Anna-Lena har haft fullt upp det senaste året. Hon har hoppat in som vikarie när personaländringar skett bland missionärerna i Senegal.
– Under vårterminen förra året gick vi från att vara fem missionärer till två, så jag har skött en hel del administration vid sidan av mitt vanliga arbete. Men i år får jag och min finländska kollega Hilde Paco förstärkning av Anu Vasamies-Hackenbruch som är Missionssällskapets nya landschef i Senegal.
Svårt klimat påverkar barn och unga
Senegal drabbades av ihållande störtregn år 2022. Det påverkade skördarna och även många fastigheter. Missionssällskapets gästhus började uppvisa mögelskador under 2023. Anna-Lena fick vara med och söka ett nytt gästhus i Fatick och säga upp det gamla kontraktet.
Hon har också själv flyttat in i ett nytt hus. På kvällarna när mörkret fallit brukar hon gå ut med sin hund i bostadsområdet.
– Jag promenerar längs med sandiga vägar. Jag går förbi några gatlampor och två fullvuxna träd. Mitt hem ligger mitt emellan en asfalterad väg och en öppen plan där människor brukar spela fotboll. Regnvattnet samlas också här, eftersom vi befinner oss på bottnen av en regnvattensänka.
Det har även varit översvämningar i Dakar och extremt varmt i landet. Året innan var det i sin tur torka.
– Skördarna gav inte tillräckligt med mat 2022 eftersom de möglade bort. Folk var inte beredda på störtregnen som började tidigare än vanligt. Jag kom till Senegal för tio år sedan och redan då hade klimatet blivit mer oberäkneligt. Familjerna lider på grund av det, de har inte alltid tillräckligt med mat och pengar för skolgång och sjukvård. Det går ut över barnen, som är sårbara.
– När fattigdomen ökar minskar det också möjligheten för de vuxna att fokusera på församlingsarbetet, då de måste tänka på överlevnad. Många vuxna tvingas flytta bort för att försörja sig. Barn och unga får klara sig med färre vuxna i hemmet. Den här verkligheten påverkar så klart hur församlingarna utformar sin verksamhet som är riktad till barn och unga.
Gemenskap i söndagsskolan
Anna-Lena poängterar att befolkningen i Senegal är ung. Så mycket som hälften av landets invånare utgörs av barn under 18 år.
– Vi bygger upp kontakten till barnen på ett annat sätt än i Finland. Barn umgås mera med andra barn i Senegal. De har många syskon och växer upp tillsammans med släktingar och kusiner. De är inte lika mycket med mamma och pappa som i Finland. Barn rör sig i stora skockar, och när kyrkan ordnar barnprogram samlas alla i stora grupper.
Söndagsskolan är en stöttepelare i kyrkans arbete. Skriftskolan har också en viktig plats och Anna-Lena har arbetat mycket för att utveckla den.
– Söndagsskollärarna poängterar att verksamheten är viktig för barnen. De kristna är en liten, ganska osynlig minoritet i Senegal. Det som ofta avgör ifall barnen kommer med i verksamheten är vem de umgås med och känner. Som kristen är man en minoritet bland muslimer, och som lutheran även en minoritet bland de kristna. Grupptillhörigheten är därmed viktig.
Vittnesbörd och gemenskap
– Som finländare tänker jag ofta att den inre motivationen är viktig i det arbete som görs i kyrkan, inte bara de yttre omständigheterna, som socialt arbete. Jag försöker komma med idéer, väcka tankar, till exempel hur man för barns och ungas skull kunde ta mera fasta på vittnesbörd i gudstjänsten, så att människorna får se exempel på hur kommunikationen med Gud kan gå till. Det här är något vi också kunde ha mera av i Finland. Jag har också talat för att skapa förutsättningar för att barn och unga ska få en plats i gudstjänsten.
Anna-Lena poängterar att hon tillsammans med kyrkans personal vill lyfta upp element som talar till de behov som barn och unga har.
– För tonåringar handlar det om att få höra andras erfarenheter och ta modell av andras konkreta exempel. Det här är kristen fostran, som har både en social och en andlig bit.
