Bonden Nanda Kumal är redan morfar. När han tänker på sina barnbarns framtid, är han villig att lära sig nya metoder. Idag tillverkar han pesticider av urin och håller sig med en kompost.
Nanda Kumar Kumal, 57, är nepalesisk bonde. Han har en liten bit jord i byn Pipal Gaun i Dhadings län. Han odlar grönsaker och har också lite djur: hönor, kaniner och några getter.
Kumal är morfar. Ändå jobbar han långa dagar på gården. Hans familj består av frun, fyra söner och två döttrar.
Med hjälp av Finska Missionssällskapets nepalesiska partnerorganisation Sahas stöd, odlar Kumal idag mycket mer effektivt – och samtidigt mer ekologiskt. Tidigare kunde familjen inte sända sina barn till skolan. Pengarna räckte just och just till mat.
”Tidigare var inkomsten mycket mer osäker, idag är jag lättad. Jag kan till och med sända mina barn till internatskola,” säger Kumal där han sitter på gården utanför sitt hem.
I Nepal önskar föräldrar från landsbygden ofta att de skulle ha möjlighet att sända sina barn till internatskola. Internatskolorna håller för det mesta en högre standard än statens byskolor.
Mer mångsidig försörjning
Förut var Kumals jordbruk och arbete mer begränsat. Nu har han med Sahas hjälp kunnat utvidga sina försörjningsmöjligheter; han håller sig med bin som ger honung, kaniner som han kan sälja och han odlar en allt större variation av grönsaker.
Kumal har deltagit i odlingskurser. Genom dem har han fått frön och lärt sig hur man odlar mer miljövänligt. Han har t.ex. lärt sig hur man framställer naturliga gödningsmedel. Han har också fått lära sig hur man förbättrar sitt fähus och på gården har han bygt en hygienisk diskningsplats. Med hjälp av den kan man spara vatten, som är så dyrbart.
Nu tjänar Kumal, beroende på årstid, 5000–15 000 rupier i månaden (ca 40–120 euro). Han får inkomsten främst genom att sälja sina grönsaker.
”Nu har vi mat på bordet i vår familj”, säger Kumal.
Stormar och skadedjur
Klimatförändringen innebär utmaningar också för den nepalesiska bonden. Tidigare hade Kumal inte hört om fenomenet, nu har han lärt sig via skolningarna och känner också av förändringarna i sitt eget liv.
”Tidigare var februari en kall månad, nu är det redan varmt då. Det innebär en ökning av olika insekter och myggor”, berättar Kumal.
Hur skall man reagera på sådana utmaningar?
”Vi försöker hålla byn ren. Vi samlar tillsammans in skräpet. Genom utbildningen har vi lärt oss att tillverka insektsgift av boskapens urin och örter. Jag har också en kompost med maskar. Den ger mig näringsrik jord för mina odlingar.”
Trots de mått och steg man tagit för klimatförändringens framfart, är Kumal orolig.
”Jag är rädd för den. Jag är orolig för kommande generationer”, säger Kumal och tittar på sin dotterdotter. Han menar, att det nu är tid att tala om för de yngre hur viktigt det är att skydda naturen. För genom förändring och av ny kunskap drar alla nytta.
Text och bild: Mimosa Hedberg, sakkunnig i kommunikation i Nepal.
Läs mera om Utjämningskampanjen här.
Läs mer artiklar om klimatarbetet här.
