Vi sitter på bambumattor vid foten av bergsmassivet Annapurna i distriktet Kaski i centrala Nepal. Flugorna irriterar, eftersom det finns en hönsgård i närheten. Utanför huset sitter en nepalesisk familj, som jag besöker: Santosh Bhandari, hans fru och deras 10- respektive 11-åriga döttrar.
Santosh (31) är synskadad. Han föder upp höns och driver funktionshindrade människors rättigheter. Tidigare beaktades inte funktionshindrades specialbehov i byn, men nu är Santosh aktivt med och leder en kamratstödsgrupp som riktar sig till personer med funktionsnedsättning.
”Jag ville få de funktionshindrade ut ur sina hem”, berättar Santosh.
Santosh var bara 16 år då han gifte sig.
”Ännu för tio år sedan var jag arbetslös. Jag hjälpte mina föräldrar på deras gård och tillbringade mycket tid hemma.”
Synskadan gjorde inte hans liv lättare: Santoshs syn är märkbart nedsatt. Ofta uppfattas synskadade som blinda, men enligt de synskadades förbund kan synsvaga människor se på olika sätt. Det finns människor som inte ser att läsa, men som kan röra sig utan vit käpp. Andra klarar av att läsa med de synrester de har, men ser inte sin omgivning.
”När jag var ung och gick i skolan blev jag mobbad för att jag inte såg ordentligt. Jag kunde varken läsa eller skriva. I sjunde klass hoppade jag av skolan.”
Senare började Santosh med hönsuppfödning. Han har även några kor, som ger lite mjölk som kan säljas i bybutiken.
En ko sparkade sönder glasögonen
Santosh berättar att han trots sitt funktionshinder kan arbeta på sin hönsgård. Han klarar av att ge mat åt hönorna, fast han inte ens med hjälp av starka glasögon kan se ordentligt.
”En gång sparkade en ko mig, eftersom jag inte såg dess rörelser. Mina glasögon gick sönder.”
Santosh gick med i organisationen Forward Lookings verksamhet när två av deras anställda besökte byn. De ville grunda en kamratstödsgrupp för personer med funktionsnedsättning. Organisationen arbetar för funktionshindrades rättigheter och stöds av Finska Missionssällskapet.
I Nepal leder fattigdom, avsaknad av utbildning och samhällets avvisande attityder till bristande jämlikhet för funktionshindrade.
En anställd från Forward Looking berättar att myndigheterna gav dem information om de funktionshindrade på området innan bybesöket. Det är ett sätt att få med myndigheterna ända från början.
”I gruppen såg jag en möjlighet, jag såg att min familj och vi funktionshindrade skulle kunna få nytta av verksamheten”, säger Santosh.
Han har ett genuint intresse för att hjälpa de funktionshindrade människorna i området. Nu leder han kamratstödsgruppen för personer med funktionsnedsättning i egenskap av ordförande.
Santosh sammankallar gruppen och leder mötena. Medlemmarna i gruppen fattar gemensamt beslut om vem som beviljas stöd för sin näringsverksamhet, och stödet kan komma i form av exempelvis getter.
”Förstås skulle alla vilja ha stöd, så det händer att vi inte är eniga om besluten. För min del försöker jag förhandla så att stödet skulle gå till de svagaste.”
Diskrimineringen har minskat
I gruppen har Santosh lärt sig att påverka och leda. Gruppmedlemmarna uppmuntras till att utöva inflytande på de lokala myndigheterna, så att de funktionshindrades situation skulle tas bättre i beaktande vid beslutsfattande.
Hur ser Santosh på de funktionshindrades möjligheter i hans hemby?
”Funktionshindrade saknar ofta en ordentlig utbildning. För en del utgör funktionsnedsättningen ett hinder för arbete.”
Enligt Santosh är det bra att man i gruppen satsar på att förbättra de funktionshindrades utkomstmöjligheter. Det skulle också vara viktigt för funktionshindrade att få studera.
Upplever funktionshindrade att de blir diskriminerade?
”Tidigare var det vanligt med diskriminering. Numera sker det inte så ofta, fast dold diskriminering förekommer fortfarande. Nu när de funktionshindrade har sina egna grupper accepteras de bättre. Man ser dem med andra ögon och de blir respekterade.”
Även Santosh har fått stöd från gruppen för familjens uppehälle. Han fick 13 000 rupier (cirka 90 euro), som han använde för att köpa hundra kycklingar till sin hönsgård. Maximalt kan en medlem få 15 000 rupier i stöd, lite över 100 euro.
Nu är hönorna redan fyrahundra. Familjens utkomst har förbättrats avsevärt. Santosh kan återbetala sina lån och skicka sina flickor till en bra skola.
”Mitt liv har förändrats: jag kan försörja min familj”, berättar han lyckligt.
TEXT & FOTO: Mimosa Hedberg
ÖVERSÄTTNING: Ann-Kristin Åvall
***Stöds av Finlands utvecklingssamarbete***
Artikeln har ingått i tidningen Mission, som är gratis och kan beställas här.
De funktionshindrades ställning i Nepal
✷ I Nepal finns det enligt uppskattning över en halv miljon människor med någon typ av funktionsnedsättning: syn- eller hörselskada eller fysisk funktionsnedsättning. Fattigdom, avsaknad av utbildning och samhällets avvisande attityder leder till bristande jämlikhet för funktionshindrade.
✷ Funktionshinder förknippas med många stigman. I värsta fall göms de funktionshindrade undan i hemmen och hålls avskilda från resten av samhället. Även lagstiftningen inskränker de funktionshindrades rättigheter.
✷ Missionssällskapet främjar funktionshindrades rättigheter i Nepal genom två olika utvecklingssamarbetsprojekt.
I det projekt som förverkligas av organisationen Forward Looking utvecklas funktionshindrades utkomstmöjligheter, utbildning och ställning.
Organisationen Koshish strävar å sin sida efter att påverka lagstiftare för att få till stånd en ändring i de lagar som diskriminerar funktionshindrade och speciellt människor med psykosociala funktionshinder. Därmed skulle funktionshindrades ställning förbättras även på ett strukturellt plan.
✷ Arbetet ger påtagliga resultat. Med Missionssällskapets stöd erhöll över 1 700 funktionshindrade en officiell status som funktionshindrad år 2019. Statusen berättigar till olika statliga förmåner.