–Ett annat framsteg är att barnen nu välsignas i gudstjänsten. Ungdomarna sköter församlingens körer, tack vare musikarbetet och ungdomsorganisationen Jeunesse Lutherienne du Senegal.
Anna-Lena förklarar att även om islam är den största religionen i Senegal är den ursprungliga religionen starkare, och den som får mest uttryck i vardagen och människors liv.
– I Senegal finns det andliga överallt i kulturen. I Finland är vi inte så vana att tala om andevärldens aspekter, men här genomsyrar den allt. När det sker något ovanligt eller uppseendeväckande behöver det ofta få en förklaring även ur en andlig eller kristen synvinkel. Förbönen är också viktig, och man önskar ofta välsignelse och välgång över sina medmänniskor i det vardagliga språket: ”Må det gå dig väl”.
Självförsörjningen stärks
Anna-Lena har inlett sin fjärde arbetsperiod och säger att all verksamhet nu kommer att planeras med fokus på att Senegals lutherska kyrka ska stå på egna ben i slutet av år 2028. Fram tills dess stöder Finska Missionssällskapet kyrkan genom missionärernas närvaro och med ekonomiskt stöd.
Kyrkan har redan tagit många steg mot självständighet. Kyrkans ekonomiska förvaltning och färdigheter har förbättrats mycket under de gångna åren. Kyrkan har infört strukturer som kan rulla på av sig själva och anställt en person som utvecklar självfinansieringen.
– Under de åtta år jag arbetat i Senegal har vi redan gjort mycket för att klara av en sådan här situation. Mitt samarbete med Anne Marie Dione vid den lutherska kyrkans avdelning för kristen fostran har länge siktat på att arbetet ska kunna fortsätta självständigt. De strukturer som finns behöver nu bli starkare och fördjupas. Vi får jobba med att stärka kyrkans centralförvaltning. Det behöver göras omstruktureringar och det kommer att finnas mindre personal i framtiden. Vi bör stöda kyrkans initiativ till mer lokalt hållbara strukturer. För att verksamheten ska fungera i framtiden behöver vi hjälpa kyrkan att bli ännu mera självbärande de kommande åren.
Fokus på de unga
Anna-Lena är starkt engagerad i barn- och ungdomsverksamheten och har sett arbetet bära frukt.
– Men det finns fortfarande massor att göra. Missionssällskapet har introducerat frågor kring barnskydd i församlingarna och utbildad personal och frivilliga kring det. Man har länge jobbat med pilotförsamlingar för att rota ny verksamhet.
– Kyrkan har 13 församlingar plus en missionspunkt. Jag skulle gärna ha hunnit fokusera på alla församlingar för att stärka den verksamhet som finns. Tack och lov jobbar Anne Marie med en ekumenisk rörelse som ger oss stöd för arbetet bland barn.
Anna-Lena ser även en styrka i de kommittéer som grundats på lokal och nationell nivå inom kyrkan. De ger verksamheten en stark lokal förankring och en framtid.
– Församlingarna måste lära sig att samla in medel för att till exempel söndagsskolan och skriftskolan ska fungera. Det viktigaste är att människor lär känna Guds ord, lär känna Jesus, men till det kristna livet hör ju också att man ger av sin tid och sina resurser till Guds rike. Att stöda ekonomiskt är en viktig del. Tanken är att det ska finnas små kassor för varje viktig aktivitet i församlingen, så som körer, barnverksamheten och skriftskolan.
Att uppskatta det goda
Anna-Lena uppskattar senegalesernas förmåga att se det fina i vardagen.
– Ett möte kan ta länge i Senegal, och man har mera luft i arbetet. Att ha bråttom ses till och med som en last. Man kanske inte behöver ha brådis, man kan ta sig tid för människor och för att leva. I senegalesernas värld tar man fasta på de människor man har runt sig, och fokuserar på det som är bra. Man försöker leva ett gott liv fast stora saker i samhället inte fungerar.
Anna-Lena säger att vi kristna är kallade till enhet.
