Edwin Mamani Maraga (13) har lärt sig tillverka smycken. Genom yrkesutbildning och kurser i livskunskap får barn i Bolivia andra möjligheter än det tunga arbetet i gruvorna.
Middagssolen strålar klar och brännande het över staden Llallagua i provinsen Potosí i Bolivia. Staden ligger 3 800 meter över havet. Den omges av berg, ingen grönska syns, bara torra, gula grästuvor här och där. Man inser snabbt att människorna som bor här måste ha svårt att försörja sig. De tjänar sitt levebröd under jorden, i gruvorna.
I detta område verkar Finska Missionssällskapets partnerorganisation Cepromin, som försöker förbättra levnadsvillkoren för fattiga och arbetande barn. I Bolivia finns nästan en miljon barnarbetare under 18 år. Landet är det enda i världen där lagen tillåter barn över 10 år att arbeta under vissa förutsättningar. Skolgången ordnas i skift, så att barnen både kan gå i skola och jobba.
Barnarbete ett tecken på fattigdom
På grund av fattigdom är arbete en nödvändighet för många barn. Nästan 40 procent av befolkningen i Bolivia lever i fattigdom. För några år sedan ställde sig barnarbetarnas egen organisation UNATSBO på barrikaderna när staten planerade att förbjuda arbete för barn under 14 år. Barnen befarade att deras ställning skulle försvagas ytterligare om de inte fick arbeta. Istället borde spelreglerna för barnarbete förbättras.
Enligt en lag från 2014 är det förbjudet för barn att utföra farligt arbete till exempel i gruvor eller på sockerrörsplantager. Lagen behandlar också barns och ungas rättigheter i arbetslivet, såsom lön, arbetssäkerhet och arbetsvillkor. Arbetet får inte störa skolgången och det är förbjudet att utnyttja barn ekonomiskt. Verkställandet av lagen har dock gått långsamt och barnen utför fortsättningsvis farliga arbetsuppgifter under dåliga förhållanden.
– Barnarbete är ett symptom på fattigdom. Därför måste vi ta itu med själva problemet, det vill säga fattigdomen. Det behövs bättre arbetsplatser för de vuxna för att de ska kunna försörja sina familjer, betonar Hector Soliz Camacho, regionchef för Cepromin.
Cepromin stöder barnarbetare och barnhemsbarn genom kurser i livskunskap och ledarskap samt genom yrkesutbildning som lär barnen baka, reparera mobiltelefoner, klippa hår, laga mat och tillverka smycken. Målet är att ge barnen självförtroende, nyttiga färdigheter och tryggare sätt att försörja sig.
“Jag var städare som barn”
– Cirka 180 barn och unga deltar aktivt i våra projekt. Av dem lever 30 i extrem fattigdom och lider brist på grundläggande behov såsom dricksvatten, bostad, sanitet och tillräcklig näring. Också de övriga 150 barnen är fattiga, men de har åtminstone tillgång till grundläggande saker som boende, berättar socialarbetaren Patricia Soras (30) på Cepromin.
Patricia har själv varit barnarbetare. Som barn deltog hon i Cepromins ledarskapsutbildning och 2003 var hon ordförande för barnarbetarnas organisation UNATSBO.
– Som barn sålde jag mat, jobbade som barnskötare och städade människors hem. Hos Cepromin hade jag en socialarbetare som lärare och därför ville jag också själv studera till socialarbetare.”
Patricia brukar dela sin livshistoria med de barn som deltar i utbildningen. Hon är en förebild och ett uppmuntrande exempel för barnen.
“Jag har fått bättre självförtroende”
“Förändring är utveckling”, “övervinn dina rädslor”, “lär dig vem du är” – i ett av klassrummen lyssnar en stor skara barn till råd om livet. Patricia uppmanar dem att fundera på sina egna mål i livet. För att uppnå målen krävs arbete och analys av de egna svagheterna, styrkorna och värderingarna.
Edwin Mamani Maraga (13) bor på barnhem och deltar i livskunskapskursen. Han har också gått en kurs i smyckestillverkning och vid sidan av skolan tillverkar han smycken för försäljning.
– Mitt favoritämne i skolan är datateknik. Ännu vet jag inte vilket yrke jag vill ha i framtiden, kanske något som har att göra med datorer.
Brayan Geronimo Candi (15) hjälper sin pappa att bygga antenner vid sidan av skolan. Lönen sparar han för universitetet. Brayan har också erfarenhet av gruvarbete, men han slutade eftersom arbetet var så farligt.
– Gruvarbetet är farligt för barn, de är inte lika starka och erfarna som vuxna. Barnen som arbetar i gruvorna kanske inte orkar gå till skolan efter arbetet för att de är så trötta och hungriga.
Skoputsare vill bli agronom
Ruben Mitma Jorge (15) har deltagit i bakningskursen. Efter skolan och på veckosluten arbetar Ruben med att putsa skor på torget. Det syns på hans händer, för i allmänhet används inga skyddshandskar. Hans pappa arbetar i en gruva. Under skolloven hjälper Ruben sin pappa i gruvan. Arbetsdagarna är långa, från sju på morgonen till sex på kvällen.
– Gruvarbetet är hårt. Det är varmt i gruvan.
Rubens favoritämnen i skolan är fysik, kemi och biologi. En bra grund för hans drömyrke – Ruben vill studera agronomi på universitetet i Llallagua.
Finska Missionssällskapet samarbetar med gruvarbetarnas organisation Cepromin, som erbjuder yrkesutbildning för arbetande barn och unga. Organisationen undervisar även barnen om deras rättigheter och färdigheter de behöver i livet. Utöver detta ordnar Cepromin fritidsverksamhet för att stödja barns och ungas rätt till lek och hobbyer.
Delta i sommarinsamlingen
Stöd barnen i Bolivia genom att ge en gåva till:
FI38 8000 1400 1611 30, DABAFIHH
Märk donationen: S2017
