Under missionsfesten i Borgå berättade ekonomichef Helena Karilainen och diakon Milja Westerlund om sina upplevelser av grundkursen i missionsarbete och om sina praktiktider ute på fältet.
Text: Gunvor Haddas, informatör, Borgå svenska domkyrkoförsamling
Ekonomichef Helena Karilainen berättar att hon surfade på nätet och hittade en grundkurs i missionsarbete på svenska och ansökte om plats till utbildningen. Grundkursen pågår under fem veckoslut. Helena hör till den mogna åldersgruppen, men deltog i en kurs för unga och märkte först senare att det också finns kurser för äldre som räcker tre veckoslut.
– Kursen jag gick på var på Lärkkulla och i Helsingfors. Missionärer berättade om sitt arbete och hur det är att arbeta som missionär och vilka svårigheter och utmaningar man kan råka ut för.
Helena tog alterneringsledigt från sitt arbete och åkte iväg till Israel. Till hennes uppgifter hörde städning, trädgårdsarbete, tvättning och att sitta i receptionen på Shalhevetjahcentret i Jerusalem. Som praktikant arbetar man sex timmar om dagen och har två lediga dagar i veckan.
– Jag hade aldrig hemlängtan under dessa tre månader som jag praktiserade, säger Helena.
Dagen började med en bibelstund varje morgon, vilket Helena inte gillade till en början, men till slut längtade hon efter dessa stunder.
Man märkte att det var stor rangordning på människor i Jerusalem och de som hade det sämst var thailändarna.
– Jag skulle gärna åka ut igen för arbetet där gav mycket och Jerusalem är en intressant plats i världen.
Utbildning och handledning
Diakon Milja Westerlung kände till att dessa kurser finns från sin utbildning som diakon och har alltid haft intresse av att pröva på arbetet som missionspraktikant.
Under preliminärutbildningen lärde jag känna mig själv fram för allt, säger Milja. Hon åkte till Botswana för tre månader.
Till Mijas uppgifter var bl.a. att lära handledarens barn finska. Hon arbetade också som första praktikant på en förskola som sällskapet driver för föräldralösa barn. Hon vill framhålla båda uppgifterna för att peka på att en praktikant får göra nästan vad som helst.
– Barnen får näringsrik mat i förskolan. Det är viktigt med näringsrik mat för att de flesta är HIV-smittade och får gratis bromsmedicin, som kräver att patienten äter näringsrik mat för att ha positiv effekt. Men de får lära sig läsa, skriva och räkna också. Min uppgift var av det praktiska slaget, dela ut mat t.ex. och leka med dem.
Milja berättade att de föräldralösa barnen inte var vana vid att någon rörde vid dem och att det var konstigt med en vit människa. De var till en början rädd för henne men genom lek så kom de så småningom henne nära och vågade röra vid hennes hår och hud och slutligen klättra på henne.
Både Milja och Helena bodde i en stad och hade tillgång till rinnande vatten och de bekvämligheter man har hemma. Dock var man mer sparsam med alla resurser än i Finland.
Preliminärutbildningen är en grundkurs i mission. Den riktar sig till de som funderar över sin egen plats inom missionen eller vill lära sig mera om ämnet. För att kunna delta bör man ha skrivit studenten eller ha uppnått motsvarande ålder. Avsikten med utbildningen är att förmedla vad mission innebär i dagens värld samt att uppmuntra deltagarna att fundera hur de själva kan engagera sig för missionen. Finska Missionssällskapet ordnar kurser både på finska och svenska.
