Vad var det första du gjorde efter att ha kommit tillbaka till Senegal?
Jag flög till Dakar och där skaffade jag mig ett telefonkort och några böcker. När jag kom fram till Fatick, var det första jag gjorde att besöka bekanta och börja leta efter en bostad åt mig. Jag bor på gästhem tills jag hittar ett eget hem.
Du bor i Fatick, liksom tidigare. Hurdant är området?
Fatick ligger cirka 150 kilometer från Senegals huvudstad Dakar. Det är en landsortstad med cirka 30 000 invånare. De största språken som talas här är wolof och sereer, men man hör också till exempel pular. Franska är det officiella språket i hela landet.
Vad har förändrats i Fatick medan du var borta?
Människorna vet inte om de ska ta en i hand eller inte. Tidigare hörde det till att man skakade hand, men nu vet de varken ut eller in.
Husen har blivit fler och några vägar har blivit delvis reparerade.
En lite större butik har byggts här medan jag var borta. Tidigare hade vi bara små hörnbutiker. Den nya affären säljer till exempel naturell yoghurt, vattenkokare, behandlad hirs, vatten, glass med mera. Förut kunde man köpa vissa saker på bensinstationen, men nu är sortimentet större.
Du har jobbar i Senegal sedan 2014. Vad saknade du mest när du var i Finland?
Människorna.
Hur reagerade dina senegalesiska vänner när de såg dig för första gången efter en lång paus?
De var glada som alltid, och mycket gästvänliga.
Vad jobbar du med just nu?
Till mitt arbete hör att medverka till att Senegals lutherska kyrkas barn- och ungdomsarbete sköts på ett professionellt sätt.
Just nu planerar vi nästa år söndagsskolor. Med andra ord funderar vi på vilka klasser som hålls och när. Kyrkan har 13 församlingar och alla har minst en söndagskolgrupp. De leds av frivilliga söndagsskolledare som får en färdig årsplanering av oss. Vi ordnar regelbunden utbildning för söndagsskolledarna.
Just nu utvärderar vi årets verksamhet och planerar för framtiden.
Nya kolleger är på väg hit från Finland och jag funderar på deras inskolning.
Jag arbetar på enheten för kristen fostran vid Senegals lutherska kyrka. Där är mina närmsta arbetskamrater desamma som förut, men det har säkert kommit nya söndagsskollärare och skriftskollärare – jag har ännu inte hunnit träffa dem alla.
Saknar du något från Finland?
Många saker som är lätta i Finland, kräver mera här. Exempelvis dricksvattnet: Vi har rinnande vatten också här (då det finns vatten), men vattnet är inte drickbart. Nu till en början köper jag källvatten. Senare övergår jag till att använda vatten som filtrerats två gånger. Jag köper det på ett ställe där det redan filtrerats en gång. Sedan filtrerar jag det ännu en gång, eller så kokar jag vattnet.
Jag saknar också grönsaker och sallad. När jag äter sallad här tar jag en medveten risk för det kan finnas bakterier trots att jag sköljt ingredienserna.
Finns det ännu någonting som du vill tillägga?
Nu då jag varit borta en tid, märker jag hur viktigt det är med social gemenskap. I Senegal är det så självklart, men i Finland är det inte alls på samma sätt. I Senegal och hela Afrika är samhörigheten en stor källa till kraft och vi i Finland borde ta lärdom av afrikanerna.
Text: Heli Vuohelainen
I Senegal samarbetar Finska Missionssällskapet med Senegals lutherska kyrka. Arbetets målsättning är bland annat att utveckla och stärka kyrkans diakoni och barn- och ungdomsarbete. Läs mer om vårt arbete i Senegal.
