Temat för missionsdagen var Längtan efter fred – från inre frid till global förändring. Utrikesnyheterna de senaste åren har präglats av upprustning, krig och en total nonchalans för internationella överenskommelser och människors rättigheter. Som motvikt lyfte missionsdagens program fram hur vi människor kan finna kraft, frid och hopp mitt i all oro och hur vi alla kan bidra till förändring.
De kristna har en central roll i fredarbete
Förmiddagen ägnades åt ett panelsamtal mellan biskop John Rojas från den lutherska kyrkan i Colombia, militärpastor Markus Weckström från Nylands brigad och landschefen för Missionssällskapets arbete i Israel och de palestinska områdena Maria Leppäkari.
Biskop John Rojas leder en kyrka som verkar i ett land som upplevt 60 år av inbördeskrig. Ett fredsavtal ingicks år 2016, men freden är skör och de interna spänningarna är stora.
”Konflikten har egentligen inte minskat alls”, sade biskop Rojas om läget i Colombia, ”men kyrkan måste fortsätta att tala om Jesus Kristus och om fred. Vägen är lång, vi kan inte ändra på det som skett, men vi kan tala om hur man ska reda ut konflikter och vi kan lära barnen och alla människor att gå igenom konflikter på andra sätt. Att be är det största som vi alla kan göra.”
Maria Leppäkari har lång erfarenhet av att bo och arbeta i Jerusalem i ett av världens mest krigshärjade områden. På frågan om hur man bevarar hoppet om fred i en region som Mellanöstern svarade Maria:
”Vi har inget alternativ. Det är vårt uppdrag, oberoende av vem vi är. Vi måste leva ut tro, hopp och kärlek i en situation som vi aldrig varit i tidigare. Vi kan inte bara sitta tysta, vi måste stå upp och med Jesus som förebild agera i det samhälle där vi är.”
”Vi måste bejaka smärtan hos båda parterna i konflikten. Kan vi inte bejaka denna smärta och se människan, då missar vi poänger i vår kristendom. Det här är speciellt utmanande i vår värld idag, eftersom media, propaganda och polarisering finns med i bilden.”
Maria Leppäkari vädjade till deltagarna: ”Sitt inte hemma och döm dem som är i kriget. Vi får skämmas som tar parti för palestinier eller israeler. Be att ett fredsrike ska komma. Be att hjärtan ska förändras och hatet ska försvinna.”
Markus Weckström har å yrkets vägnar reflekterat kring krig och fred och vad det innebär för kyrkan och den som är kristen.
”Vi kan be om Guds fred i våra hjärtan och i världen”, säger Markus Weckström. ”Fred kan vara ett tvång, eller något som skapar frihet att säga ja och nej, försoning. De värderingar som vi bär i vår kristna tro om till exempel människovärdet, gäller alla människor i världen – också vår motpart.”
De medverkande i panelen har olika bakgrund och varierande erfarenheter av krig, fred och försoning. Frågan om vad fred innebär för dem personligen, fick dem att lyfta fram olika saker.
”I min vardag säger jag shalom eller salaam och i kyrkan säger vi frid”, säger Maria Leppäkari. ”Fred är att jag känner frid. Jag känner mig trygg. Jag känner mig sedd och hörd. I den här känslan, i den här tryggheten, upplever jag att Gudsriket finns mitt ibland oss, oberoende om det är med muslimer, druser, judar, ortodoxa kristna eller katolska kristna.”
”För mig är fred som tro – det är det jag inte kan se”, reflekterar biskop John Rojas. ”För mig är fred hoppet om det jag ännu inte kan se.”
”Fred är att inte behöva vara rädd. Frid betyder att du har en frihet att tänka, tala, uttrycka tro. Du har en frihet i att leva”, funderar i sin tur Markus Weckström.
Som kristna är tron på en allsmäktig Gud och bönen våra största resurser i svåra tider, det var panelisterna rörande eniga om.
Diakoni och fredsarbete behöver inte vara invecklat
Missionsdagens eftermiddagsprogram bjöd på glimtar från den världsvida kyrkan och Missionssällskapets arbete på olika håll i världen.
Filosofie doktor Kebede Manjur Gebru från Etiopien delade med sig om sin svåra barndom – krig, hungersnöd, föräldrarnas skilsmässa – och hur den fick honom studera lantbruk, doktorera och välja den yrkesbana han har idag. Efter det förödande Tigray kriget 2020–2022 fick Kebede anställning hos Lutherska världsförbundet, som förutom humanitärt arbete även inkluderar fredsbyggande i sin verksamhet.
Doktor Kebede berättade att kyrkorna främjar fred och försoning genom att lära ut värderingar såsom förlåtelse, barmhärtighet, rättvisa och respekt för mänsklig värdighet. De lokala samhällena stöds genom samtalsstöd, bönesamlingar och bistånd. På många områden stärker samarbete mellan olika religiösa grupper enheten och uppmuntrar till fredlig samexistens. Religiösa ledare kan även fungera som medlare i konflikter.
Missionssällskapets missionärer medverkade med färska nyheter från sitt arbete och från partnerkyrkor i Asien och Afrika. På plats i Esbo fanns Missionssällskapets sakkunniga i diakoni, Anna Tikum, som stöder de afrikanska kyrkornas diakoniarbete och arbetar med att sammanföra dem så att de kan lära av varandra.
Anna Tikum vill sänka tröskeln till diakoniarbete och uppmuntrade deltagarna till vardagsdiakoni.
”Diakoni är en naturlig del av att vara kristen och varje kristens ansvar, i många av världens kyrkor sköts diakoniarbetet i hög grad av frivilliga medarbetare,” berättade Anna.
För att åskådliggöra detta använde Anna Tikum Tove Janssons Muminmamma och berättelsen om det osynliga barnet. Barnet Ninni har blivit osynligt som en följd av ironi och elakhet. På samma sätt blir människor i samhället osynliga genom fattigdom och utanförskap. Muminmamman försöker inte tvinga fram förändring, men hon ger Ninni plats, en egen säng och en silverklocka att ha runt halsen så att hon ska höras. Muminmammans omsorg är villkorslös. Hon ser individen bakom fasaden. Detta är en form av gräsrotsdiakoni – att skapa en trygg plast för tillväxt.
I en annan Muminbok, Pappan och havet, sammanfattas Muminmammans jordnära livsfilosofi på följande sätt: ”Man kan inte veta om folk är farliga eller inte, men man bjuder dem i alla fall på saft för säkerhets skull.”
Även om Anna Tikumss ämne var diakoni drog hon också paralleller till fredsarbete. Båda utgår från ett personligt möte med Kristus som väcker en vilja att förkunna evangeliet i ord och handling. Strävan efter fred och frid är en central del i allt diakonalt arbete. En kristen person med inre frid söker försoning och konfliktlösning i sina nära relationer och bildar tillsammans med andra likasinnade grupper, församlingar och kyrkor som kämpar för fred både i sin i närmiljön och på nationell nivå. På samma sätt fungerar diakonin.
”Diakoni och fredsarbete behöver inte vara invecklat”, avslutar Anna Tikum. ”Det kan vara att bjuda sin granne på ett glas saft – eller som i Afrika – på ett glas orange Fanta.”
Dagen av slutades med en fredsmässa med musik från den världsvida kyrkan och förbön för Missionssällskapets partnerkyrkor, fredsarbetet och alla människor som lever under svåra omständigheter i vår värld.
