Färgstarka bougainvilleor breder ut sig som i en saga. Vintern närmar sig i Thailand, och en del av blommorna har redan fallit till marken och bildat ljusrosa blomsterbäddar här och där. På kyrkans gårdsplan spelar en grupp barn koncentrerat badminton. Vi befinner oss i den livliga och växande staden Mukdahan vid gränsen till Laos.
Utvecklingen har fört med sig mycket gott i staden: infrastrukturen och servicen har förbättrats – och ekonomin tillsammans med dem. Särskilt bron som byggts mellan Thailand och Laos har ökat gränskontakterna och handelsflödena. Men utvecklingen har också haft en baksida: narkotikasmuggling, illegal migration och människohandel har ökat.
När droger blivit billigare och mer lättillgängliga har även missbruksproblemen ökat. Många barn har förlorat sina föräldrar på grund av missbruk och fängelsedomar för narkotikabrott. De elvaåriga tvillingflickorna Preaw och Prarw som springer runt på kyrkans gård, har råkat ut för just detta. De bor tillsammans med sina morföräldrar i utkanten av Mukdahan i ett hus som byggts bit för bit av olika material: brädor, tegel och plywoodskivor. Taket består av korrugerade plåtskivor.
Dagarna är långa. Mormor arbetar dagtid på åkern, morfar på en byggarbetsplats.
– Vardagen är tröttsam, och det är svårt att få dagsinkomster på under 14 euro att räcka till, berättar mormor Dokkaew Somgam.
Trots motgångarna finns det mycket glädje i familjen. Tacksamhet över familjegemenskapen och församlingslivet är två källor till lycka. Preaw och Prarw går till kyrkan varje dag efter för att studera, göra läxor och läsa berättelser ur Bibeln. Efter det finns tid att leka och spela tillsammans med vännerna ända till kvällen.
– Det är roligt i kyrkan, för där får man vara en del av församlingen, lära sig nya saker och tillbringa tid på ett tryggt sätt, säger Prarw.
Somgam instämmer med sitt barnbarn:
– Jag är stolt över hur barnen har lärt sig livskunskaper och blivit mer självständiga. När jag och min man har mycket att göra kan vi lita på att allt är bra i kyrkan och att barnen är trygga där.
Gränser och kärlek
Konkanok ”Fah” Chaiyawong är en 22-årig ung kristen som arbetar med barn i Mukdahans församling.
– Jag växte själv upp i en familj där alkohol och droger fanns närvarande. Nu vill jag hjälpa barn som möter liknande problem, berättar Fah.
Hon hjälper barnen med läxor, lär dem engelska och livskunskaper samt leder lekar.
– Det bästa med arbetet är att se de förändringar som sker hos barnen. Många barn som kommer med i verksamheten klarar till en början inte av sina skoluppgifter och vet inte att de kan be om hjälp. I kyrkan lär de sig om sin rätt till utbildning och stöd, säger Fah.
Även barnens emotionella färdigheter är ofta bristfälliga.
– Till exempel var Preaw och Prarw till en början tillbakadragna och svåra att närma sig. Nu är de som familjemedlemmar, gläder sig Fah.
Förutom omsorg och trygghet lär sig barnen i kyrkan också gränser och gemensamma regler. Till exempel är våld och lögner förbjudna, och alla ska ta ansvar för att hålla miljön ren.
Stödet når ända hem
I kyrkan erbjuds stöd inte bara till barnen utan även till föräldrarna. Många föräldrar känner inte till barnens rättigheter, och till exempel är fysisk bestraffning vanligt. Det kan också finnas brister i kost och hygien.
– Många barn kan tidigare ha kommit smutsiga till kyrkan, men nu märker man att de tas om hand på ett bättre sätt, berättar Fah.
Preaws och Prarws mormor har deltagit i kyrkans utbildningar om barnskydd och riskerna med människohandel. Dessutom deltar hon i frivilligarbete, såsom att laga den mat som serveras till barnen varje kväll. För vissa av barnen kan det vara dagens enda varma mål mat.
De mest utsatta familjerna, såsom tvillingflickornas familj, får också mathjälp och stöd till skolutgifter från församlingen.
– I skolan lär vi oss många olika saker, och det gör våra morföräldrar stolta. Mina favoritämnen är modersmål, engelska och matematik, berättar Preaw.
Den sportiga Preaw drömmer om en karriär som volleybollspelare, som skulle ge henne många vänner och möjligheter. Den konstnärliga Prarw tycker om hantverk, musik och att rita.
– När jag blir stor vill jag bli lärare, så att jag kan göra gott för andra, säger hon.
Inför den kommande julen uppmärksammas församlingens barn med små gåvor. Om Preaw fick önska sig vad som helst skulle det vara en egen cykel. För Prarw skulle en fläkt räcka för att underlätta livet i hettan.
– Och tid tillsammans, tillägger hon.
Text: Anna Peltonen
