Text och bilder: Anni Takko, missionär i Senegal
Översättning: Caroline Geust, bearbetning Joanna Lindén-Montes
I Mauretanien lär sig barnen redan som små att söka sig bort från sitt hemland, som allt mer förvandlas till öken. ”Får jag komma med er?”, frågar faddereleven Hawa de för henne obekanta gästerna från Finland.
Vi befinner oss i den islamiska republiken Mauretanien i Västafrika. Sanden knastrar mellan tänderna, vinden är het. Låga hus klyver landskapet. Öknen breder ut sig ända till horisonten, i alla väderstreck.
Största delen av Mauretaniens yta utgörs av Saharas heta och torra öken. Landet har tre och en halv miljon invånare och är glest befolkat. Klimatförändringarna, den tilltagande torkan och ökenutbredningen gör att människorna måste söka bättre levnadsvillkor i städerna. De flesta kommer till Nouakchott och Nouadhibou.
Faddrarna stöder 330 barn
Genom Finska Missionssällskapet stöder finländska faddrar 330 barn i Mauretanien, av vilka 226 är flickor.
En av faddereleverna, Hawa Guissé (12), bor i utkanten av Nouakchott. Hon har varit sjuklig hela sitt liv. ”Jag var ofta sjuk under graviditeten. Kanske det är därför Hawa är så svag och insjuknar i allt”, funderar Mariam Sy, som är ensamförsörjare.
Hawa har fem syskon. Mor och barn bor i ett litet rum och delar utekök och utetoalett med ett flertal grannar. Husen är i dåligt skick och på väggarna syns en tydlig gräns som vittnar om hur högt vattnet kan stiga när det är regnperiod. Då blir huset obeboeligt.
Hawa får fortsätta gå i skolan
Hawas hälsotillstånd har förbättrats sen hon fick bli fadderbarn och fick en sjukförsäkring. Modern Mariam är glad över vårt besök, men Hawa vågar knappt tala alls. Blygt och med nervänd blick berättar hon att hon trivs i skolan och att hon fått vänner där. När Hawa tillfrågas om sina framtidsplaner skärper hon ändå tonen. ”Jag vill bort härifrån, komma med er!”, svarar hon plötsligt rakryggat.
Vi talar med Hawa om att en flytt utomlands inte garanterar ett enkelt och gott liv. I utkanterna av Nouakchott ingjuts det redan hos små barn en föreställning, om att det finns ett bättre liv någon annanstans. Alla vill bort från de svåra förhållandena. Modern Mariam skrattar åt dotterns målmedvetenhet och lovar att hon inte behöver gifta sig ännu utan att hon får fortsätta sin skolgång. Efter intervjun skyndar Mariam tillbaka till sitt arbete. Hon har börjat arbeta som grönsaksförsäljare tack vare ett litet utkomststöd i anknytning till fadderstödet.
Hushållsarbetet tröttar ut flickor
Flickor från fattiga familjer med bara en vårdnadshavare blir ofta helt utan utbildning i Mauretanien. Även om de skulle ha möjlighet att gå i skola kan de inte göra det helhjärtat, eftersom de behövs i hushållsarbetet eller måste hjälpa till med att försörja familjen.
Fadderstödet möjliggör barnens skolgång. Alla kostnader täcks och barnen får sjukförsäkring. Inom ramen för fadderprogrammet får familjen också ett litet utkomststöd, med vilket man strävar till att möjliggöra att barnen får koncentrera sig på sin skolgång. Vårdnadshavarna får lära sig hur de kan tjäna pengar efter att fadderstödet tagit slut.
”Jag uppmuntrar mödrarna att göra val”
I varje skola som verkar inom ramen för fadderstödet finns en föräldraförening, på vars förslag man väljer nya fadderbarn.
Ordförande i en av föräldraföreningarna, Chrive Mint Meila, åker runt till familjerna. ”Jag uppmuntrar mödrarna att göra val som idag kan kännas som en uppoffring. De valen utgör nämligen vägen ut ur den extrema fattigdomen. Den ständiga hungern är ett av familjernas största problem. Ett barn som fått gå i skola kan lyfta hela familjen ut ur fattigdomens spiral”, säger hon.
Oräkneliga familjer i Mauretanien lever i extrem fattigdom. Föräldraföreningen hjälper skolans familjer i svåra situationer.
”Jag är inte till salu”
För flickorna i Mauretanien är barnäktenskap vardag; många unga flickor ställs inför svåra situationer. Chrive använder sig av uttrycket ”krig mot de rådande omständigheterna” när hon talar om vad som gjorts för att förbättra flickornas situation.
