I Tetari Devi Paswans hemby fanns tidigare inte dricksvatten för att inte tala om handtvättmöjligheter. När coronapandemin slog till ökade betydelsen av rent vatten ytterligare i den extremt fattiga byn i Sarlahi distrikt, som ligger i Terai, det nepalesiska låglandet.
”Vi var tvungna att gå till närmaste flod för att tvätta händerna och för hämta dricksvatten. Vi hade inte tillräckligt med pengar för att köpa tvål eller desinfektionsmedel”, berättar den kvinnliga byledaren Bibekiya Ram.
I byn bor över 300 människor som tillhör de två minoritetsfolken chamar och paswan. Dessa folkslag hör till de lägsta kasterna, de så kallade daliterna, som är en mycket diskriminerad minoritet i Nepal. De flesta daliter äger inte en jordplätt där de kan bygga en toalett eller ett tappställe. Daliterna i byn arbetar som lågavlönade och inhyrda arbetstagare i exempelvis tegelfabriker.
”Vi hade inte tillräckligt med pengar för att köpa tvål och desinfektionsmedel”
”Handtvättmöjligheterna är fortfarande bristfälliga på många håll även i de mer urbana områdena i Terai, men framför allt bland dessa diskriminerade människor”, säger Bimala Gayak, chef för organisationen SUS, som är en av Missionssällskapets samarbetspartner.
Byborna hörde om coronaviruset för första gången i januari 2020. Rykten och falsk information skapade ångest bland människorna. Myter i stil med ”om en person blir smittad så dör alla bybor” och ”varm dryck på gurkmeja förbättrar immuniteten” spreds snabbt i området.
Pandemin förvärrar kastdiskrimineringen
Coronaviruset har farit hårt fram med det fattiga Nepal. Flera coronavågor har drabbat landet, varav den kraftigaste hittills under våren 2021 då deltavarianten spred sig över gränsen från Indien. Smittofallen ökade explosionsartat, sjukhusen fylldes och syrgasen tog slut, och likbålen brann dag och natt. Nepal stängde ner samhället på nytt och begränsade rörligheten.
Nu i mitten av augusti är läget aningen lugnare. Fortfarande är de dagliga smittofallen uppe i 3000–4000, och av de testade är andelen coronapositiva cirka 25 procent. Allt som allt har över 10 150 människor dött i corona och 720 000 har insjuknat (13.8). I verkligheten torde siffrorna vara högre.
Förutom de direkta konsekvenserna är följderna av pandemin dystra för det fattiga landet. Enligt en enkätundersökning som gjorts av FN:s barnorganisation UNICEF miste hälften av nepaleserna sina inkomster i maj 2021. Över åtta miljoner barn har tvingats avbryta sin skolgång på grund av olika nedstängningar.
Daliterna i Nepal har drabbats extra hårt av pandemin. Enligt en undersökning gjord av Samata Foundation, som jobbar med daliterans rättigheter, upplevde upptill 80 procent av daliterna ekonomiska utmaningar under den första coronavågen i 2020.
Samata Foundation rapporterar att även diskrimineringen av har daliterna ökat till följd av pandemin. Under 2020 rapporterades 80 fall av kastdiskriminering, fler än dubbelt så många jämfört med året innan. Det har även skett en märkbar ökning i antalet mord och misshandelsfall bland daliterna: Detta trots att landet förklarat sig vara fritt från kastdistriminering.
Utvecklingssamarbetet mötte människors behov
Före pandemin fokuserade det utvecklingssamarbetsprojekt som Finska Missionssällskapet stöder på att långsiktigt förbättra daliternas levnadsförhållanden. Inom projektet grundade man bland annat kvinnogrupper i minoritetsbyarna och stödde dem genom utbildning och mikrofinansiering.
Lokalsamhällena har fått information om sina rättigheter: De har fått råd om hur man skaffar ID-handlingar, födelsebevis och markrättigheter. Daliterna har fått stöd genom utbildning i jordbruksmetoder och djurhushållning. Även bevattningssystem och brunnar har byggts.
”Nu har vi dricksvatten och en handtvättstation.”
Efter att pandemin började anpassades Missionssällskapets utvecklingssamarbetsprojekt till coronakrisen, och detta arbete har fortsatt under hela pandemin. SUS blev uppmärksam på vattenutmaningarna i Paswans hemby och drev på lokalmyndigheterna för att få vatten- och handtvättstationer till området.
Lokalförvaltningen meddelade dock att det inte finns pengar till detta. Hjälpen gavs inom ramen för Missionssällskapets projekt.
”Vår omgivning har blivit renare sedan pandemin startade. Vi har dricksvatten och en handtvättstation”, säger Paswan. Även desinfektionsmedel och munskydd delades ut i byn.
”Nu känner vi oss renare och kan skydda oss bättre mot viruset”, tillägger Bibekiya Ram.
Text Mimosa Hedberg
***Stöds av Finlands utvecklingssamarbete***
Arbetet i Nepal fortsätter
- Just nu har Missionssällskapet två finländska medarbetare på plats i Nepal: landschefen för Nepal Juha Valta och kommunikationsspecialisten Mimosa Hedberg, som började arbeta i Nepal år 2018. Terhi Teiskonlahti, sakkunnig för projektförvaltningen, jobbar tillsvidare på distans från Finland.
- Vi har också 11 nepalesiska medarbetare i landet. Därtill har vi tre nya medarbetare som arbetar i ett EU-finansierat människorättsprojekt.
- Arbetet i Missionssällskapets projekt i Nepal har framskridit genom hela coronapandemin. En del av medlen har omdirigerats för att möta den nöd som pandemin förorsakat.
