Jerusalem är inte bara en stad. Det är en plats där historia, nutid och framtid är närvarande samtidigt.
”Varje gång man talar om Jerusalem måste man beakta alla dessa nivåer eller linser. Annars förstår man det inte”, säger Maria Leppäkari, som arbetar som Finska Missionssällskapets landschef och ledare för Felm-centret i Jerusalem.
En annan viktig sak att beakta i Jerusalem och mera allmänt i hela området Israel och Palestina är att religion och politik är oupplösligt sammanflätade. Detta kan vara svårt att förstå i Finland eller i övriga västländer där man i regel försöker hålla religion och politik åtskilda.
Detta glömdes också bort i fredsprocessen i Oslo, som på 1990-talet försökte dra upp riktlinjer för regionens framtid ur ett politiskt perspektiv. Religion beaktades inte.
Få utomstående lyckas greppa detta, men för Maria har området redan under tre decennier varit både forskningsobjekt och arbetsmiljö – och under många år också hennes hem. Maria besökte Jerusalem för första gången på en studieresa år 1994.
Arbetar med ytterlighetsfenomen
När Maria Leppäkari på 1990-talet studerade religionsvetenskap vid Åbo Akademi skrev hon sin avhandling pro gradu om Jamaicas rastafarikultur. I den granskade hon rastafariernas, såsom Bob Marleys, uppfattning om messias och frälsning.
Tanken var att fortsätta med ämnet även i doktorsavhandlingen och Maria var bland annat intresserad av rastafariernas syn på Sion. Hennes handledare uppmanade henne att först ta reda på vad judar och kristna menar med Sion.
Maria fick ett sex månaders stipendium till Svenska teologiska institutet (STI) i Jerusalem, som upprätthålls av Svenska kyrkan. Dit reste hon våren 1998. Medan kursen vid STI ännu pågick fick Maria besked om att hon hade blivit antagen som gästforskare vid Hebrew University, som också ligger i Jerusalem.
Så småningom började staden öppna sig inte bara i form av teoretiska begrepp utan som en levande och motsägelsefull verklighet. Det blev tydligt att Jerusalem inte bara är ett teologiskt eller historiskt fenomen. Den är också en psykologisk, social och politisk helhet som påverkar människor djupt – ibland på oväntade sätt.
Under de följande åren intervjuade Maria bland annat kristna sionister, radikala judiska terrorister och experter på Jerusalemsyndromet. Hon försökte förstå olika former av extremism.
Hur kommer det sig att vissa västerländska kristna i nutid sympatiserar, stöder och betraktar en våldsam nationalistisk-religiös geopolitisk expansion av det forna Israel som Guds vilja idag? Vad betyder detta i ljuset av kyrkan som kommit till och funnits här sedan den första pingsten? Hur kom det sig att vissa var beredda att begå terrordåd och avtjäna fängelsestraff för att förverkliga sin framtidsvision om en stat baserad på forna Tora-lagar? Hur kommer det sig att en del turister som anländer till Jerusalem får för sig att de är bibliska gestalter? Man kan se människor vandrande omkring i togor gjorda av lakan och predika världens undergång i staden.
”Jag försökte genom extremtänkandet också bilda mig en uppfattning om vad som var mainstream.”
Avhandlingens ämne förändrades. År 2002 disputerade Maria med avhandlingen ”The end is a beginning: contemporary apocalyptic representations of Jerusalem”. Avhandlingen behandlar olika framtids- och frälsningsföreställningar samt hur längtan efter Guds rike tar sig uttryck i olika religioner, särskilt i den judisk-kristna dialogen.
Konflikten tärde på krafterna
Fram till år 2000 ansågs fredsprocessen i Oslo internationellt som en framgång, men den andra intifadan – det palestinska upproret mot den israeliska ockupationen – som då startade, visade att fredsprocessen hade en svag grund. Maria Leppäkari bevittnade upproret på nära håll – knivattacker, självmordsbombningar och annat våld.
”I Jerusalem handlar det alltid om liv och död, även om vardagen för en stund kan verka normal.”
I efterdyningarna av intifadan följde Maria med hur den religiöst-politiska extremhögern i Israel gradvis gick från att vara ett marginellt fenomen till att ta plats på den politiska huvudscenen.
