”Det här är en chock”, säger Missionssällskapets sakkunniga Kimmo Kosonen och hänvisar till FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur Unescos rapport där det framgår att 617 miljoner barn och unga saknar grundläggande färdigheter i läsning och räkning – trots att de flesta av dem gått i skolan.
”En anledning till okunskapen är undervisningsspråket i skolan. Inom nybörjarundervisningen använder man på många håll ett språk som eleverna inte talar hemma”, fortsätter Kosonen. Han är sakkunnig inom flerspråkig utbildning och har arbetat med dessa frågor i trettio år.
Enligt Kosonen är skolornas undervisningsspråk i stora delar av tredje världen ett annat språk än barnens modersmål. Exempelvis i Afrika är de tidigare kolonialspråken, såsom franska och engelska, officiella språk. I Asien har europeiska språk en mindre roll, men i många asiatiska länder finns ett majoritetsspråk som talas av landets elit och som är det språk som utbildningssystemet fungerar på.
”Vi talar om hundratals miljoner barn i tredje världen, barn som går i skolan och som nödvändigtvis inte förstår vad som pågår där”, berättar Kosonen.
Politiska hinder
Kimmo Kosonen har en lösning på problemet: flerspråkig undervisning. Det innebär att barnet lär sig först läsa på sitt eget modersmål. Under de första skolåren går undervisningen på barnets språk och landets majoritetsspråk lärs ut som ett främmande språk.
I årskurs 5 eller 6 börjar man undervisa en del av skolämnena på det främmande språket. Om man under förskolan och de första skolåren byggt upp en bra grund i modersmålet och det främmande språket kan barnet från högstadiet tillägna sig undervisningen på båda språken.
Enligt Kosonen finns det en hel del forskning som förordar flerspråkig undervisning. ”Barnet lär sig fortare läsa, när hon förstår vad hon läser och inte samtidigt behöver lära sig ett nytt språk. Föräldrarna och syskonen kan stöda inlärningen när de själva talar undervisningsspråket.”
Hindren för att erbjuda flerspråkig undervisning är politiska. Kosonen berättar att då världens länder tog beslut om målen för hållbar utveckling år 2015, avlägsnades undervisning på eget modersmål i sista stund från utbildningsmålen. Detta grämer Kosonen, som genom olika medborgarorganisationer utfört påverkansarbete i dessa frågor. ”Vi talar om hundratals miljoner barn, som går i skolan men som inte nödvändigtvis förstår vad som pågår där.”
”Företrädare för några av länderna sade att sättet inte är lämpligt här och att det är politiskt känsligt och delar länderna.”
Framsteg i Kambodja
Flerspråkiga utbildningssystem finns redan på olika håll i världen. Kosonen lyfter fram några exempel från tredje världen: Filippinerna, Etiopien, Kambodja och Thailand.
Missionssällskapet främjar undervisning på eget språk inom sina utvecklingssamarbetsprojekt i Kambodja, Etiopien, Nepal och Senegal. Arbetet stöds av Finlands utvecklingssamarbete.
I Kambodja samarbetar vi sedan länge med organisationen International Cooperation Cambodia (ICC), som främjar undervisning på ursprungsfolkens språk. Cirka en procent av befolkningen i Kambodja tillhör något ursprungsfolk, men på vissa områden, exempelvis Ratanakiri, utgör de en majoritet.
Enligt Emma Holmström som jobbat med projektet i Kambodja beror förändringen på att Kambodja är utvecklingsvänligt i språkfrågan, och har godkänt att undervisningen i de statliga skolorna sker på de språk som ursprungsfolken talar. ICC:s arbete har påverkat utvecklingen i positiv riktning.
Med läskunnighetsklasserna har man kunnat påvisa för staten och utbildningsmyndigheterna att barn lär sig bättre när de får inleda sina studier på sitt eget modersmål. Inlärningsresultatet är bättre också när de sedan övergår till att studera på landets huvudspråk, khmer. I praktiken har ICC tillsammans med sina samarbetspartner skapat skriftspråk för minoritetsspråken.
Man har genomgått en lång process för att få dem officiellt godkända av staten. Det finns gott om utmaningar, eftersom många byar fortfarande saknar skolor. På grund av den låga utbildningsnivån bland ursprungsfolken finns det endast få lärare som talar något minoritetsspråk som sitt modersmål.
”Under övergångsperioden är det mycket jobb med att utbilda lärare, producera läromaterial, och att övertyga föräldrarna om nyttan med utbildningen. Å andra sidan avhjälper egenspråkig undervisning dessa problem”, säger Emma Holmström.
Den egna kulturen avspeglas i undervisningsmaterialet
I flerspråkig undervisning måste undervisningsmaterialen anpassas till olika språk.
”Att bara översätta böcker och läroplaner, som är tänkta för stadsbor, rakt av och ta dem i bruk i en annan kultur är inte klokt. Materialet och lärostoffet måste avspegla minoritetsbarnens kontext och närsamhälle”, säger Kimmo Kosonen.
Holmström nämner ett exempel från Kambodja. ”Ursprungsfolkens egna sagor, berättelser och legender är en del av studiematerialet. Deras traditionella dräkter syns i illustrationerna. I matematikundervisningen används föremål som barnen känner igen från sin närmiljö, i stället för fem äpplen, som barnen aldrig sett.”
Text Minna Havunen
Stöd undervisning på modersmålet