Föräldraföreningarna uppmuntrar familjerna att hålla kvar flickorna i skolan. Enligt Chrive gick det 300 barn i deras skola före fadderprogrammet körde igång, nu går det över 700 där.
Möjligheten att gå i skola höjer ofta flickornas giftasålder åtminstone med några år. Dessutom ökar utbildning jämställdheten och motverkar utnyttjandet av barn.
”Det ger hopp när flickorna som är med i fadderprogrammet vågar säga att de inte är till salu”, berättar Kasongo Mutshaila, Lutherska världsförbundets landschef i Mauretanien.
”Ert stöd till detta starkt islamska och otrygga land är en stor kärleksgärning”.
Aminata vill bli lärare
Faddereleven Aminata Bâ (10) står och diskar när vi stiger in på gården till hennes hem i Nouakchott. Aminata hjälper sin mamma med allt hushållsarbete. Hon har väntat på vårt besök.
Aminata har klätt sig i sin finaste klänning och mamman har flätat hennes hår vackert.
Aminata är blyg och pratar först inte så mycket, men blir ivrig när vi frågar hur gammal hon är. Själv säger hon att hon är 13 år, modern uppskattar att hon är 10. Av familjens fem barn är Aminata det enda som går i skola och hon är tillsvidare också det enda som har ett identitetsbevis.
Under det senaste året har Aminata antagligen insjuknat i epilepsi, fast hon ännu inte fått en diagnos. Tack vare sjukförsäkringen som hör till fadderarbetet får Aminata läkarvård för sin sjukdom.
”Min familj lever, tack Gud”
Aminatas familj får sin enda inkomst genom den funktionshindrade faderns tiggeri. Klockan fyra varje morgon åker fadern in till Nouakchotts centrum för att tigga.
När fadern återvänder hem på kvällen hoppas familjen att han fått hopsamlat några slantar till mat. Det finns inga offentliga bidrag. ”Min familj lever i varje fall, tack Gud”, säger fadern ödmjukt.
Familjen äter risvälling och fisk varje dag, om de har råd. Huset de bor i saknar både el och vatten. Vatten köper man från vagnar som dras av åsnor och som dagligen rör sig runt i Nouakchott.
Under torra perioden är vattnet dyrt. Familjen flyttade till Nouakchott från landsbygden på 1990-talet. Enligt fadern måste de lämna sin hemby på grund av den ständiga torkan. De fick en liten jordplätt av staten, där de byggde sitt hem bestående av ett rum.
Illegalt till Europa
”Barn och unga i Nouakchotts utkanter lever i tron att de inte har en framtid i sitt eget land. De ser flytten bort från landet som det enda alternativet”, konstaterar Marieme Mint Ahmed, projektkoordinator för Lutherska världsförbundets landsavdelning
i Mauretanien.
”När man inte kan gå i skola och inte får ett yrke har ungdomarna oftast två alternativ: brottslighet eller illegal invandring till Europa. Ingetdera alternativet är bra, och det tredje blir ofta radikalisering till följd av att de två första alternativen misslyckas”.
Hjälp i extrema levnadsförhållanden
Slaveriet är ännu livskraftigt i Mauretanien. De som hör till vissa folkgrupper föds automatiskt till slavar. Brott mot mänskliga rättigheter och sociala spänningar mellan etniska grupper utgör stora hinder på Mauretaniens väg mot utveckling. I detta nu styrs landet av lagar som är en blandning av världsliga lagar och sharialagar. Byter man religion döms man till döden.
I Mauretaniens gränsområden pågår det krig nästan hela tiden på grund av terrororganisationernas verksamhet. Mauretanien har tagit emot över 50 000 flyktingar från grannlandet Mali. De flyr undan svåra förhållanden, terrorism och torka till följd av klimatförändringen.
Missionssällskapet stöder även utvecklingssamarbete i Mauretanien. Fokus ligger på att främja den fattiga befolkningens rätt till mark och informera om hur man kan få identitetshandlingar.
Missionssällskapet hjälper också befolkningen att utveckla bättre jordbrukstekniker och hitta hållbara odlingssätt som är anpassade till klimatförändringen, så att tillgången till mat tryggas. Kvinnor får också hjälp att förbättra sina inkomster genom andelslag och genom utbildning. Ett exempel på en mera hållbar form av lantbruk är grundandet av små hönsgårdar.
Hjälp barnen i Mauretanien – bli fadder
Artikeln publicerades i tidningen Mission, nr. 4/2018.
