I Nepal är klimatförändringens konsekvenser särskilt påtagliga för de fattigaste samhällena i landet. Lösningen kan vara en miljö som vi i Finland är omgivna av, nämligen skogen.
Här växte förr en tät djungel. Nu är utsikten en annan – risfält så långt ögat kan nå och uttorkade flodfåror som slingrar fram genom dammiga landskap.
Vi befinner oss i Terai, Nepals tropiska lågland som täcker cirka en fjärdedel av hela landets yta. Terai har under årens lopp blivit Nepals jordbrukscentrum.
”Avskogningen är ett enormt problem eftersom alltför många träd har fällts. Nu upplever vi allt fler våldsamma översvämningar samtidigt som grundvattnet sinar år för år”, beskriver den nepalesiska organisationen Sahas projektsamordnare Manoj Pun.
Senast hösten 2017 drabbades området av så svåra översvämningar att hela byar förstördes och många miste sina liv. Den ohållbara markanvändningen i kombination med klimatförändringens konsekvenser har förutom de periodiska översvämningarna också fört med sig erosion och torka.
Träden spelar en viktig roll eftersom de under regnperioden skyddar den sandiga jordmånen i området och hindrar det bördiga jordskiktet från att sköljas bort. Dessutom fungerar löven som naturlig gödsel.
I en större skala binder träden också effektivt koldioxid, och minskar alltså klimatförändringens skadliga konsekvenser.
”Inte ens frukterna smakar som förr”
Vi anländer till byn Kopila som ligger i distriktet Udayapur i Terai. Majoriteten av byns invånare försörjer sig på jorden, med odling och boskapsuppfödning som de viktigaste näringsgrenarna.
Byborna har redan hunnit känna av klimatförändringens konsekvenser. Regnet faller alltmer oregelbundet i området. Under monsunperioden regnar det för mycket, så att floderna svämmar över och sprider sandig jord över åkrarna, vilket påskyndar erosionen. Temperaturerna i området har också stigit.
”Jordbrukarna har börjat lägga märke till små förändringar i sin vardag. Till exempel att de blivit tvungna att flytta fram eller tidigarelägga planteringen med flera veckor”, säger Pun från organisationen Sahas.
”Inte ens frukterna smakar som tidigare år”, tillägger Dev Kumar Sunuwar som är ordförande för byns skogsvårdsgrupp.
Genom sin nya klimatfond stöder Missionssällskapet Sahas klimatprojekt i Kopila för att plantera ny skog i det karga markområdet.
Kärnan i projektet är bybornas skogsvårdsgrupp, som består av nästan 390 hushåll i Kopila. Över hälften av medlemmarna är kvinnor och de flesta representerar etniska minoriteter eller kastlösa daliter.
Nu är ett tjugotal av gruppens medlemmar på plats för att berätta för oss om projektverksamheten. De har med egna händer röjt områden för skogsplantering, satt plantor och tagit hand om dem.
”Det är ett stenigt område, där finns inte mycket grönska eller skog. Det är arbetsamt att preparera marken”, beskriver gruppens ordförande Sunuwar.
Hållbar skogsanvändning
Träden är påtagligt närvarande i bybornas vardag – de behövs i det dagliga livet för till exempel ved eller löv som foder åt boskapen.
”Träden gör också omgivningen prydligare och svalare eftersom de skyddar mot den brännande solen”, funderar Sunita Dural, en av skogsvårdsgruppens kvinnliga medlemmar.
Dural vet vad hon talar om eftersom hennes familj som har 11 medlemmar livnär sig på jordbruket. Dural samlar själv ved för sin familj i närområdet, precis som de flesta andra kvinnor i samhället.
Bristen på träd har försvårat i synnerhet kvinnornas liv, eftersom det är kvinnorna som är tvungna att söka sig allt längre bort för att hitta ved och mat åt boskapen.
Ett mål med projektet är att samhället ska kunna utnyttja träden på ett hållbarare sätt. Tidigare var det tillåtet att samla ved varje dag, men nu begränsar samhället vedinsamlingen till en dag i veckan och använder andra energikällor, till exempel gas, i större utsträckning.
I samma område har det också tidigare gjorts försök att plantera ny skog – utan resultat. Det har varit svårt för byborna att engagera sig i skogsvården vid sidan av sina egna arbeten. Boskapen som betar fritt har också tuggat i sig värdefulla plantor.
De första åren är avgörande om plantorna ska klara sig. Därför har Sahas utvecklat en lösning på problemet. För varje planta som överlever får samhället en liten ekonomisk ersättning på 25 rupier som till slut kan växa till en stor summa.
Det här är ett sätt att skapa engagemang för att ta hand om den gemensamma skogen, och pengarna från plantorna investeras för det gemensamma bästa. Ett mål är också att begränsa det fria betet.
Fruktträd ger försörjning
Det fleråriga projektet inleddes först för några månader sedan, men redan nu har över 5 000 plantor satts på ett tio hektar stort område.
En mångsidig blandning av trädslag planteras: både fruktbärande träd som kokos, mango och litchi och andra allmänna trädslag.
Idén med att plantera fruktträd är att samhället kan försörja sig på dem i framtiden, vilket innebär att det inte är lockande att fälla träden.
Manoj Pun från Sahas berättar att samarbetet med de lokala myndigheterna är tätt. Organisationen har konsulterat dem när det gäller lämpliga trädslag, och den statliga skogsmyndigheten donerar också alla plantor för projektet. Projektet bidrar trots allt till Nepals viktigaste klimatmål: att 40 procent av landets yta i framtiden ska vara täckt av skog som effektivt binder växthusgasutsläpp.
Hittills har plantorna i Kopila planterats i tre faser, och arbetet fortsätter under de kommande månaderna. Dessutom undervisar byn och områdets skolor om klimatförändringen och en hållbar livsstil.
Till slut frågar vi medlemmarna i skogsvårdsgruppen vilka av dem som hittills deltagit i planteringen. Alla räcker upp en hand – också alla kvinnor i gruppen.
”Vårt samhälle har en nära relation med skogen. Utan skog har vi inget liv”, konstaterar ordföranden Dev Kumar Sunuwar.
Skribent: Mimosa Hedberg, kommunikatör i Nepal
