De ekonomiska påföljderna av coronakrisen är enorma. En recession som är djupare än någon annan konjunkturnedgång sedan andra världskriget håller på att spridas i världen. Enligt uppskattning kommer ekonomin att minska under 2020 i nästan 95 procent av alla världens länder. I exempelvis USA sjönk bruttonationalprodukten med nästan 30 procent under andra kvartalet.
Ekonomiska kriser har mänskliga ansikten: miljoner människor förlorar sina arbetsplatser, hem och grundtryggheten i livet. Den ekonomiska tillväxten håller igång samhällen. Då tillväxten avtar följer social och politisk oro.
Analyser om ekonomiers sårbarhet har lyft fram det faktum att de länder som är mest utsatta till följd av coronakrisen hittas bland de allra fattigaste staterna i världen. De flesta av dessa ligger i Afrika, men även de länder där de politiska spänningarna är påtagliga, såsom Ukraina, hör till den kategorin. Demokrati, låg korruption, en kunnig arbetskraft och en mångsidig ekonomisk produktion skapar förutsättningar för att klara av krisen.
Fattiga stater är i stora svårigheter
För de finländare som förlorat sina jobb och hamnat i karantän har året 2020 varit tungt, men tack vare vårt välfungerande samhälle är situationen här betydligt ljusare än vad den är exempelvis på Finska Missionssällskapets arbetsområde i Nepal.
Enligt OECD hör den nepalesiska befolkningen på 31 miljoner till de fattigaste i världen. Utvecklade ekonomier kan repa sig snabbt efter störningar orsakande av coronan. För de fattiga länderna är det mångdubbelt svårare att få igång den ekonomiska aktiviteten eftersom de inte har möjligheter att stimulera ekonomin och dela ut företagsstöd.
Av två orsaker är Nepals ekonomi exceptionellt sårbar i coronatider.
Miljoner nepaleser arbetar i Malaysia, Qatar och andra oljestater i Persiska viken. Under 2019 var värdet på de penningförsändelserna som skickades till Nepal cirka 8,7 miljarder dollar, vilket motsvarar 29 procent av landets bruttonationalprodukt.
Coronapandemin har lett till att många arbetare har återvänt till Nepal, medan andra inte har möjlighet att lämna landet på grund av nedstängningen av samhället. Situationen förvärras av att behovet av säsongarbetare har minskat till följd av nedgången i oljepriset.
Enligt uppskattning sjunker penningförsändelsernas värde med 14 procent under 2020. De säsongarbetare som redan återvänt till Nepal är arbetslösa utan möjlighet till försörjning.
Turismen är den andra sektorn som hjälper till med att balansera upp underskottet i Nepals handelsbalans. Tack vare turismutvecklingen har landets servicesektor växt och blivit mångsidigare, men till följd av coronakrisen har turismen nu stagnerat. Situationen är särskilt sorglig eftersom landet satsat stort på turismprogrammet Visit Nepal 2020, som man hoppades kunna locka mer än två miljoner turister till landet. Programmet ställdes in till följd av coronapandemin.
Landet, som var fattigt redan innan pandemin, kommer på grund av ovanstående orsaker att ha märkbart mindre resurser för att stöda den ekonomiska utvecklingen.
Hur de enskilda företagen påverkats av coronan framkommer senare, eftersom många företag fungerar utanför den officiella ekonomin och möjligheterna att stöda dem är få.
En ekonomisk katastrof får svåra sociala följer. Nedstängningar och begränsningar, som den nepalesiska regeringen tvingats ta till, har drabbat landets minoriteter och utsatta grupper extra hårt. Tillgängligheten av samhällelig grundservice har blivit mer begränsad när det gäller exempelvis barns utbildning och hälsovård.
Trots coronan fortsätter Missionssällskapets arbete i Nepal. Våra samarbetspartner koncentrerar sig på att stöda de mest utsatta grupperna och strävar efter att säkerställa att deras mänskliga rättigheter respekteras också under den snabbt eskalerande ekonomiska krisen. Våra nepalesiska samarbetspartner har förmedlat stöd till diskriminerade grupper och hjälpt dem att anpassa sig till de förändringar som pandemin för med sig.
Coronan suddar inte ut internationella åtaganden
Till ansvarets karaktär hör att man måste bära ansvar oberoende av om det är lätt eller svårt.
Ansvaret för de fattigaste ländernas utveckling förenar mänskligheten. Kyrkornas världsråd var den drivande kraften som år 1958 föreslog att de rika staterna skulle förbinda sig till att ge en procent av sin bruttonationalprodukt till utvecklingssamarbete.
I FN-resolutionen år 1970 ställdes ambitionsnivån slutligen på 0,7 procent. I Finland uppnåddes detta i början av 1990-talet, men sedan dess har vårt land inte varit någon mönsterelev (se bilden nedan).
Skyldigheten att stöda fattiga länder är ett viktigt/betydande nationellt åtagande. Miljoner människor i fattiga länder får nytta av det finländska stödet. FN:s program för hållbar utveckling Agenda2030 har finansierats med utvecklingsbistånd och är en gemensam dröm om hur vi kan klara oss på vår ändliga planet.
Ytterligare ett finansiellt åtagande fick sin form då Parisavtalet om klimatåtgärder ratificerades år 2016. I enlighet med avtalet ska de rika staterna generera 100 miljarder dollar i stöd för klimatåtgärder i fattiga länder senast 2020.
I Finland kanaliseras detta stöd som en del av utvecklingssamarbetet och riktas till att stärka organisationers och samfunds resiliens under kriser. Effekterna av corona- och klimatkrisen vävs samman: exempelvis bidrar projekt som främjar vattenförsörjning och livsmedelssäkerhet till lösningen av bägge utmaningarna.
Att hålla fast vid dessa finansiella åtaganden stöder en världsordning som baserar sig på regler. De gemensamma spelreglerna är en fördel för en ekonomi som i likhet med Finland betonar öppna marknader eftersom vi då vi jobbar för att stävja skatteflykt, brott mot de mänskliga rättigheterna, och produktionssätt som är skadliga för miljön skapar konkurrensförutsättningar för våra ansvarsfulla företag.
Att ignorera spelreglerna medför en återgång till stormaktspolitikens tidsålder då man i stället för det gemensamma goda betonade de enskilda ländernas och företagens intressen. Att hålla fast vid sina åtaganden påskyndar även krishanteringen eftersom coronasituationen endast kan lösas genom internationellt samarbete.
Text: Niko Humalisto