Med åren blev Maria trött på den hopplösa situationen. Även den akademiska världen började kännas otillräcklig, eftersom konkurrensen om finansiering var hård och forskningens avstånd till människornas vardag väckte frågan om hur man kunde använda forskningsresultaten konkret.
Maria flyttade för en tid till Finland för att utveckla yrkeshögskoleutbildningar inom vård och det sociala området. Genom välfärdsforskningen kom hon i kontakt med hälsofrämjande och förebyggande arbete och började fundera på hur konflikter kunde förebyggas genom dialog.
Tilltro på betydelsen av dialog förde Maria tillbaka till Jerusalem och till det institut genom vilket hon ursprungligen hade lärt känna staden. Från 2015 arbetade Maria i åtta år som direktor för Svenska kyrkans Svenska teologiska institut i Jerusalem.
”Jag fann hoppet i dialogen, eftersom den förebygger konflikter. Om dialogen tystas stärks konflikten och hatet.”
Enligt Maria är dialog varken enkelt eller snabbt. Det är ett mycket långsamt arbete för att bygga förtroende.
”Men jag har sett med egna ögon att det är möjligt – och utan dialog förändras ingenting.”
Det behövs också människor som kommer utifrån för att skapa utrymmen och möjligheter för dialog. Utlänningars roll kan inte vara dömande eller dikterande.
”För det kommer inte att bli fred om dessa två folk inte möts, försonas, och lär sig leva med varandra”, säger Maria.
Till arbete hos den tidigare grannen
År 2019 fick Maria Leppäkaris relation till den lokala lutherska kyrkan en historisk form när hon som första kvinna vigdes till präst i den arabiska evangelisk-lutherska kyrkan i Jordanien och det Heliga landet – Missionssällskapets långvariga samarbetskyrka.
År 2022 avslutade Maria sitt arbete vid STI och återvände till Finland där hon blev livskraftschef i Pargas stad. Men Jerusalem kallade igen – denna gång till STI:s granne.
Våren 2025 började Maria arbeta som ledare för Missionssällskapets Felm-center. Hon kände redan till Missionssällskapets arbete i regionen och hade stor respekt för det.
”Jag uppskattar det som Missionssällskapet har åstadkommit tillsammans med sina lokala samarbetspartner, särskilt med den lutherska kyrkan, och även under krigsåren. Missionssällskapets långsiktiga arbete för fred och rättvisa är nu viktigare än någonsin.”
”Och om Jerusalem kallar, då går jag. Det här är inte en plats dit man kan skicka vem som helst. Den här staden förtär noviserna på grund av sin krävande natur.”
De senaste tre–fyra åren har varit tröstlösa för regionen. De har dragit undan mattan för många fredsaktörer och förespråkare av dialog.
”Ändå finns det fortfarande organisationer och eldsjälar som orkar tro på att dialog är det enda som fungerar.”
I en så här inflammerad situation är många motvilliga att bara komma samman för att prata. Just nu fungerar fredsarbetet bäst när man gör något konkret tillsammans. Felm-centret har till exempel stött arbetet inom organisationen Interfaith Encounter Association, som sammanför människor från olika religioner och bakgrunder för att planera och genomföra gemensamma välgörenhetsinsatser.
Förenklingar frustrerar
I Finland blir Maria Leppäkari ofta frustrerad över den förenklade diskussionen om Mellanöstern. Media och sociala medier vill ha och erbjuder enkla och snabba svar på mycket stora frågor.
”Jag själv har lärt mig att förstå hur lite jag i slutändan förstår. Det är kunskapens smärta – men också en källa till ödmjukhet.”
Enligt Maria kan Jerusalem och hela området Israel och Palestina aldrig helt förklaras.
”I nästan trettio år har jag försökt förstå vad Jerusalem är. Det tar en hel livstid och lär en mycket om mänsklighet, tro och hopp.”
Maria Leppäkari i ett nötskal
• Vad har du för hobbyer? Promenader och forskning.
• Vad äter du på morgonen? Kaffe och smörgås.
• Din favoritpsalm? Blott en dag, ett ögonblick i sänder.
• Berätta något som läsaren inte vet om dig? Jordgubbar och citroner är livselixir för mig!
Text och foton: Heli Vuohelainen
