Det kvittrar i träden framför huset. I närheten finns en liten sjö där småfåglar trivs.
”Vi har fått ta ställning till och gå igenom allt vi äger. Det kan hända att vi får skaffa två väskor till så att flickorna får ta med allt som är viktigt för dem”, ler Anna, som just satt sig ner vid datorn för vår intervju mitt i alla förberedelser.
Tre hemland
Ronya (11) och Nicole (10) har båda vuxit upp i Senegal.
”För några dagar sedan påminde flickorna oss om att vi i framtiden också ska besöka deras barndomsland Senegal. Det lovade vi att göra. Vi får resa turvis till Finland, Bertrands hemland Kamerun och flickornas Senegal”, säger Anna.
Anna berättar att döttrarna är väl förberedda på den omställning som väntar. De har gått i en amerikansk skola i Dakar, där det är vanligt att barn kommer och går. Skolan förbereder också barnen på internationella flyttar och allt vad det innebär.
”Vi har lärt dem att alltid vara välkomnande och ta sig an nykomlingar, för en dag kommer det vara deras tur att åka vidare”, säger Anna eftertänksamt.
Senegals lutherska kyrkas högkvarter är beläget i Fatick, där familjen bodde de första fem åren i Senegal.
”Under den här tiden växte Ronya och Nicole upp till sererflickor. Vår hushållerska och vår barnflicka lärde dem språket, kulturen och blev en viktig del av familjen. När vi sedan flyttade till Dakar blev vi mer en del av den internationella gemenskapen här.”
En starkare kyrka
Bertrand, som redan haft flera möten – det första klockan sju på morgonen – kommer in i rummet och sätter sig bredvid Anna. Bertrand är sakkunnig inom ekonomi och god förvaltning och har främst haft Senegal och Mauretanien som sitt ansvarsområde.
”Om jag ska utvärdera mig och mitt arbete här i Senegal kan man säga att det skett stora förändringar inom kyrkans förmåga att hantera finanserna och administrationen. Kapaciteten var låg då jag kom hit.”
Bertrand har observerat tydliga positiva förändringar i hur de anställda vid kyrkans ekonomiavdelning arbetar.
”Jag har tränat kyrkans personal i bokföring och kyrkan har kunnat rekrytera kompetent personal som stärkt kyrkans kunnande. Jag känner mig nöjd, kyrkan kan hantera alla utmaningar bättre nu”.
Finska Missionssällskapet kommer att sända en ny missionär till Senegal som tar över arbetet i regionen efter Bertrand. Till arbetsuppgifterna hör fortsättningsvis att stöda Senegals lutherska kyrka.
Nya affärsidéer
Senegals lutherska kyrka är fortfarande i behov av stöd från Finska Missionssällskapet men blir mera självständig hela tiden. Just nu pågår ett projekt i medelsanskaffning för att skaffa inkomster lokalt.
”Kyrkan satsar på att hyra ut lokaler för olika ändamål. Nu byggs ett hus med en butikslokal och bostäder som kan hyras ut och ge inkomster till kyrkan. Det finns också planer på att starta en restaurang.”
Bertrand berättar också att kyrkan vill fostra sina medlemmar till givande. Man försöker även spara pengar inom kyrkan genom att ordna enklare ceremonier.
”Senegals lutherska kyrka är ung. I början kom missionärerna med många typer av hjälp och människorna fick stöd. Men kyrkans mentalitet har förändrats under åren, den är inte längre enbart en mottagare, den vill också vara en givare. Kyrkan är en uppsökande, diakonal kyrka, som vill vara aktiv och skaffa egna medel.”
I Botswana kommer Bertrand att stöda den lutherska kyrkan i dess ekonomi och förvaltning. Han ska med sin expertis även stöda kyrkorna och samarbetspartnerna i bland annat Angola, Namibia, Sydafrika, Zimbabwe och Tanzania.
Kyrkans kriskassa skyddar i svåra tider
Anna konstaterar att kyrkans diakonistrukturer, som hon varit med om att bygg upp, fungerar bra.
Den fattiga befolkningen på landsbygden är beroende av jordbruket. Kyrkans diakoniavdelning reagerade snabbt när skördarna var hotade förra hösten.
”Klimatförändringen är ett hot mot befolkningen. Bönderna frågar sig: Har vi mat nästa år? Förra året drabbades vi av ösregn och mycket översvämningar. Matpriserna var höga redan då och folk var rädda för matbrist. Vi agerade snabbt så att de som har minst mat skulle klara sig. Om hungern går för långt leder det till sjukdomar och en serie problem. Ur barnens synpunkt är det viktigt att det finns mat på bordet, annars tvingas de ofta avbryta sin skolgång.”
