Hoppa till huvudinnehåll Hoppa till sidfot

En fattig nepalesisk minoritetsby blir miljövänlig

Chepangfolket tillhör Nepals fattigaste minoriteter. Mimosa Hedberg besökte byn där kvinnorna inte kan läsa. Trots det har de lärt sig att påverka lokalmyndigheterna och sett till att få bevattningskanaler till sina odlingar.

Byn omges av höga kullar som ännu delvis är täckta av morgondis. Landskapet öppnar sig över dalen, över terrasser av risfält och vitlöksodlingar. Vi är i Dhading, ett vackert men svåråtkomligt bergsområde i Nepal.

Vi har kommit för att möta kvinnogruppen i byn Matigau där invånarna tillhör en etnisk minoritet, chepang. Chepangfolket har traditionellt ansetts vara de fattigaste av fattiga i Nepal.

Vi möts av en grupp kvinnor som klätt upp sig i sina finaste dräkter. Största delen av kvinnorna kan inte läsa, några kan skriva sina namn.

I byn har man gjort utvecklingssamarbete i ett års tid. Kvinnogruppen grundades av Missionssällskapets samarbetsorganisation Sahas, som arbetar bland bergsfolken i landet. Då gruppen grundades ställde sig en del av byborna tvivlande till verksamheten. Något om kvinnans ställning berättar också det faktum att några kvinnors makar inte lät dem gå med i gruppen till en början.

–Tidigare hade vi inga inkomstkällor, vi var tvungna att be om pengar av våra föräldrar eller makar, berättar kvinnorna.

Biogas och vedsnåla spisar

Rahe Maya Parja är jordbrukare och medlem i kvinnogruppen. Nu då Rahe Maya har tillgång till en biogasspis är matlagningen mycket hälsosammare och miljövänligare än tidigare. Genom att utnyttja bufflarnas spillning har hon tillgång till ekologiskt bränsle för familjens behov.

Rahe Maya Parja med sin nya biogasspis. I byn finns redan sex stycken biogasspisar. Tidigare kokades maten på vedspisar.

Alla familjer i byn har inte råd med bufflar så några kvinnor har fått stöd för vedsnåla spisar. Dessa kvinnor sparar tid då de inte längre behöver använda lika mycket tid till att samla ved som tidigare. På samma gång sparas miljön och arbetet med matlagning är hälsosammare med mindre rökbildning.

I gruppen granskas behoven i hela lokalsamhället. Tjugo familjer har fått en hygienisk och miljövänlig diskstation som kan ta vara på gråvatten. Tjugo familjer har även fått var sin solpanel.

Myndigheterna tvingas ta ansvar

Chepangbyn lever av små familjejordbruk och fram för allt av vitlöksodling. Organisationen Sahas, som fokuserar på livsmedelssäkerhet, har stött en del kvinnliga jordbrukare med växthus som ger en bättre skörd.

Förbättrade boskapsskjul är i sin tur mer hygieniska, då djurens urin och dynga tas tillvara med hjälp av ett för ändamålet utformat system. Man lär sig också att göra miljövänligt insektsbekämpningsmedel av urinen.

Gruppen är motiverad att hålla byn städad. Nu planerar kvinnorna att tillverka sopkorgar av bambu till bystigarna.

Det finaste resultatet är kanske trots allt att kvinnorna har lärt sig i gruppen att främja sina egna intressen och rättigheter. De har nyligen skickat en anhållan till myndigheterna om bevattningssystem till byns odlingar.

Kvinnorna berättar att de tidigare inte ens kände till de tjänster som kommunen kan erbjuda fattiga byar. De hade varken kunskap eller självförtroende att kontakta lokalförvaltningen utan stöd från utomstående. Sahas arbete fokuserar på att stärka dessa diskriminerade bergsfolk och att uppmuntra speciellt deras kvinnor att ta kontrollen över sin egen utveckling.

– Vårt självförtroende har ökat. Tidigare var vi mycket blyga, säger kvinnorna.

Kvinnogrupperna i de olika områdena samarbetar. Då Sahas ordnar utbildning i exempelvis miljövänliga odlingsmetoder bjuder man in några kvinnor från varje grupp. På så sätt får många byar nytta av utbildningen och kvinnorna förmedlar kunskapen vidare till sina egna grupper och hembyar.

I den här brunnen omvandlas buffeldynga till biogas.

Förberedelser inför naturkatastrofer

Kvinnorna i byn utstrålar energi. De vill utveckla sin by så att den blir renare – och de vill få en större nytta av sina odlingar. Riktningen är rätt.

Kvinnorna oroar sig för de naturkatastrofer som ofta drabbar Nepal. I jordbävningen år 2015 dog två byinvånare och största delen av husen föll ihop. Distriktet Dhading utsattes extra hårt av skalven. Grundvattnet flyttade på sig, vilket ledde till att man på många håll lider av vattenbrist.

Området lider av torka under den varma perioden, samtidigt som monsunperioden för med sig översvämningar och jordskred. Nepal är det fjärde mest utsatta landet i världen när det gäller effekterna av klimatförändringen.

Men gruppen har en plan: kvinnorna bestämde sig just för att grunda en katastroffond, som vid behov kan användas för framtida överraskningar.

Text och bilder: Mimosa Hedberg

En vedsnål spis.