardagens utmaningar under savannens gassande sol. Missionärerna tog sig igenom sand, lera och översvämmade vägar för att nå avlägsna områden, sjukhus och fältstationer. Bilarna gav förarna frihet och symboliserade utveckling och tilltro på framtiden. Fordonen krävde ändå en rejäl dos problemlösningsförmåga och Finska Missionssällskapets kvinnor och män fick ofta fungera som självlärda bilmekaniker.
Tukutuku öppnade upp arbetsfältet
Missionärerna har kunnat färdas till svårtillgängliga områden tack vare sina fordon. Men bilen som färdmedel har varit långt ifrån en självklarhet för sällskapets missionärer på arbetsfälten i Ambolandets högslätter i norra Namibia. Utställningen berättar om missionärernas personliga reseminnen från missionsfälten i Afrika och övriga världen.