Varje församling har en diakonikommitté som når ut till de mest sårbara människorna i området. När det uppstår krissituationer på de områden där kyrkan verkar är det dessa kommittéer som är aktiva. Annas närmaste kollega, pastor Demba Ndong, som är ansvarig för kyrkans diakoniarbete, koordinerar krisarbetet.
Sammanlagt 470 familjer fick mathjälp i form av säckar med ris, hirs, majs och matolja, tack vare det extra stöd som kyrkans kriskassa hade fått från Finska Missionssällskapet.
Når alla oavsett religion
Diakoniarbetet är nu så självständigt att det fortskrider med lokala krafter. Pastor Demba Ndong fortsätter sitt arbete som kyrkans diakoniansvariga, men utan det dagliga stödet av en missionär.
”Vår arbetsinsats i Senegal är en liten pusselbit i det arbete som missionärerna före oss lade grunden till och som kyrkan i dag fortsätter att göra i partnerskap med Finska Missionssällskapet”, säger Anna.
Anna säger att hon under sina år som rådgivare för diakoniarbetet försökt vara så ”osynlig” som möjligt.
”Min primära uppgift har varit att stöda kyrkan att själv utveckla sitt diakoniarbete. Det är församlingsmedlemmarna som ska vara de aktiva aktörerna. Mycket fungerar på frivillig basis. Församlingarnas diakonikommittéer kartlägger behoven i byarna och stadskvarteren där kyrkan arbetar. Om församlingarna inte har egna medel att hjälpa med anhåller de om ekonomiskt stöd från kyrkans centralkontor i Fatick, där kyrkans diakoniansvariga tar besluten.
Den senegalesiska kyrkan är fattig men når trots det en stor mängd människor genom sin diakoni.
”Diakonin når inte bara medlemmarna. Kyrkan i Senegal vill vara Guds verktyg för att hjälpa de mest fattiga, oavsett religion”.
Kyrkan har 13 församlingar på ett stort område. Kyrkan väljer ut två pilotförsamlingar för två år i taget för att utveckla diakonin lokalt. Församlingarna får en startbudget och utbildning för att kunna utveckla verksamheten och skaffa medel för den egna diakonin eller kriskassan.
Församlingarna når ut genom hembesök och ordnar samlingar där man diskuterat hjälpbehoven.
Psykosocialt stöd i fängelserna
I Fatickregionen är kyrkan verksam vid två fängelser, där människorna får psykosocialt stöd och möjlighet att lära sig nya färdigheter, som tygtryck samt djuruppfödning och trädgårdsodling anpassad till det svåra klimatet i området.
”De kristna fångarna får också andligt stöd. Eftersom mindre än fem procent av befolkningen i Senegal är kristen, beaktas bara den islamska kulturen i fängelserna. De kristna har ingenstans att be. Men tack vare kyrkans verksamhet i fängelserna får de delta i bibelstudier och andakter. En del muslimer deltar också”, berättar Anna.
Barn med funktionsvariation prioriteras
Anna berättar att familjestrukturerna är starka i Senegal och man tar hand om varandra då det uppstår svårigheter.
”Men det finns en del familjer och individer som faller mellan stolarna. Till exempel änkor, föräldralösa barn och människor med funktionshinder är väldigt sårbara. Vi har jobbat hårt med att skola församlingarna i hur man tar hand om dessa grupper. Vi har funderat på hur man förbättrar omständigheterna och attityderna samt hur man kan hjälpa dem helt konkret. Arbetet har lett till att några barn med funktionshinder nu kan gå i specialskolor, mycket tack vare fadderarbetet”, säger Anna.
Kyrkan kommer regelbundet i kontakt med barn med funktionsvariationer.
”Kyrkans sociala avdelning har bestämt att från och med i år ska 80 procent av de nya barn som väljs till fadderprogrammet vara sådana som har funktionshinder”, säger Anna.
Generationsskifte inom kyrkan
Finska Missionssällskapet började verka i Senegal år 1974. Senegals lutherska kyrka föddes genom missionsarbetet. Kyrkan grundades 1987.
”50 år är en kort tid. Samma generation som startade kyrkan lever ännu. Men de som startade kyrkan, den första generationen, har nu börjat gå i pension. Det innebär ett generationsskifte. Vi får nya unga pastorer med ny energi, kunskap och förhoppningar om att bygga en kyrka som är mindre beroende av andra”, säger Bertrand.
