Artur Semenov är bara i trettioårsåldern. Till lutherska församlingen hittade han år 2005 via ungdomsarbetet och kören. Efter att ha gått skriftskolan år 2007 fungerade han som ungdomsledare i församlingen. Han studerade vid Ingermanländska kyrkans teologiska institut i Keltto, först ungdomsarbete och sedan teologi. Efter att ha blivit klar med studierna tjänade han församlingen i Kazan som präst och från 2019 som kyrkoherde. Han får ingen lön för sitt jobb, sitt uppehälle förtjänar han genom att arbeta som kock.
”Jag jobbar deltid inom ett matprojekt som riktar sig till barn. Förutom att jag är utbildad kock, har jag också en lärarexamen i fotografering och videofilmning från kultur- och konstuniversitetet. Min fru arbetar som engelsklärare på deltid”, berättar Artur.
Utan frivilliga fungerar inte församlingen
Den lilla lutherska församlingen i Tatarstans huvudstad Kazan fyller 20 i nästa år. Finska Missionssällskapets numera pensionerade medarbetare Juha och Anu Väliaho var med om att grunda församlingen. Omgivningen där församlingen verkar beskriver kyrkoherden som mycket heterogen: både ryssar, tatarer och andra folkslag bor i staden.
”Jag skulle beskriva Kazan som en sekulär stad som ser den ortodoxa kyrkan och islam som en del av sin kulturella identitet. Enligt majoriteten av invånarna är lutherdomen tyskars religion. På senare tid har vår församling med sitt arbete ändå förändrat den allmänna opinionen”.
Den egna vackra kyrkobyggnaden är enligt kyrkoherden en av församlingens styrkor. Andra styrkor är bland annat bibelundervisningen och de goda relationerna till stadens övriga kyrkosamfund. Församlingen är aktivt med även i religionsrådet i Kazan. Kyrkan besöks varje vecka av cirka hundra människor och olika tillställningar ordnas nästan dagligen; bibelstudiegrupper, ungdomskvällar med mera. När det ordnas konserter är kyrkan fullsatt och de inleds med en andakt.
”En stor del av församlingsmedlemmarna deltar i frivilligarbete på ett eller annat sätt så mycket de bara hinner med. Det finns uppdrag från städning till att ordna seminarier och bönegrupper”, berättar Artur.
Missionssällskapets medarbetere i Ryssland Andrey Heikkilä berömmer Artur Serenovs förmåga att nätverka. Han har skapat goda relationer till stadens myndigheter och det har resulterat i att staden gett stöd till bland annat kyrkans renoveringskostnader.
”Utvecklingsbehov finns speciellt inom församlingens missionsarbete och kommunikation. Vi skulle också behöva anställa åtminstone 2–3 personer. På längre sikt går det inte att utföra församlingsarbete enbart på frivilligbasis då människorna måste skaffa sitt uppehälle på annat håll. Även familj och vila kräver sin tid”, säger kyrkoherden om framtiden.
Nya hittar till församlingen via musik och internet
Musiken har bidragit till att göra församlingen känd i vidare kretsar. Den orgel som införskaffats med stöd från Missionssällskapet har lett till samarbete med konservatoriet och orgelkonserterna drar fullt hus. Studenterna vid konservatoriet övar nästan dagligen i kyrkan. Kyrkan har alltid öppet, människor kommer in för att lyssna till musik och stannar för att prata.
Under coronan har även en dator, kamera och annan utrustning som behövs för att kunna strömma gudstjänster, diskussionstillställningar och bibelklasser via webben köpts med stöd från Missionssällskapet. De virtuella evenemangen har varit populära. Några har visats upptill tiotusen gånger. Inspirerade av församlingens erfarenheter har även andra centralryska församlingar som får stöd av Missionssällskapet fått verktyg för ett digitalt språng.
Missionssällskapets ekonomiska stöd till församlingarna i centrala Ryssland tar slut vid utgången av år 2022. Under de sista åren har den huvudsakliga uppgiften för Andrey Heikkilä varit att hjälpa församlingarna att stärka sin självförsörjning och sitt administrativa kunnande. Ännu finns det en del att göra, men saker och ting har gått i rätt riktning. Ett exempel på detta är renoveringen av kyrkan.
”Församlingen har fått hälften av de medel som behövs från staden, resten har de samlat in på andra sätt. Det enda de har begärt av oss är konsulthjälp.”
Text: Kirsi Elo
Bilder: Andrey Heikkilä och Kazans församlings bildbank.