– Kyrkan är hela kristenheten. Den tillhör inte bara en kultur. När vi fastnar i vår lilla bubbla tänker vi ibland att hela världen fungerar som vi. Då förminskar vi också dem som inte beter sig enligt det som stämmer överens med våra värderingar. Jag tror det är jätteviktigt att kyrkan lär sig av andra kristna och inte bara speglar sig i en kultur. Det facto är den finländska kulturen väldigt långt från den kultur som gestaltas i Bibeln. Vi behöver träffa människor från andra kulturer som kan lära oss saker om Gud som vi själva missat.
Anna-Lena påminner om varför mission är viktigt:
– Om vi vill leva i en värld som är mera himmelsk behöver vi bete oss så. Vi behöver ta exempel av Jesus och hans lärjungar; ta emot den kraft som han vill ge oss. Vi ska sprida Guds rike, som är målet och vägen. Vi ska leva så redan nu; leva så att Guds rike sprider sig. Ju flera som tar till sig det här, desto närmare kommer vi. Men vi är beroende av Jesus i allt detta.
Stora förändringar i människors liv
Församlingsbesöken under hemmaperioden har gett Anna-Lena nya insikter.
– Vi är en länk i en kedja. Tillsammans bildar vi ett team. Alla som engagerar sig i församlingarna, Missionssällskapet i Finland, missionärerna, senegaleserna, de enskilda som tar emot. Jag har insett hur mycket alla gör på lokalnivå. När man jobbar i ett utvecklingsland blir det synligt att små saker kan göra under. När strukturerna är dåliga i samhället åstadkoms förändring på individnivå, familjenivå, gruppnivå och ortsnivå. Den förändringen är enorm.
Anna-Lena har deltagit i ett seminarium där hon träffar representanter bland annat från grannlandet Mauretanien.
– Det som har såtts i den lutherska kyrkan i Senegal kommer att ha en inverkan på hela Västafrika!
Anna-Lena vill till sist lyfta fram några förbönsämnen.
– Det kommer att behövas ledning. Det är viktigt att alla skulle vara på samma linje och tillsammans arbeta åt det håll kyrkan ska gå i Senegal. Be gärna att kyrkan ska få stabilisera sig och växa. Be för att församlingarna ska kunna ta hand om dem som är med i kyrkan och lära dem vad kristendomen går ut på, lära ut Bibeln, och nå nya områden.
– Kyrkan behöver tid att fundera på vad som är viktigt och fokusera på praktiska frågor. Vissa församlingar är jättestora. Be för hur prästerna ska få sina löner i framtiden. Ska lönen komma direkt från församlingsborna, eller från kyrkan? Be för en gemensam syn i övergångstiden. Be för gemenskap och enhet.
Text: Joanna Lindén-Montes
Följande församlingar stöder Anna-Lenas arbete: Petrus, Grankulla, Borgå, Karis-Pojo, Mariehamn, Jakobstad, Nykarleby, Karleby, Solf, Vasa och Korsholm samt Kyrkans Ungdom och Finlands svenska prästhemsförbund.
SENEGALS LUTHERSKA KYRKA
- Missionssällskapet inledde sitt arbete i Senegal år 1974. Verksamheten startade med två lokala predikanter som hade en början till en församling. De finlandssvenska missionärerna spelade en mycket viktig roll när kyrkan var ung.
- Senegals lutherska kyrka fick den senegalesiska statens officiella godkännande år 1987. Kyrkan har ca 7 500 medlemmar och leds av pastor Latyr Diouf.
- Med tiden har kyrkan blivit allt mer självbärande och behovet av utomstående hjälp har delvis minskat. Kyrkan har gjort stora framsteg till exempel inom utvecklingen av sin självförsörjning. Inom diakoniarbetet har kyrkan utvecklat en modell enligt vilken en församling i taget får en startbudget och utbildning. Målet är få igång verksamhet som inbringar regelbundna medel till församlingarnas diakonikassor.
- Samarbetet med Senegals lutherska kyrka fortsätter fram till slutet av år 2028. Under de kommande åren fortsätter Missionssällskapet stöda kyrkans verksamhet samt dess utveckling av administrativa frågor och ekonomisk självständighet.
Artikeln har ingått i Mission 1/2024. Beställ tidningen här.