Bertrand berättar att kyrkan fokuserar mycket på evangelisation i byarna. Kyrkans präster, ungdomsgrupper och evangelister når ut till dem som inte hört det goda budskapet tidigare.
”Kyrkan vill nå ut på nya områden och fortsätta växa. Vi är glada över detta”, säger Bertrand.
En ansedd samhällsaktör
Bertrand berättar att Senegals lutherska kyrka har ett gott rykte bland auktoriteterna i Senegal.
”Kyrkans utvecklingsprojekt diskriminerar ingen och når alla i Senegal, muslimer, animister, kristna. Kyrkan är också aktiv i den islamska-kristna dialogen som Senegal är känd för. Pastorer möter imamer, organiserar seminarier och diskuterar hur man kan leva tillsammans i samförstånd. Senegal är ett stabilt land och man kommer oftast överens. Trots det kan man gärna be för en fredlig situation inför det stundande presidentvalet.”
Klimatkrisen märks tydligt
Tiden i Senegal har varit givande men också krävande för Anna och Bertrand.
”Hettan är fysiskt påfrestande speciellt i Fatick. Under de 11–12 år vi arbetat och bott i Senegal har vi märkt hur klimatet ändrats. Det har blivit mycket hetare och torrare här på grund av klimatförändringen.”
Anna minns också alla arbetsresor.
“De första åren i Dakar, dit vi flyttade för flickornas skolgång, reste vi nästan varje vecka. Någon av oss var alltid på väg till Fatick eller på någon resa. Vi körde mycket. Hettan i Fatick är extrem och eftersom hygienen i byarna inte är den bästa fick jag ofta hälsoproblem på resorna”, säger Anna.
”Klimatförändringen har fört med sig längre perioder med översvämningar eller extrem hetta. Ökenspridningen har ökat och jorden är inte så fruktbar längre. Det får mig att tänka: Vad är framtiden för ett land som Senegal? Men det är just därför vi, kyrkan, behövs här med det kristna budskapet”, säger Anna.
Vardagen i Senegal har också präglats av personalbyten. Anna säger att man gärna får be för stabilitet inom bemanningen i Senegal, att missionärerna skulle stanna längre.
”Människornas värme och tryggheten i Senegal är det vi kommer att minnas mest. Vi har aldrig varit oroade eller rädda här. Vi har fått fina vänner och kollegor. Senegalesernas ”Teranga”, den välkommande aspekten, är enastående. Människorna är underbara här och ställer alltid upp och finns till för varandra. Det sociala umgänget här har berikat oss mycket. Vi har fått lära oss mycket av senegaleserna – speciellt att man alltid ska hjälpa då man kan.”
Nya kartläggningar väntar
I Botswana kommer Anna liksom tidigare att jobba med kyrkans diakoni och psykosociala stöd.
”Jag kommer att finnas där som ett redskap, kyrkan får bestämma vad jag ska göra. Jag tror att jag börjar på samma sätt som i Senegal: med en kartläggning av vad kyrkan gjort inom sitt diakoniarbete och vad dess visioner är. När jag gjort kartografin presenterar jag den för kyrkan, som en rapport, så att vi kan sätta ord på vad de vill göra.”
Anna och Bertrand kommer främst att arbeta på engelska som är ett officiellt språk i Botswana. Men de ska också lära sig en del setswana.
”Vår första uppgift blir att hitta en bostad i Gaborone. Vi ska börja med att ta in i en gästlägenhet. Vi är lyckligt lottade, Finska Missionssällskapets missionär Marja Alastalo tar emot oss och hjälper oss”, säger Anna.
Nu när det blivit dags att avrunda åren i Senegal vill Anna och Bertrand rikta ett varmt tack till alla som understöder deras arbete.
”Vi önskar att ni visste hur oerhört värdefullt det ekonomiska stöd har varit som ni under årens lopp har gett åt Missionssällskapet för arbetet som görs här i Senegal. Lika viktiga har era förböner varit.”
“Tack vare ert stöd har en ung, afrikansk kyrka med många utmaningar haft möjlighet att ta flera små och mycket viktiga steg i riktning mot att bli mer självständig. Tack vare ert stöd har vi också om och om igen fått se hur utsatta och marginaliserade människors liv via kyrkans diakoni har förvandlats till något bättre.”
Text: Joanna Lindén-Montes
Artikeln publicerades i tidningen Mission år 2023.
