Kamala Bishwakarma är vice-ordförande i sparlånegruppen i byn Jagiri Gau. Tack vare lån från gruppen har hon haft möjlighet att utöka produktutbudet i hennes affär, och på så sätt öka sin inkomst. Foto: Mimosa Hedberg.
Kamala Bishwakarma bor i en fattig dalit-by som lider av vattenbrist. Kamalas man arbetar utomlands flera månader per år, vilket betyder att hon under tiden måste ta allt ansvar för deras fyra barn och lilla butik.
Det är en riktigt dimmig morgon i byn Jagiri Gaun i Dhading distrikt i centrala Nepal. Man ser knappt tio meter framför sig. Trots detta håller människor på att samlas utanför den lokala bybutiken. Gruppen är en sparlånegrupp som består av personer tillhörande den lägsta kasten, daliter. Daliterna är bland de mest utsatta i Nepal. I Jagiri Gaun bor enbart daliter, eftersom de övriga kasten inte vill bo med, eller ens röra dem.
Gruppens vice-ordförande Kamala Bishwakarma, 35, berättar med tydlig röst om tiden innan gruppen fanns till. De övriga lyssnar – även gruppens manliga ordförande och de andra männen.
“Förut led vi av allvarlig vattenbrist. För många här var det svårt att ha koll på sin ekonomi, och vi kunde inte heller spara pengar. Vi led också av dåligt självförtroende, och var nervösa för att träffa nya människor”, berättar Kamala.
Nu vågar varje gruppmedlem modigt introducera sig själv för nykomlingar. Gruppen består av 33 deltagare. Den grundades år 2014 av den lokala organisationen Sahas, en av Finska Missionssällskapets samarbetspartners i Nepal.
“Vi har lärt oss att kräva våra rättigheter från de lokala myndigheterna. Och tack vare gruppen sparar varje deltagare 50 rupees (ungefär 0,40 euro) per månad i den gemensamma kassan”, berättar Kamala.
Det låter som en väldigt liten summa i finska mått mätt, men beskriver levnadsstandarden i en mycket fattig, nepalesisk by.
Den kvinnliga företagarens vardag
Kamala äger en anspråkslös butik i byn, där hon bland annat säljer tvål, skor och baslivsmedel. Hon är gift och har fyra barn. Hennes man är bortrest under största delen av året som gästarbetare utomlands. Det här är ett vanligt fenomen i fattiga dalit-byar, där det finns ont om jobb. Kvinnorna blir kvar i en utmanande situation där de måste ansvara både för familj och hem ensamma.
“I praktiken är jag ensamförsörjande”, säger Kamala.
Tidigare var det svårt för henne att axla ansvaret både för barnen och för butiken. När hon gick med i sparlånegruppen fick hon låna 15 000 rupees, vilket innebar att hon kunde utöka produktutbudet.
“Tack vare lånet har familjens inkomster ökat, vilket har hjälpt mig att betala för barnens skolgång.”
Nu kan en av hennes döttrar resa till områdets huvudstad för att köpa produkter till butiken som de tidigare inte hade råd med. Kamala berättar stolt att alla hennes barn nu går i skolan. En studerar redan i Kathmandu.
Vattenbrist och torr mark
På Kamalas bakgård har hon odlat lite spenat och örter som familjen kan äta. Att satsa på större odlingar är däremot svårt, eftersom området lider av allvarlig vattenbrist.
Med understöd av Sahas och lokala myndigheter har man nu byggt ett vattensystem i byn, vilket innebär att invånarna får tillgång till rent dricksvatten och vatten till sina hushåll. Området är ändå så torrt att inte ens de sju vattenpunkterna kan stöda större jordbruk.
Kamalas liv är inte lätt, men alla i gruppen stöttar varandra. Och trots allt anser hon att den lilla anspråkslösa hembyn är vacker.
“Här finns mycket utrymme, men bara en liten del används som odlingsmark. Jag skulle gärna se mer grön och frodig mark”, drömmer Kamala.
Text: Mimosa Hedberg
Delta i sommarinsamlingen – stöd kvinnor i Nepal!
Kvinnorna är starka. Genom utbildning, ekonomiskt stöd och uppmuntran kan de åstadkomma stora förändringar både i sina egna liv och i hela byn.
