Finska Missionssällskapets Utjämningskampanj fokuserar i år på Colombia och mänskliga rättigheter. Landskapet Chocó är ett av de svårast drabbade områdena då det gäller våld. Det geografiska läget underlättar smugglandet av vapen och droger: i väst öppnar sig Stillahavet, i norr ligger Panama. Men just här har kvinnorna börjat agera.
Det heta och fuktiga klimatet och den tät djungel i Chocó är inte det enda som får en att tänka på Afrika. Av landskapets 450 000 invånare är 80 procent afro-colombianer, d.v.s. ättlingar till slavar, och 10 procent är indianer. Utvecklingsnivån i landskapet är betydligt lägre än i det övriga landet och kan jämföras med trakterna söder om Sahara i Afrika.
Finska Missionssällskapet stöder de lokala medborgarorganisationernas arbete för mänskliga rättigheter via Lutherska världsförbundet. En av dessa organisationer är kvinnoorganisationen Siempreviva, i landskapet Chocós huvudstad Quibdó.
Förlorade allt – utom livet
”Här kan jag koppla av och för en stund glömma allt det onda som har skett”, säger Elsomina Palacios Alvarez och tar ut en kaka ur ugnen. ”Då jag är hemma malar samma tankar hela tiden.”
Elsomina är med i en kvinnogrupp på 15 personer som driver café – restaurangen Borojó i Quibdó Företaget, som fått sitt namn efter en lokal frukt, hör till en större helhet, en förening som strävar efter att förbättra kvinnornas inkomstmöjligheter och öka deras självkänsla. Över 100 kvinnor hör till föreningen. De flesta är ensamförsörjare och interna flyktingar.
Elsomina har 11 barn. Den äldsta är självständig, men två av döttrarna, som bor hemma, har redan ett eget barn.
”Vi kom till Quibdó år 1997 från Mesopotamia, från grannlandskapet Antioquia”, berättar Elsomina. ”Vi flydde undan stridigheterna mellan paramilitärerna och gerillan. En liten gård och ett litet försäljningsföretag blev kvar i Mesopotamia. Vi förlorade allt, utom livet. Här i Quibdó hittade min man sedan en annan kvinna och lämnade oss.”
Till en början var Elsomina mycket deprimerad och behövde psykologisk hjälp. Röda Korset hjälpte under de tre första månaderna, men sedan fick hon klara sig på egen hand.
”Mitt minsta barn grät av hunger. Det ända jag kunde göra var att gråta med henne.”
Elsomina har varit med i Borojós verksamhet i ett par år. Inkomsterna från caféet räcker inte till familjens uppehåll, så hon städar och tvättar byke hos folk. Hon sörjer över att en av hennes söner har gått med i narkotikaförsäljningen: ”Han blev trött på den eviga penningbristen.”
”Nu borde jag hitta pengar till barnens skolgång. Jag har inte förlorat hoppet. Man måste komma över motgångarna. Gud hjälper alltid. Men jag är ledsen då någon kommer till mig och ber om hjälp, för jag kan ingenting göra.”
Djungelns skatter och gammal visdom
Lutherska världsförbundet stödde Borojó till en början, men nu är caféet självbärande. Världsförbundet understöder fortfarande annan verksamhet som kvinnorna driver: återanvändning av kläder, blomsterodling, kosmetikaproduktion och ett rehabiliteringscenter, Djungelns skatter (Centro Curativo el Tesero de la Selva). Stödet är inte bara ekonomiskt, det gäller också rådgivning inom administration och ekonomi samt planering av verksamheten.
En av Elsominas döttrar är engagerad i kosmetikaproduktionen. Kosmetika säljs också i caféet. Vid rehabiliteringscentret ger man skönhetsvård och massage.
Kvinnorna själva odlar örter och har lärt sig att tillverka skönhetsmedel, hudkräm, schampo och tvål av växter och örter. De har bekantat sig med olika örters hälsobringande verkningar och tillverkar produkterna ekologiskt och enligt traditionella metoder. På det här sättet bevaras gammal folkvisdom. Eftersom hälsovårdssituationen i landskapet är dålig måste man satsa på preventiv vård.
Bättre självkänsla
Föreningen ordnar också workshoppar och möten i olika stadsdelar, barrios. Där kan kvinnorna dela erfarenheter och stöda varandra. En läkare och en psykolog är med i verksamheten. Gruppens stöd är viktig för kvinnor, som har upplevt våld eller som har dålig självkänsla och tycker att de har förlorat sitt människovärde och sin funktionsförmåga. Jeanney Moya Córdoba, som arbetar som massör vid Djungelns skatter, berättar att hon har fått både stöd och uppmuntran på mötena. Genom föreningen hittade hon också sin egen bana, hälsovården. ”Jag har deltagit i en kurs i första hjälp och har lärt mig att tillverka kräm och schampo. Inte blir jag rik på det, men min självkänsla har blivit bättre och jag har blivit mera självständig”, berättar Jeanne. Finska Missionssällskapets
Utjämningskampanj, som stöder bl.a. arbetet i Chokó, når sin höjdpunkt i september med olika evenemang i församlingarna. Fjolårets utjämningskampanj inbringade 448 343 euro för läskunnighetsarbete bland minoritetsfolk i Kambodja.
Kirsi Elo skribenten är informatör vid Finska Missionssällskapet
Läs mera www.utjämning.fi
