Guillermina Chaparro, den första och tills vidare enda kvinnliga prästen i den evangelisk-lutherska kyrkan i Venezuela är huvudgäst vid Finska Missionssällskapets sommarfets i Vasa 17-19.2003. Kvinnorna i hennes egen församling i Barinas vågar ta upp frågor kring våld i familjen, sexualitet, självkänsla och könsdiskriminering med sin frispråkiga och modiga ”pastora”.
Chaparro är hemma från Anderna. Familjens rötter kommer från Colombia
”Mina föräldrar var fattiga, men mycket arbetsamma och energiska. Mor var gatuförsäljare, som hämtade varor från Colombia och sålde dem på venezolanska sidan. Far var murare, självlärd och en verklig mästare.”
Det fanns elva barn i familjen, åtta flickor och tre pojkar. Föräldrarna ansträngde sig till det yttersta för att ge barnen utbildning. Nästan var och en av dem har universitetsstudier bakom sig.
”Min far, som nu är 89 år gammal, var en medfödd sociolog och en god lärare. Kanske det är orsaken till att jag började intressera mig för sociologi. Redan då jag gick i min katolska skola kunde jag märka en djup ekonomisk klyfta mellan människor. Jag började förstå orsakerna till denna klyfta. Den största av dem var ojämlik fördelning av resurser.
Sociologi stödde teologistudierna
Venezuela, med en befolkning på 25 miljoner, är såväl geografiskt som ekonomiskt ett motsatsernas land. Man har uppskattat att t.o.m. 90 procent av befolkningen lever i fattigdom. Miljöproblem, ökande arbetslöshet och kriminalitet och ständiga strejker försvårar livet. Man har försökt stoppa inflationen bl.a. genom valutakontroller. Landet är politiskt stark tudelat. Tusentals utbildade unga vuxna har flyttat utomlands.
Under sina sista år som sociologstuderande blev Guillermina Chaparro bekant med Erdvin Delgado, en luthersk präst, vars församling verkade på ett fattigt område i staden Barinas. Området hade djupa sociala problem, många kvinnor födde som väldigt unga och blev sedan ensamförsörjare. Våld i familjerna hörde till vardagen och kvinnornas ställning var svag. I åtta år var Chaparro engagerad som frivillig i församlingens sociala verksamhet. Det gällde också läskunnighetsarbete och att bekanta sig med människornas kultur, folktro och traditionella föreställningar.
Då Guillermina Chaparro fick Finska Missionssällskapets stipendium inledde hon teologiska studier i San Leopoldo i Brasilien. Beslutet att satsa på teologi var en lång process.
”Jag visste inte ens att en kvinna kan studera teologi,” skrattar hon.. ”I början såg jag mig mera som sociolog än som präst. I det katolska Venezuela är en kvinnlig pastor en främmande fågel. Min katolska familj var vidsynt och accepterade mitt val.”
”Det gäller att hålla balansen mellan att vara präst och sociolog . De teologiska studierna har fördjupat min syn på sociologi. På samma sätt har mitt teologiska tänkande haft stor nytta av sociologisk forskning,” säger Chaparro, vars tredje roll är att vara mor till två söner.
I Brasilien bekantade sig Guillermina Chaparro också djupt med Bibeln
” Som yngre beskyllde jag Gud för allt det onda, som rev och slet i världen. Varför ingrep inte Gud? Nu upplever jag att han har givit den uppgiften åt oss. Guds rike måste bli verklighet i människornas värld, sänkas ned bland människorna.”
Den heliga familjen har berövats sin mor
Av Venezolanerna är 96 procent katoliker, två procent protestanter. Pingströrelserna, de evangeliska kyrkorna och frikyrkorna växer snabbt. På 1800- och 1900-talet kom tyska, lättländska, skandinaviska och ungerska invandrare till landet och hämtade med sig sin protestantiska tro.
Den lutherska kyrkan i Venezuela grundades år 1985, då enskilda lutherska kyrkor sammanslogs. Numera kommer det allt mera venezolaner utan emigrantbakgrund med i församlingens verksamhet. Kyrkan har tio församlingar på sex orter och ett sammanlagt medlemsantal på 2000 personer. En del präster sköter flera församlingar eller så leds församlingarna av lekmän.
Feministteologin sprider sig i Latinamerika. Guillermina Chaparro anser, att kvinnorna behöver en sådan teologi. Det, som de uppfattar som heligt, är helt naturligt en feminin gestalt. Den katolska kyrkan har sin Maria-kult, som representerar Guds mjukare drag. Därför tycks feministteologin inte vara något större problem i den katolska kyrkan i Venezuela. Den är lätt att förstå.
”För oss protestanter är den ett problem”, anser Guillermina Chaparro. ”Vår uppfattning om Gud har alltid varit väldigt maskulin, både språkligt och begreppsmässigt. Till och med Anden uppfattas som maskulin. Den heliga familjen, Gud, Sonen och Anden har berövats sin moder. Jag talar om Gud som Moder, som vårdar, bryr sig och är närvarande.
Männen har delegerat religionen åt kvinnorna
Finska Missionssällskapet har arbetat i Venezuela sedan år 1989 och stöder speciellt det spanskspråkiga arbetet. Sällskapet har satsat på barn och ungdom. För närvarande har FMS 12 missionärer i Venezuela.
Guillermina Chaparron anser att nonchalans är den fiende, som man måsten kämpa emot med alla medel, också inom kyrkan. Många anser att mänskligt lidande och samhälleliga problem inte är värda att tackla.
I Venezuela tycks man anse att religionen är hemmens sak. Kvinnorna deltar i religionsutövning. Männen har delegerat religionen åt kvinnorna. Chaparro tycker att det bästa i arbetet som präst är att man kan närma sig människorna och deras problem. Kvinnorna tycks öppna sig lättare för en kvinna än för en man.
”Kvinnorna kommer till mig och behandlar frågor som gäller hem och familj. De talar om våld i familjen, om sexualitet, om bristande självkänsla och könsdiskriminering.”
”I Venezuela har man börjat läsa Bibeln på ett helt nytt sätt. Bibeln är ett verktyg som hjälper oss att förstå oss själva så att vi skulle förstå att göra något för vår nästa.”
”Min största glädje som präst är att se att en förändring sker, fast i en endaste en människa.”
Ann-Christine Marttinen
