Hoppa till huvudinnehåll Hoppa till sidfot

Hur tecknar man jonbindning? – en teckenspråksordbok utgavs med stöd från Finska Missionssällskapet

Mekonnen Mulat har premierats för sitt arbete för dövundervisningen. På bilden besöker han byskolan i Debre Sina hösten 2019. Bild: Virve Rissanen.

I mars hade man i Missionssällskapets projekt för dövutbildning i Etiopien anledning att fira när teckenspråksordboken som länge varit under arbete äntligen kom från tryckeriet. Boken stöder gymnasie- och universitetsutbildningen och innehåller terminologi inom kemi, fysik, matematik och historia.

”Under årens lopp har vi inom projektet producerat en hel del undervisningsmaterial på teckenspråk. Vi blev ombedda att ge ut en specialordbok eftersom det saknades vedertagna tecken för de begrepp som används inom den högre utbildningen. Det fanns ett stort behov för ordboken”, berättar projektkoordinatorn för dövutbildningen Mekonnen Mulat.

Coronapandemin satte fart på utgivningen av boken. ”Vi samlade material för boken under en längre tid. Vi fick tid över då utbildningar ställdes in på grund av coronan. På så sätt fick vi boken färdigställd.”

Teckenspråksordboken har även fått mediesynlighet. Den statliga TV-kanalen ETV har berättat om boken i sin nyhetssändning och intervjuat Mekonnen.

Mekane Yesus-kyrkans kommission för utveckling och socialtjänster är den lokala samarbetspartnern för projektet för dövundervisning. Arbetet stöds av Finlands utvecklingssamarbete.

I den nya teckenspråksordboken kan man se hur olika kemibegrepp tecknas. Så här tecknar man jonbindning.

Allt fler döva blir klara från universitetet

Projektet som leds av Mekonnen har redan under en lång tid utfört påverkansarbete för att starta en teckenspråkstolkutbildning på universitetsnivå.

”Vi har arbetat för att få igång en teckenspråkstolkutbildning på universitetsnivå”, berättar Mekonnen. ”Vi har varit med om att ta fram en läroplan. På grund av coronan har utbildningen ännu inte kommit igång, men den startar inom den närmaste framtiden.”

Arbetet inom stödprojektet för dövundervisningen har redan tidigare resulterat i att man öppnat en forskningsenhet vid universitetets språkvetenskapliga fakultet. Där forskar man i teckenspråk och dövhet. Både döva och hörande studenter studerar tillsammans.

”Många som blivit klara från enheten har blivit lärare. Eftersom de är högutbildade kan de nu själva driva sina rättigheter”, säger Mekonnen.

Teckenspråkig undervisning till landsbygden

Enligt Mekonnen får cirka 15 procent av de etiopiska döva i skolåldern gå i skolan. Det har skett stora framsteg under de senaste åren och där har Missionssällskapets arbete spelat en viktig roll.

”Tack vare vårt arbete har över 10 000 döva barn fått börja i skolan. Vi har jobbat för att döva landsbygdsbarn ska ha bättre möjligheter till skolgång.”

Enligt Mekonnen är skillnaderna stora mellan stad och landsbygd i Etiopien. Cirka 80 procent av etiopierna bor på landsbygden. På landsbygden saknas bilvägar och basinfrastruktur, och skolorna är alltför få. Det finns, enligt Mekonnen, ett samband mellan dövhet och fattigdom, eftersom en del sjukdomar kan orsaka dövhet om de inte åtgärdas tillräckligt snabbt.

”Vi har utbildat de statligt valda lärarna i undervisningen av döva elever. Efter utbildningen har de återvänt till landsbygden där de grundat specialklasser för döva i anslutning till (vanliga) skolor. Sedan har lärarna letat efter döva elever till klasserna.”

Inom projektet har det utarbetats olika slags utbildningsmaterial, såsom undervisningsvideor, och framställts teckenspråksordböcker för olika skolstadier.

Döv har varit ett skällsord

För de lärare som utbildats av Missionssällskapet, har uppgiften att leta efter döva barn på landsbygden inte varit lätt. Många föräldrar vill inte erkänna att de har ett dövt barn. I Etiopien är dövhet förknippat med ett stigma, men attityderna håller så småningom på att förändras, delvis tack vare Missionssällskapets arbete.

”Döv betyder på amharaspråket att man är dum, en som inte förstår något. Ordet har en negativ innebörd. Att få ett dövt barn har varit en skam för familjen. Det har också ibland tolkats som Guds straff för något föräldrarna gjort sig skyldiga till”, berättar Mekonnen.

Stödprojektet för dövundervisningen har arbetat för att påverka attityder via radio och tv samt ordnat döva förebilder på bybesök, personer som gått i skolan och som lever ett självständigt liv. Lärarna har fått i uppdrag att påverka attityderna i bysamfunden.

Attitydförändringarna syns, enligt Mekonnen, bland annat i att man numera kan se teckenspråkiga nyheter, och ibland även program som är tolkade för personer med hörselnedsättning.

Man kan lära sig teckenspråk på tre månader

Det arbete som görs för att främja dövas utbildning, och som stöds av Missionssällskapet, är känt i Etiopien och värdesätts. För tre år sedan belönades Mekonnen med ett viktigt nationellt pris, Bego Sew, för sitt arbete för döva och hörselskadade människors rättigheter.

År 1989 kom han av en slump in på vägen som ledde till att han började utveckla dövundervisningen. Efter att ha avslutat sina studier i pedagogik vid universitetet i Addis Abeba sökte han arbete och såg att Mekane Yseus-kyrkan behövde en biologilärare. Mekonnen sökte jobbet, men platsen var redan tillsatt. Senare tog kyrkan kontakt och erbjöd honom en annan lärartjänst.

”I slutet av arbetsintervjun sade rektorn att eleverna är döva. Det var en chock för mig eftersom jag inte kände en enda döv och visste inget om hur man undervisar dem. Jag trodde att det var ett skämt.”

Till en början var Mekonnen inte alls intresserad av uppdraget, men rektorn bjöd honom på besök till Hosaina dövskola för att bekanta sig med arbetet där. Och på den vägen är han.

”I början var allt ovant, för alla var tysta i klassen. Det var jag inte van vid. Innan jag kunde börja undervisa lärde jag mig teckenspråk och deltog på de andra lärarnas lektioner. Jag bodde i ett rum på pojkinternatet och under kvällarna lärde pojkarna mig diskutera genom att teckna. Jag lärde mig teckenspråk på tre månader.”

Mekonnen berättar att han lärt sig mycket genom praktiskt arbete. År 2018 disputerade han till filosofie doktor vid Jyväskylä universitet. Doktorsavhandlingen handlade om socioemotionella problem och jaguppfattningen hos döva och elever med hörselnedsättning inom olika skolformer i Etiopien. Han jobbar i stödprojektet för dövundervisningen sedan 2003 och för Missionssällskapet sedan 1998.

Text: Minna Havunen

***Stöds av Finlands utvecklingssamarbete***