Hoppa till huvudinnehåll Hoppa till sidfot

Hundratusentals träd har planterats i Tanzania – så här går det till 

På tio år har mer än 300 000 träd planterats inom Finska Missionssällskapets utvecklingssamarbetsprojekt i Kishapu, Tanzania. Träden binder koldioxid, skyddar för vinden, förhindrar erosion, förbättrar odlingsmöjligheterna och erbjuder mat.   Vad bör man beakta då man planterar träd i Tanzania? 

Träden erbjuder möjlighet till exempelvis biodling. Foto Hannes Honkanen.

Val av planteringsområde  

Då man väljer område för nyplantering faller valet ofta på en öppen trädlös plats eller en yta med bara enstaka träd.   

På familjernas önskan planterar man träd också på gårdsplaner och åkrar. Träden kan även placeras på offentliga byggnaders gårdar, t.ex. vid skolor och hälsostationer.  

Val av trädslag

Vid valet av trädslag föredrar man snabbväxande träd som klarar torka, t.ex. akacia, neemträd, kossoträd (även kallad afrikansk redwood), mimosa och tamarind.   

 Vanligen väljer man inhemska trädarter, eftersom de är anpassade till växtmiljön. Man prioriterar även trädslag som erbjuder föda åt djuren (t.ex. akacia) eller örtmedicin för människor (t.ex. tamarind och neemträd). 

Därtill planterar man träd som ger mat och produkter som kan säljas, t.ex. mango-, citrus-, guava- och papayaträd. 

Bevattning och skötsel  

Trädplantorna vattnas vanligen genom droppbevattning. Man fyller plastflaskor med vatten, gör ett hål i korken och ställer flaskorna upp och ner så att vattnet sakta droppar ut. 

 Vattenkannor används inte så ofta. Familjerna använder ibland dynga för att gödsla trädplantorna som de planterat på sina ägor. 

Marken runt plantorna hålls fri från ogräs, så att ogräset inte stjäl vatten och näring från träden. Ibland kvistar man plantorna för att få dem att växa fortare.  

Att förebygga risker

Såväl naturförhållandena som den mänskliga aktiviteten hotar plantorna. Mot vattenbrist går det att gardera sig genom att välja lokala trädarter som har anpassat sig till torka. Genom droppbevattning leder man vattnet till rötterna och minimerar avdunstningen. Plantorna kan skyddas genom att plantera taggiga buskar runt dem eller genom att omge dem med pinnar, så att husdjuren inte kommer åt att förstöra dem. Invånarna i området utbildas om nyttan med träden och lär sig vårda dem. 

Missionssällskapets klimatexpert Ruusa Gwawaza och Oscar Rutenge, som är sakkunnig vid Missionssällskapets samarbetsorganisation TCRS, intervjuades för artikeln. 

 ***Stöds av Finlands utvecklingssamarbete***

TEXT Minna Havunen 
ÖVERSÄTTNING Ann-Kristin Åvall 

 

Artikeln har ingått i tidningen Mission, som är gratis och kan beställas här.