Var femte nepales lider av mental ohälsa. Speciellt kvinnors och flickors psykiska hälsa hotas av skadliga traditioner. Nirmala, 15, och Manbjuhani, 52, vittnar om att kulturen håller på att förändras.
En fattig by i en avlägsen del av sydvästra Nepal, i närheten av gränsen till Indien. Landskapet är flackt lågland så långt ögat kan nå. Vi är i Terai, i den tropiska delen av Nepal. Här dammar sandvägarna, inga bilar syns till, endast oxkärror drar fram längs vägarna.
15-åriga Nirmala* lever med sin mamma och tre syskon. Pappan är gästarbetare i Indien, men är skuldsatt och kan inte sända hem pengar till familjen.
Nirmala tar ett rep och springer ut på åkern. Hon vill dö.
Nirmalas familj hör till tharu-folket, som är en etnisk minoritet till vars traditioner det hör att gifta sig tidigt och därför är barnäktenskap vanliga. Följaktligen går mamman med på att dottern gifter sig med en 28-årig man. I utbyte får familjen låna pengar så att de kan försörja sig.
Nirmala tvingas gifta sig. Hon flyttar in hos mannens familj där hon bor en vecka. Sedan rymmer hon. Nirmala är deprimerad och sörjer sitt öde. Hon kan inte avsluta skolan. Mamman uppmanar henne att återvända till sin make.
Nirmala tar ett rep och springer ut på åkern. Hon vill dö.
Nirmalas historia är sann: hon giftes bort för ett år sedan. Det var svårt att se en utväg ur hennes situation, men livet har förbättrats och fått en ny riktning – tack vare programmet för att råda bot på psykisk ohälsa.
Finska missionssällskapets utvecklingsprojekt främjar barns psykiska hälsa. Under fyra år utbildas två skolkuratorer var i 140 skolor. En kvinnlig och en manlig lärare i varje skola antas till utbildningen.
Kuratorerna stöder elever med inlärningssvårigheter eller psykiska problem. Lärarna utför arbetet vid sidan av sitt jobb. Tidigare saknades kuratorer vid de nepalesiska skolorna.
I början grät Nirmala och kunde inte sluta gråta.
Jag mötte Nirmala och de skolkuratorer som hjälpt henne, Gita Budha och Prim Josh, i Kailali distrikt.
Deras samarbete fick sin början då bybor och klasskamrater berättade för skolkuratorerna hur dåligt Nirmala mår. Nirmala började träffa kuratorerna regelbundet.
-I början grät Nirmala och kunde inte sluta gråta. Hon berättade att hon vill fortsätta studera, säger Gita Budha.
Inom projektet har det arbetats fram ett undervisningsmaterial för kuratorlärarna i samråd med statens utbildningsmyndigheter. Vid kuratorträffarna får eleverna öva sig på att uttrycka sina känslor exempelvis genom att teckna och måla.
Nirmala säger att hon börjat må bättre.
”Jag fick hjälp vid kuratorträffarna och började se att självmord inte är en lösning. Jag bestämde mig för att orka vidare”, säger Nirmala.
Nirmala har flyttat hem och återupptagit sina studier trots att hon missade slutexaminationen på grund av sitt giftermål. Flickans ögon gnistrar då hon berättar att rektorn gav henne en ny chans att ta provet.
–Jag vill fortsätta studera. Kuratorn, rektorn och en från projektet kom på hembesök och nu stöder också min familj mina studier.
Den lokala organisationen Centre for Mental Health and Counselling utför projektet som stöds av Missionssällskapet. De utbildar skolkuratorerna och utvecklar barnvänliga utbildningsmetoder för skolorna. Nirmala har fått stöd även för anskaffning av skoluniform och skolmaterial.
–Jag fick hjälp vid kuratorträffarna och började se att självmord inte är en lösning. Jag bestämde mig för att orka vidare, säger Nirmala.
Nirmalas historia är bara ett exempel på hur kvinnor och barn i Nepal drabbas av depression. Även de sociala följderna av psykiska problem är stora.
CMC:s arbete fokuserar på att främja barns psykiska hälsa, men man utbildar också personal vid hälsocentraler och grundar grupper för kamratstöd i bysamfunden.
En sådan grupp för kamratstöd verkar i Joshipuri by i Kailali distrikt. Gruppen riktar sig till personer som kämpar med psykisk ohälsa och deras familjemedlemmar. Den leds av 52-åriga Manbujhani Dangura.
Något om kvinnornas utmaningar berättar också Danguras egen situation: hon är gift och maken har också en andra fru. Sammanlagt har familjen tre barn. Dangura gick inte i skolan som barn, så hon odlar och föder upp höns, som maken säljer på marknaden.
En syster, som lider av psykisk ohälsa, bor också hos Dangura. Tidigare bodde systern med sin make och deras barn.
–Systern höll sig hemma, uträttade sina behov inne och vägrade gå ut. Hon levde ett mycket isolerat liv, berättar Dangura.
CMC:s personal kom till kvinnornas by och utredde där behovet av en grupp för kamratstöd. På så sätt fick de kännedom om Daguras systers mentala ohälsa.
Gruppen grundades 2015 och de ca 30 medlemmarna träffas en gång per månad.
–Då vi började träffas förstod vi att många är i samma situation. På mötena frågar vi alla hur de mår. Vi delar erfarenheter, känslor och bekymmer, berättar Dangura.
Människorna i trakten har enligt henne många slags problem: depression, stress och ångest. I Nepal är förståelsen för problemen liten, psykisk ohälsa är tabu.
–Människorna håller problemen inom familjen. Det finns några som kommer till gruppen bara för att få medicinering. De vill inte delta i kamratstödet, för att de är rädda för att avslöjas.
Gruppen är till för samtalsstöd, den egentliga vården och eventuell medicinering ges på den närliggande hälsostationen.
Gruppen utför aktivt påverkansarbete för att psykisk ohälsa ska tas på allvar och jobbar för att trygga tillgången på mediciner.
En stor förändring är på gång i Nirmalas närsamhälle nu då både mamman och gemenskapen i stort har förstått nackdelarna med barnäktenskap.
Hur har gruppen för kamratstöd förändrat familjens liv? Danguras syster och många andra som lever med långvarig psykisk sjukdom har erhållit ett särskilt blått kort från staten som tilldelas personer med funktionsvariation.
Nu får systern 1600 nepalesiska rupier (ca 12 euro) per månad i stöd från staten. Summan är inte obetydlig på den nepalesiska landsbygden.
Framför allt har medlemmarna i gruppen för kamratstöd förstått att det inte hjälper att dölja sina problem och att dra sig tillbaka i enskildhet. Tillsammans kan de hjälpa varandra, påverka myndigheterna i området och skapa förändring.
I Nirmalas närsamhälle är en större förändring på gång nu då mamman och gemenskapen i stort har förstått nackdelarna med barnäktenskap
Nirmala fortsätter gå hos kuratorn. Hennes lillasyster får fortsätta studera utan att behöva vara rädd för att bli bortgift mot sin vilja. Skolkuratorerna i Nirmals skola har redan hjälpt 16 elever.
Nirmala ler brett då jag frågar om hennes framtidsdrömmar. Nu förmår hon se framåt trots de traumatiska händelserna som hon varit med om.
-Jag vill dansa, att dansa gör mig glad. I framtiden kunde jag kanske också arbeta för någon förening.
*Flickans namn har ändrats och uppgifter om hembyn och skolan har utelämnats för att skydda hennes identitet.
Text och bild: Mimosa Hedberg
Skribenten arbetar för Finska Missionssällskapet i Nepal
